Ellen

25 februari 2008 19:58

For en herlig blogg!

Barn og klær er en vanskelig ting. I går kom min 8-årige datter med følgende forklaring på hvorfor hun måtte ha en godt betalt jobb når hun blir voksen: Jo, hun må ha råd til å kjøpe seg fine klær for da er det lettere å finne seg en mann som vil gifte seg med henne!

Håper vi klarer å gi henne en bedre forståelse av kjærligheten før hun en gang skal ut i verden. ;)

Hilsen snart 4-barnsmamma

Johanna

25 februari 2008 21:26

Haha, skön kommentar. Du är rolig!

Gry

25 februari 2008 21:30

Ha,ha...skrattar åt möss-kepan, fniss...det roliga är att jag har en mycket liknande, fast virkad. Svärmor hittade ett gammalt 60-talsmönster för 2-3 år sedan. Hon virkade en kepa till tonårsbarnbarnen, och när jag blev så himla förtjust, så fixade hon en till mig med. Jag älskar den och använder den nästan jämt nu vinterstid....Lämpligt? Tja, ingen aning, men jag använder den ändå....hi,hi..

Sen märkeskläderna...Ja, trots vårt tidigare jagande, så har vi aldrig köpt dyra märkeskläder, förutom möjligtvis på nån rea då och då. Våra barn är uppväxta i kläder från H&M, Lindex, KappAhl, Stadium och LaRedoute. En lokal butik i en källarlokal säljer lite olika märkeskläder men även ett par billigare märken. Där handlar jag också endel. Efter att barna kom slutade vi att handla märkeskläder till oss själva, och köper mycket sällan något dyrt.

Jag har svårt att se poängen i att köpa dyra kläder till barn. Dömer ingen som gör det, utan för mig betyder det mycket att barna är rena och hela när de går ut på morgonen. Att de sen under dagen blir både skitiga är för mig ett tecken på att det varit en rolig och lyckad dag. Vid något tillfälle köpte vi dyra sko till vår äldsta son som vid 8-9 års ålder slet ut skor i en rasande fart. Att märkesskorna skulle hålla länger visade sig vara en fel strategi- så det blev med det försöket....

När det kommer till idrotten är det svårare. Äldsta sonen spelar hockey. En dyr sport. Det finns utrustning i alla prisklasser, men här skiljer det enormt på kvaliteen. Vi försöker dock att hålla oss på någon medelväg, men det är svindyrt. Skridskor kostar hiskligt mycket och för vår son som har lite bredare fötter än "normalt" så är det special-special som gäller....

Vi har som tur är ändå inte kommit dit att barna frågar efter märken på kläderna. De får själva vara med att välja ut kläder, men jag undviker de dyra butikerna. Än så länge väljer de efter färg, passform och design (för det finns faktiskt bra design hos de stora kedjorna!!!). Så får jag hoppas att det håller i sig ett tag till. Jag har faktiskt alltid gjort en massa roliga historier om hur det ser ut för en person som bara har märkeskläder jämfört med en som går på det man gillar i stället. Jag ska inte dra dom här....

Sväva vidare du på ditt Woltermoln ett tag till....

Kram Gry

Helena

25 februari 2008 22:08

ha ha , kul att stöta på Wolter . Tänk att du vågade haspla ur dig så där... Coolt , själv hade jag nog bara stått å stirrat.
Cool keps, den ser ut att passa fin fint på dig. å du , man e inte äldre än vad nman gör sig , eller hur ?

Persilja

25 februari 2008 22:15

Helena: Så sant så sant! (Det där med ålderna alltså!) Och det där med Wolter förvånade till och mig själv! Jag blv glad att jag vågade och mina barn tyckte jag var jättetuff hihi! Plötsligt händer det! Att man finner sig precis i rätt ögonblick. Annars brukar alltid de smarta replikerna komma efteråt.

Lucia

25 februari 2008 22:15

Det var kul att du skrev om det här med märkeskläder. Men först vill jag säga att du ser helcooool ut i kepan!! Jättesnygg! Skulle jag också vilja ha, jag är lite av ett mössfreak. Tillbaka till märkesdiskussionen. Min 13-årige son har aldrig brytt sig om märkeskläder (tidigare) utan varit nöjd med det jag handlat åt honom.I höstas började han på en ny skola som är en friskola med idrottsinriktning åå jösses vad han har tagit intryck av alla på högstadiet. Han tjatar om Lyle & Scott tröjor, J Lindeberg och faan å hans moster till märken. Jag blev näst intill stött för det är absolut INTE och har aldrig varit min stil. Tvärtom. Mina föräldrar sa alltid att jag var så billig i drift under tonåren eftersom jag helst ville ha second-hand (vilket iofs inte heller alltid gick hem hos dem). Och nu kommer sonen med dessa önskningar. Nåväl jag vande mig lite och kan erkänna att stilen han vill ha ser fräsch och lite tuff ut. Så i julas fick han en svart Lyle & Scott piké 500 balubas på NK i Stockholm!!!! För en t-shirt!! Men när jag såg lyckan i hans ögon när han öppnade paketet så blev jag smått rörd. Herregud!! Han har använt den säker hundra gånger vid det här laget och den ser fortfarande fräsch ut trots alla tvättar. Förra veckan var det dags för nya jeans. Mörkblå Lee från JC för 700. Men jag hade ett tillgodokvitto på 200 från ett tidigare felköp så det kändes rätt ok ändå, men jag köper aldrig så dyra jeans till mig själv ens. I övrigt så blir det mycket HM och Stadium. Men visst är det svårt med märkeskläder, hur man ska förhålla sig. Sonen vet dock att det är dyrt och han vet vad jag tycker så han uppskattar verkligen de märkeskläder han har fått tack å lov.
Oj det här blev långt! Slutar nu.
Godnatt

margus

25 februari 2008 22:38

Lyckliga du, som träffat van Veeteren himself! Blir riktigt avundsjuk.
Det var det bästa du kunde sagt i det läget. Lite löjligt att man är tyst när alla vet att vi "känner dem" så väl.

Persilja

25 februari 2008 22:44

Margus: ja, det kändes befriande. Som att luften rensades. För honom också. Kassörskan sken som en sol efter mitt uttalande. Det var hans tur precis då. hihihi!

Persilja

25 februari 2008 22:47

Gry: åh, Gry tror du att du skulle kunna kopiera det mönstret åt mig så får min svärmor virka till mig. Älskar virkat. Det är skönt att kläder är just bara kläder!!!!

Lucia: En skön blandning mellan märken, billigt och secondhand är perfekt!
Särskilt märket Persilja mouhahaha!

therre

26 februari 2008 02:19

Haha, tom jag som är i 20-års åldern kan tycka att han är lite småsnygg, Sven Wolter :)

synne

26 februari 2008 06:37

Märkeskläder är inte så kul för plånboken. Tack och lov har jag inga tonåringar som kräva dessa kläder. Har bara lånebarn och de blir glada för det dom får av "tant" Synne. Tror jag ialla fall.
Kläder är svårt att kopa. Både till andra och inte minst sig själv. Undviker det in i det längsta. Är ingen som älskar att springa i butik och prova kläder....Främst för att jag aldrig finner kläder som passar en fullstor mogen kropp på 47 år.
Det mesta är för syltunna 18-25 åringar som gillar tröjor som slutar under tuttarna och byxor som är så lågt skurna i midjan att man ser rakt igenom när de böjer sig framåt.
Not my cup of tea.....
Men man ser ju föräldrar som köper dyra addidas kläder till sina barn som inte är mer än ett par månader gamla. Vansinnigt om jag får säga det.
Många tror ju att bara för det kostar mera, har ett känt märke på så är det bättre kvalitet på plagget. Så är det nog inte alls tror jag.
Sven Wolter är en av mina stora "hjältar".
En riktit bra skådespelare med en utstrålning som är enorm.
Där blev jag avundsjuk alltså....
Tycker du var flink som vågade säga nått till honom och inte bara stirra.
Ha en fin dag idag.
Kram Synne ;D

Persilja

26 februari 2008 08:11

Therre: Ja, han har något...

Synne: Hurra för tunikorna!!!