Nu ska jag försöka samla alla bidrag i ett inlägg. Kanske har jag glömt någon och då MÅSTE ni hojta till. Om ni som deltagit inte mejlat mig bilderna så gör det! För jag kan inte ladda hem från era sidor. (Fråga mig inte varför det funkar inte med firefox.)

Reglerna för er som vill vara med;

Fota ditt sopskåp före. Pimpa ditt sopskåp med fantasi och idéer (kosta helst inte på en massa dyrt material-använd FANTASIN och det du har hellre.) Fota ditt nypimpade sopskåp och så lämna en kommentar hos mig så länkar jag. Sen mejlar du bilderna till mig så samlar jag dem i detta inlägg. Tävlingen pågår ett tag till. Slutdatum är nu på lördag kl 24.00

Så här kommer alla bidrag hittills (hoppas jag).

Ugglans sopskåp före:

Och Ugglans praktiska efter: 

Lizaloop (som bara har efter bild):

Whisky och Champganes sopskåp före:

Och Whiskys blommande efter:

Och en till från Whisky och Champagne:

En tävlande som INTE blivit inspirerad av oss utan bara "råkat" pimpa sitt sopskåp alldeles av sig själv kommer här:

Och kolla in Myntas sopskåp före: Och Myntas fantastiska sopskåp efter:

Itmamma som fått dispens från före-bilden helt enkelt för att hon inte kom ihåg att ta någon har fixat en före bild (efter). Hon är inte bangen hon! HÄr är Itmammas sopskåp före(efter)fniss: och HÄR är IT-mammas fantasifulla sopskåp efterEFTER:

Gärdets bidrag före: Och Gärdets superfina bidrag efter:

Och Gärdet igen lite närmare efter:

Anki som har två sopskåp visar här sitt andra före:

Och Ankis andra fruktfräscha sopskåp efter:

Lucias bidrag före: (observera FÖRE!!!)

Lucias glada sopskåp efter:

Lucias efter annan vinkel:

Lucia närbild:

Och här kommer Lillith före: Lilliths eleganta efter:

Maloppas sopskåp före:

Och så Maloppas härliga efter:

Dockmammans sopskåp före:

Och så dockmammans kärleksinspirerade efter:

Elainas sopskåp före:

Och Elainas grönkrispiga (smarta)efter:

Hallongummans sopskåp före:

Hallongummans gladblommiga efter:

Anki (före):

Ankis prydliga EFTER:

Stinas purfräscha efter:

(Har jag ingen före bild från dig Stina?)

Gry före: Och Grys stilRENA efter:

Och en närbild Gry:

Så har vi Emma före:

Mera Emma före:

Och så Emmas färgsprakande efter:

Emma efter:

Emma efter:

(Emma har mer än ett skåp för sopor!)

Charlottes sopskåp före:

Och Charlottes soliga efter:

Plingen före:

Och Plingens detaljrika efter:

Och så Åsas sopskåp:

Åsas tokglada efter:

Här kommer en repris på nåt jag skrev för exakt ett år sen.

Så ni som följt mig ett år känner kanske igen er. Tänk, jag känner på precis samma sätt idag!

Tänk att få gå på spa och äta nyttigt och träna och få massage och gyttjebad och ångbastu och plocka och färga ögonbrynen och klippa och slinga håret och få snabbehandling av hälsprickorna och räta ut stortån och operera närsyntheten och få en ny stil och garderob och gå en kurs om att lära sig att inte lägga på hög och gå en charmkurs så att man kunde charma byxorna av vem som helst och lära sig yoga och meditaton så att man kunde behålla humöret alla dygnets vakna timmar. Då kunde man sen bara gliiida omkring och njuta av sitt eget sällskap.

Och medan man var på den makeovern kunde Från "Slott till koja"(eller det kanske var tvärtom) komma hem och makeovra vårt hem och när de ändå var igång kunde de skicka maken på charmkurs och stajling och barnen kunde få lite snabbundervisning i hänsyn och hemkunskap.

Det skulle finnas trisslotter för sånt...

Jag och min kompis funderade på att skapa ett hem för utröttade fruar/mammor. Dit skulle de kunna åka och vila upp sig och bara få uppassning och omsorg i flera veckor och under tiden skulle vi ta hand om markservicen i deras hem. Är inte det en bra affäridé?

Det var bara det att vi var alldeles för trötta för att orka.

Men om någon vill ha den affärsidén av mig så blir jag den absolut första gästen. Jag lovar! Sen kan man få "Fi" eller något annat parti att motionera om att det ska finnas något bidrag att söka för det...

Eller kanske ett stipendium?

Kanske Nobelkommitén kunde bidra?

Måste bara tillägga att

1. Den var mest troligt död då den låg helt stilla.

2. Den var ca 4 cm lång-dvs en sork eller skogsmus.

3. Jag slängde ut den genom dörren så långt jag förmådde och en halvtimme senare var den försvunnen. Vet ej om den kvicknade till liv och sprang iväg eller om det kom en hungrig fågel/katt och fick ett smarrigt morgonmål.

4. Jag tyckte egentligen att den var söt. Som en liten hamster.

5. Den fick förmodligen slag för att det var så ovanligt renskurat i köket.

Titta vad jag fann mitt på golvet när jag klev upp!!!

Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih!

ANTICIMEX!!!!!!!!!!!!

SOCIALEN!!!!!!!!! 

FLYGVAPNET!!!!!!!!!!!!!!

FBI!!!!!!!!!!!!!

KÄRNVAPEN!!!!!!!!!!!!!

HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!! 

Bloggtystnad har rått från mig idag. Har inte haft någon inspiration.

Så är det ibland även med mig! (Annars är jag väl en rätt flitig bloggare.)

Har sett Simon&Tomas inredningsprogram i kväll och blev riktigt inspirerad att måla turkost i köket! Jag älskade de turkosa köksluckorna som fanns där. Jag har länge tänkt måla luckorna men inte riktigt kännt vilken färg det skulle bli men nu känns det plötsligt klockrent. Turkosa skåpluckor! Så coolt!

Det passar dessutom till de rosa väggarna i  matplatsdelen. VILL HA!

Efter pms (det var då ett j-la tjat tänker någon nu-inte ett inlägg på flera dar utan att nämna de tre bokstäverna) så brukar jag alltid drabbas av en lust att inreda. Eller rättare sagt att ändra inredningen. Möblera om eller måla om eller bara pimpa till något. Det är härligt. Det är så skönt att vara sån (=glad) när man krälar upp ur det svarta hålet.

Det är verkligen skillnad hur jag mår! Skönt.

Gissa vad jag gjort nyss. (Jag är inte tokig-jag lovar.)

Jag har borstat trappstegen och dörrtröskeln med omnejd med en tandborste. Det är nämligen så att varje gång jag skurat sen vi flyttat in har jag sett att det är en smutsrand längs alla lister och alla trappsteg som ser så ingrodd och äcklig ut. Har tänkt varje gång att jag skulle vilja testa om det gick bort men så har jag skurat färdigt och något annat har dragit i mig och så har jag glömt.

Idag kom jag ihåg.

Det kändes jäkligt skönt måste jag säga. En rening. Det var riktigt skitigt och efter tandborstningen med såpa vet jag att det är riktigt rent i varje vrå i trappen. Den blev som ny. Det som jag trodde var trä som var smutsigt var alltså många års smuts som beckat fast och nästan förhårdnat.

Äckligt! Men nu är det väck.

Ska sova tidigt ikväll igen. ÄR så trött! 

Riktigt, riktigt trött.

Jag ÄLSKAR att gå och lägga mig.

Det är verkligen bästa stunden på dagen.

Jag har en "lustig" egenhet, tycker min man iallafall. När jag ska sova då lägger jag till mig i den sovställning jag eftersträvar. (På mage med ett ben uppböjt, framstupa viloläge helt enkelt.) Det tar ett tag att knosa kudden rätt och täppa till täcket överallt. Det ska bli som en koja. Inget sticker ut förutom ansiktet. När jag knosat till mig och funnit det exakta viloläget så blundar jag och så njuter jag. Somnar inom tio minuter. Sen ligger jag i exakt samma ställning HUR länge som helst. Blick stilla. Absolut i vila.

Det tycker maken är fascinerande eftersom han rör sig mycket mer. Snurrar och vrider och vänder sig.

Men jag finner min frid på en gång. Jag har hittat det optimala viloläget.

 Jag vet de gånger jag varit gravid och inte kunnat sova på mage hur svårt jag haft att komma till ro. Och efter alla graviditeter har jag haft problem med höfterna och haft värk, då har det också strulat med vilan. Men NU har jag, sen några år tillbaka, inga krämpor utan total balans och frid i min kropp. Det är verkligen något att vara tacksam över!!! 

Halleluja! 

Nu behöver jag bara hitta den där balansen och friden i min själ också. Det perfekta läget för harmoni... 

Två nya väskor har jag tvingat mig att sy i helgen. Det var lite tvång eftersom jag inte kände mig inspirerad. Men så kom jag igång. Efter lite mycket svärande och utbrott skärpte sig maskinen också. Den gör fula undersömmar så jag får liksom tänka hela tiden hur jag syr så att jag vänder fula sidan inåt. OJOJOJ vad jag har sprättat sömmar i helgen. Och svurit. Jag hoppas barnen kan sålla...

Här är den ena. Den var nog tvungen att bli så ljuv för att sudda bort under vilken svada den kom till:

Den andra tycker jag blev skittuff!

En ovanlig och riktigt tuff väska!

Får man säga så fast man gjort den själv?

Nu gör jag det iallafall.

De finns hos Persilja.

Nu är det snart en ny vecka. Denna helgen var en sån där försumbar sak. Den kom och gick utan att göra väsen av sig. Jag har brottats med min pms och slutligen segrat och kastat ut den genom fönstret.

Så skönt!

Veckan som kommer innehåller min pappas födelsedag, systersons födelsedag och brorsdotterns födelsedag. Men bara en bor på orten (pappa) så det blir inte så mycket tårta.

(Tur-vill gå ner i vikt men är värsta sockerknarkaren just nu. Kan inte motstå ett smack när det bjuds.)

Det är faktiskt jobbigt att granska sitt liv med "feministiska" ögon. Jag läste snabbt ut Bitterfittan och höll med om nästan varje ord. Halva jag vill inte hålla med eftersom jag valt ett liv med barnen och alltid varit den som ägnat all tid åt dem. Att erkänna mig lurad där klarar jag bara inte. Jag måste fortsätta hävda att jag är den stora vinnaren annars blir jag väl galen.

Men det beror kanske på hur man mäter en vinnare. Om en vinnare ska vara vem som får mest pensionspoäng, mest lön, mest uppskattning (samhällsmässigt) och mest respekt-ja då är jag verkligen ingen vinnare. Men om jag väljer att se en vinnare som den som fått bäst kontakt med barnen, mest närhet och ömhet, mest förtroenden, mest sinnesfrid och mest livskvalitet ja då kan jag utkora mig som vinnare. (Ser ni nu hur jag ändrar på förutsättningarna för att inte känna mig som en looser.)

Det är inga lätta tankar. Grejen är den att kvinnor drar ett stort lass. För mindre pengar, mindre respekt, mindre frihet. Det gör mig arg. Det finns hur mycket forskning som helst som visar att kvinnor faktiskt är diskriminerade i samhället på grund av att vi är just kvinnor.

Våra könsroller cementeras redan som nyfödda och vår "kvinnoroll" är redan formad vid tre års ålder. Det lärde jag mig igår när jag läste Liza Marklund och Lotta Snickares "Det finns en särskld plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra".

Det är med barnen vi måste börja.

Med våra flickor.

Vi måste lära dem att ta plats. Att vara gapiga och tuffa. Precis som killarna. Idag lär vi flickor omedvetet att hålla sig i bakgrunden, vänta på sin tur och alltid låta pojkarna gå först.

Jag har själv tre pojkar och en flicka.

Jag säger oftare åt min dotter att hon är ego än vad jag säger det till pojkarna. Så fort hon är ego säger jag till henne. Pojkarna kan nog vara ego många fler gånger innan jag säger till dem. Detta har jag naturligtvis inte tänkt på. Det har bara blivit så!!!!

Det är som att jag märker det mer på henne. Jag tycker att den egenskapen är VÄRRE för att det är hon som är det. Det är ju hemskt!!!

Killarna beklagar sig också att hon är ego. Jätteofta påpekar de att hon är bortskämd och alltid får sin vilja igenom. Det får hon säkert också eftersom hon är en envis dam och yngsta barnet. Men är hon verkligen så mycket mer ego än sina brorsor? Eller är det det att jag och alla andra i familjen tycker att hon tar för stor plats eftersom hon är tjej! För tjejer "ska" inte ta så stor plats som hon försöker göra. Det här är nästan lite svårt att se och ännu svårare att erkänna. Här har jag gått och trott attjag är ganska medveten om könsrollerna men i själva verket faller jag i alla fällor hela tiden. Omedvetet.

Jag borde alltså sluta ta ner henne från sina höga hästar och istället stärka hennes ego. Låta henne ta plats. Det är ju bra för pojkarna också att se en tjej som får och vill ta plats.

MEN det blir ju mycket bråk om rättvisa. Ska killarna känna att jag favoriserar henne?

Det är så himla svårt!

Hon får ju inte vara odräglig. (Skulle jag tänkt det lika fort om det gällt en pojke? Antagligen inte eftersom det känns som en VÄRRE egenskap hos en flcika. Va!!!!)

Jag måste hitta balansgången. Hon måste ju bli en dräglig människa men en stark tjej som vågar ta för sig. För killar är ju inte detta några motsättningar. Ser ni! Att jag ser det som ett problem att hon är så kaxig. Egentligen.

Hu! Detta är verkligen rannsakningens tid.

Det är inte kul att upptäcka att man trots att man tänkt att man är utan såna fördomar är full av dem. Omedvetna sätt att behandla flickor och pojkar olika. Jag tror faktiskt att jag lyckats undvika en del fällor. Jag hoppas det iallafall.

Jag har tänkt att eftersom jag är en mamma som inte gör karriär utanför hemmet så måste jag vara extra uppmärksam. Eftersom jag inte är någon "förebild" på så sätt. Jag måste genom andra handlingar visa pojkarna hur man lever jämställt. Trots att det är jag som lagar maten i 90-95 procent av fallen så brukar jag säga "vet inte" på frågan om vad det blir för mat. "fråga pappa" brukar jag fortsätta. Bara för att de ska reagera på varför de ställer frågan till mig. Jag försöker prata mycket om alla dessa frågor. Peka på orättvisor och peka på tankefel jag ser hos dem.

Men alla tankefel JAG gör omdevetet då??? Som jag inte ens märker!

Jag har varit noga med att pojkarna ska lära sig att laga mat och hjälpa till i köket. De gör det och tycker att det är kul. Jag tror att jag överhuvudtaget varit mer uppmärksam på pojkarnas tankar om jämställdhet än om dotterns.

Dottern ska passa in, vara söt, inte för busig, inte förfula sig osv.

Hon älskar att rapa. Hon rapar som en skogshuggare. Hon får alltid kommentarer om det, för det känns onekligen "opassande" i den lilla späda flcikkroppen med den stora bullriga rapen. Jag har inte sagt åt henne en enda gång, men jag har skämts inom mig några gånger när hon gjort det bland folk. Skulle jag ha skämts mindre om någon av pojkarna gjort det. Ja, ärligt talat tror jag att det varit mindre skämmigt. Dessutom tror jag att omvärldens reaktioner skulle varit mer toleranta. "En redig rap från en redig karl" hade nog tankarna mer varit.

Det är just såna här små fällor man trillar i hela tiden. Könsrollsfällor. Det som är inbyggd i oss från barnsben "hur en tjej ska vara".

Jag ska verkligen försöka vara mer kritiskt rannsakande till alla mina undermedvetna begränsande tankar för tjejens vara och inte vara.

Det här är tufft!

Det är tufft att upptäcka att man är en stor del i skapandet av det icke jämställda samhället.

Vi måste även börja i det lilla. Se vad vi själva gör.

Det är faktiskt inga kul grejer att upptäcka om sig själv. Även om man är "oskyldig".

Man borde ha en röd lampa och ett larm som började tjuta när man tirllade i de dagliga små fällorna!

Men jag erkänner. Jag är en (omedveten) könsrollcementerare. Men jag ska bli BÄTTRE!!! Jag är iallafall glad att säga att jag inte är en MEDVETEN könsrollsementerare. Såna finns det faktiskt gott om. Som verkligen trycker på för att skilja pojkar och flickor åt. Som gör stor skillnad just på grund av kön. Som när en son fick en verktygslåda i present av sin farmor och farfar. På grattiskortet stod det "dina bröder får också låna". Inte dina syskon. Din bröder. (Dottern är den som snickrar näst mest av barnen.) Det var en medveten könsrollsbevarande handling. Om än kanske liiiiite omdeveten....?

Jag har redan stökat i syatéljen som jag precis flyttat in i. Eller sanningen är den att jag satte mig att sy innan jag fått ordning. Inspirationen tog över.

Så det är stökigt. 

MEN stöket känns inte lika påträngande nu när det inte är i vardagsrummet där man ska försöka koppla av.

Och med enfärgade väggar, känns det inte heller lika stökigt. Det är nog mest det som gör det!

Väggarna är lugna.

Det var de inte i vardagsrummet där de fuuula 70-tals strukturtapeterna fortfarande misspryder väggarna.

Väggfärgen i nya syhörnan är perfekt. Älskar att vila ögonen på den milda turkosa nyansen.

På vissa saker har jag ordning.

På ganska många ställen faktiskt.

Så det känns lockande att sitta där i sonens rum. Ska visa hans del senare när den är nystädad. Det är den inte nu.

Men hans lampa är väl snygg!!!!!! 

men NU skriker dottern att jag MÅSTE komma och se melodifestivalen. Jag vet inte, jag lyckas inte uppbåda samma entusiasm som hon och hennes kompis. Men de älskar ju också AMY DIAMOND.

Bäst att sammanstråla.