Emma Var Dag

22 februari 2008 09:36

Ja, lyllo...
Jag blir så himla sugen på en till nu när jag gör min praktik på förlossningen och på bb. Jag sa till min handledare på bb första dagen -Ååh, tänk att få ligga på bb..bara en gång till...
Hon tittade på mig som om jag inte var klok. Men jag tyckte dygnen på bb var så mysiga...
//E

Gry

22 februari 2008 09:52

Ha,ha...Jag tycker nästan jag kan se vad du tänker, fniss! Ja, du - de är goa de små liven, suck...

Kram Gry

Persilja

22 februari 2008 10:00

Jag tänker: Attans att jag är 45 attans att jag är 45 attans att jag är 45!!!

matmamman

22 februari 2008 12:38

Åhhh så söt!

Jag vill berätta att jag blev mycket berörd av ditt kloka inlägg om barn längre ner. Så fint beskrivet! Jag har inte tänkt på att även flerbarnsmammor kan ha haft det svårt att bli gravida, från början... jättekorkat men jag kom på mig själv att tänka så.

Det som gjorde störst intryck på mig var just det här du skriver om att vi biter ihop och snitsar till något alldeles osant när någon frågar "jaha, när blir det barn då"? eller "när är det dags för er"? Ojoj så mycket jag ljugit. Och så bra jag gjort det också! Till och med i någon kommentar jag gjort här för länge sedan - jag har nog bara gjort ett par stycken - drog jag till med att jag tycker det verkar vara så jobbigt med flera barn. För jag har bara ett. Och som jag längtade innan hon kom. Jag ville ha barn, men min man ville vänta. Han var inte redo. När han till slut blev det tog det inte så lång tid för oss, efter ett halvår blev jag gravid. Men jag fick missfall i vecka 12. Tidigt, enligt barnmorskan. Men ohyggligt sent för mig. Jag sjönk liksom ner i ett svart hål, jag ville bara dö. Det kan nog ingen fatta som varit med om samma sak. Nu vet du ju i alla fall att du kan bli gravid! utropade en del i min närhet. Missfall är såååå vanligt (jaha men varför pratar ingen om det då)? Det var säkert något fel på fostret så din kropp fungerar precis som den ska, sa läkaren efter att jag skrapats akut mitt i natten, efter djävulska smärtor och störtblödningar. De kunde lika gärna ha slitit ut hjrtat ur kroppen med ett glödgat spett. Jag kände mig halv, misslyckad och så olycklig.

Nu har jag världens finaste tjej som fyllt två, och vi försöker få till syskon sedan i somras. I höstas blev jag gravid, men fick missfall igen. Tidigt den här gången, i vecka 7. Men likväl blev jag förtvivlat ledsen igen. Inte som förra gången. Men ändå. Den här gången kände jag att jag inte borde bli så ledsen. Det VAR ju tidigt. Men jag vet ju vad det kunde ha blivit. Jag ser på min dotter och tänker att vi är lyckliga som har henne, men samtidigt vet jag ju att vi kunde ha fått en till som henne, som vi skulle ha älskat och blivit så glada för.

Det är ju självklart inte för sent, jagg tror och hoppas att det kommer att gå fler tåg, att jag slipper fler missfall. Men dina ord gjorde mig uppmärksam på det här fullkomligt idiotiska beteendet hos mig, att hitta på fåniga klyschor när andra frågar saker. Häromdagen undrade en kollega, i all välmening, om jag inte vill ha fler barn? Jodå det vil vi väl, men inte än svarade jag så glatt. Varför sa jag så? Förmodligen för att hon skulle bli så illa berörd om jag sagt som det var. Jo det vill vi, jag längtar mig sjuk. Nyper i smyg i bebiskläder i affärerna. Räknar ständigt ut: om jag blir gravid den här månaden så kommer bebisen i ... månad. Men så kan man ju inte säga. Eller, kan man inte det? Är det mitt ansvar att ta, hur andra reagerar? För ställer man en fråga så får man ju ett svar, eller hur?

Oj detta inlägg blev superlångt, men som du förstår så berör ämnet missfall mig mycket och starkt. Du har ju haft en mycket längre och mer plågsam resa än jag, innan du fick barn. Jag kan inte ens fatta hur hemskt det måste ha varit. Och precis som du så identifierar jag mig, nästan lite omedvetet, med barnlösa kvinnor.

Vilken tur att du till slut fick fyra barn, du verkar vara en sjujäkla mamma!! Tänk bara, vilken gåva: FYRA fina friska ungar. Kram på dig!

Kicki

22 februari 2008 12:55

Jag vill gärna ha en bebis till, vara gravid och allt det där, MEN jag vill inte hamna bland blöjor,vagnar och dagisspring igen.Jag går ju fortfarande till dagis med min lilla W, men han börjar 6-års till hösten, och det är också skönt med stora barn nu, man kan göra så mkt roligt och prata på ett annat vis.Skulle man skaffa en liten till nu(som jag är sugen på ibland) känner jag att de stora får stå tillbaka med så mkt eftersom åldersskillnaden blir så stor.Sedan är den TIDEN, så jag är nöjd som det är nu,men visst, SUGEN att få vara gravid och sedan hålla i detta lilla knytte och mysa..mmm...

På tal om annat, såg att du beställt en sån där fin tapetgiraff.Vet inte hur många ggr jag är inne och kikar på giraffen och elefanten, provar med olika mönster, funderar igen, men jag vet inte var den ska vara! DET är problemet...

Ha en skön och STRESSFRI helg nu:-)
Kicki

Anna

22 februari 2008 13:33

Myyyyyys!

Håller med om att bebisar är små underverk och absolut det mysigaste man kan tänka sig!

Jag har tre och inser att det nog inte blir några fler (med viss sorg), men pappan VILL inte ha fler och det är ju tyvärr inte bara jag som bestämmer. Hade han fått bestämma så hade vi "bara" haft två. Så den sista, han är bonusen!

Eller, ja, bonus och bonus...

Alla tre är bonusar! Jag är en sådan som har haft en fantastisk tur. Jag inser det! Jag har blivit gravid på första försöket alla tre gånger, haft lätta graviditeter och förlossningar, så jag är lyckligt lottad. Jag vet det! Jag har många i min närhet som har haft det betydligt tuffare än vi, så jag ser vilket lidande det kan vara när barn inte blir till... Även om jag inte kan föreställa mig hur det känns....Gissar att det kan man inte...

Men bebisar är det ljuvligaste som finns!!!!

Fredagskramar