Direktlänk till inlägg 14 februari 2008

En jobbig men viktig insikt!

Av Persilja - 14 februari 2008 08:45

Jag har kommit på en skitjobbig sak om mig själv.

Jag har vetat om den nu i en vecka så jag har verkligen smält och tagit in och förstått att jag kommit på nåt viktigt. Har inte velat skriva om min insikt heller för att den var riktigt jobbig att hitta.

Jag har kommit på exakt VARFÖR jag som kvinna försatt mig i den hemsituation som jag och massor av kvinnor sitter i.  Att vi blir icke jämställda så fort vi får barn.

För mig beror det på en enda sak egentligen.

Det beror på att jag inte kan stå ut med att bli betraktad som egoistisk.

Det är det fulaste någon kan kalla mig.

Det funkar i alla lägen. Man kan utnyttja mig till max bara genom att antyda att jag skulle vara egoistisk om jag inte "ställde upp".

Det som är riktigt intressant är att män aldrig betraktas som egoistiska på samma sätt. Man kan tycka att de är riktigta egoister, men det är inget hemskt. Det förväntas nästan av dem. Det är okej. Helt accepterat.

Det finns många kvinnor som valt att satsa på arbetet, reser bort ofta utan sina barn, går ut mycket, fortsätter leva sitt liv lite som innan de fick barn och det går alldeles utmärkt. Men de klarar av att hantera att de blir ansedda som egoister. För det blir de. Oj, vad de betraktas som egoister och det särskilt för att de är kvinnor!


TROTS att jag genomskådat detta tycker jag att de kvinnor som klarar av detta svåra att tänka på sig själv i första hand, gör fel. Det är ju helt absurt egentligen!

Jag tycker det fortfarande fast jag förstått hur indoktrinerad jag är!

Jag har uppfostrats med en slags inbyggd skuld-att det är en dödssynd att vara egosistisk. Fatt att det sitter väldigt djupt!!!


Att tänka tanken att barnen skulle tänka på mig som egoist, eller svärföräldrarna eller föräldrarna eller andra jag bryr mig om, det är för hemskt. För plågsamt. Kan inte tänka mig det.

Nu är ju min insikt endast en vecka gammal så jag kanske kan jobba med de här känslorna. Lära om mig. Men jag förstår att det sitter väldigt djupt. Det är inpräntat sen generationer.

Kvinnor ska vara den uppoffrande typen, oegoistiska. Det ÄR bara så och vi har gått på det! Eller vi har blivit så djupt indoktrinerade att vi inte ens tänker på det som något märkligt.

Det är ju lysande! Skitsmart! Om vi fortsätter indoktrinera våra döttrar med denna skuld så kan allt fortsätta.

Okej, nånstans kanske det är BRA att vi har den här dolda drivkraften. Bra för barnen. De får alltid komma i första hand och det tycker jag är helt okej. Jag är FÖR att barnen ska vara viktigast. Deras småbarnstid är så kort så vi kan faktiskt offra oss utan att få ångest över förlorade år på arbetsmarkanden. MEN! Ett stort MEN! Varför inte indoktrinera pojkarna också?

Varför skapas denna skuld endast hos oss kvinnor???????

Om vi uppfostrar pojkar att känna samma sak, så har vi ju två som slåss om att ta hand om hem och familj bäst.

Tyvärr tror jag inte vi vet hur man gör.

Det här är djupt inprogrammerade beteenden som vi gör av bara farten.

Så här har vi blivit formade sen generationer och vem vet hur man ändrar på detta. Det är ju inget jag som mamma gör medvetet;

"Nu ska jag skapa skuld hos min dotter".

Nej, det här är beteenden som vi har utan att vara medvetna om dem. Därför är det så viktigt att vi kvinnor lär oss mera. Vågar se vad vi faktiskt själva gör. Vågar börja med oss själva. Sen har vi hela samhället och alla som inte vill dela våra insikter och uppvaknanden (både kvinnor och män) mot oss så det är verkligen inget man förändrar på en dag. Kanske inte ens en generation.

I mina tidigare inlägg i denna typen av frågor har jag fått många kommentarer som säger att man inte orkar kämpa och måste lära sig att accpetera och leva med det och se det goda i att "tjäna sina barn och sin man". Att man inte orkar kämpa mot utan gör det bästa av situationen. Och det ligger ju massor i det! Det är ju precis det så det funkar. Man orkar inte bråka och stånga och röra om i grytan. Det är för jobbigt! Så man väljer den lätta vägen, finner sig och försöker finna lycka och behålla sitt förstånd mitt i det hela. 

Men vi kanske kan börja med att förstå såna här saker om oss själva. Kanske på sikt försöka att sluta värdera egoismen olika på män och kvinnor.

Det är egentligen det som retar mig mest i denna insikt; män FÖRVÄNTAS vara egoistiska så till den milda grad att om de INTE är det och gör det kvinnor i alla tider gjort då blir den unike mannen höjd till skyarna som ett under av ängel till man som är så oegoistisk.

Bredvid står två miljoner kvinnor som är så hela tiden. Som jobbar häcken av sig på jobbet, tar allt ansvar hemma, förtränger sin egen person och ständigt krumbuktar sig för att familjelivet ska snurra på utan friktion. Och förväntas göra det. ENDAST om de är en gnutta egoistiska och ser sig själv mitt i detta, endast då för de någon form av uppmärksamhet och då NEGATIV så det visslar om det.

S-U-C-K-!!!

Någon som förstår vad jag menar?

Någon som ser vad jag sett?





 
 
Gry

Gry

14 februari 2008 10:13

En sak skrämmer mig, Persilja... Vet du vad? Det är att jag funderar också i samma banor som du gör. Skrämmer mig, inte för att du är konstig eller knepig på något vis, utan skrämmer mig för att jag träffat dig som tycker så lika som jag. Den här dualismen eller vad jag ska kalla den. Jag är inte Rödstrumpe-feminist, tycker det skulle va skönt att va hemma med barnen och ge dom en fin uppväxt (för de ÄR viktiga),samtidigt som jag inte kan utstå den stora orättvisa och brist på jämställdhet som råder. Ibland känns det som alla tankar kring temat bara blir en massa paradox, men det är skönt att vi är flera!

Jag känner igen det dårliga samvetet och rädslan att kallas egoist. Alla de här sakerna som tas för givet att man som kvinna ska engagera sig i och ta huvudansvaret för. Äsj, jag kan inte formulera mig idag, vet inte vad det är. Är lite off...

Hur som helst, en man behöver aldrig förklara sig eller försvara sina val. Det är snarare så att han måste redogöra för VARFÖR han stannar hemma med barnen t.ex För oss kvinnor är det faktiskt tvärt om. HUR kan du vara så mycket borta från barnen? VEM tar hand om ungarna? eller HUR klarar sig barnen nu när du reser så mycket i jobbet? Aldrig skulle en man få samma frågor! Tänk dig att någon frågar en man de här frågorna om han har ett jobb som kräver långa arbetsveckor med resdagar mm. Skulle inte det kännas nästan fel? Förstår du? JAG tycker inte det är någon skilnad...

Ja, jag kan som sagt inte förmedla ordentligt mina synpunkter idag. Hoppas det inte blev för rörigt och att du fick med dig poängen ;-)

Kram Gry

http://www.baragry.blogspot.com

 
Jenny

Jenny

14 februari 2008 10:17

Jag förstår precis vad du menar och jag har sett det - jag är väl själv en sådan som krumbuktar mig för att vardagslivet ska flyta på och när jag någon gång vill ta egentid så gör jag det, men inte utan suckar från resten av familjen. Jag ska jobba på att bli bättre! Det ska jag absolut!!!

http://hallongumman.blogsome.com

 
Ingen bild

tinis

14 februari 2008 10:44

åh, jag tror jag förstår exakt & jag skulle vilja göra en riktig utläggning om det också, men hur kul skulle det se ut med en hel uppsats till kommentar :^)?

ha en hjärtlig dag!

 
Ingen bild

Persilja

14 februari 2008 10:57

Gry: Du är klar som en kristallvas! Jag fattar PRECIS vad du menar! Håller med om varje ord. Det är just det där jag menar! Vi har serverat männen en isbana med fläkt att bara stå och glida på medan vi själva ska pulsa i en tre meter djup snöstig full med kullar och träd.
Det är inte riktigt klokt egetnigen. Och allra allra värst av allt är att vi är så fast i det att vi inte kan göra något, egetnlgien vill vi inte vakna upp och ha de här insikterna för att det gör det ännu svårare att klara av vardagen som den faktiskt ser ut idag. Jag förstår de allra rödaste ilsknaste feministerna varför de framstår så aggressiva. Man MÅSTE nästa n ta sån ställning för att kunna slita sig upp ur kvicksanden. Det finns nästan ingen mellanväg. Jag menar hur ska jag kunna leva med mina feminisitiska insikter egentligen med fyra barn och en man som inte är intresserade av att hjälpa mig upp ur geggan. Egentligen.
Nä, då kämpar jag själv och försöker finna frid genom att ignorera mina insikter. Kanske just därför jag slänger in ett inredningsinlägg direkt efter! Jag måste låta min sinnesfrid få ro liksom...
Mata mig med en sockerbit så att jag lugnar mig...förstår du?

 
Ingen bild

Persilja

14 februari 2008 10:58

Jenny: Vad bra att jag inte sett det ensam!!!

Tinis: Du får jättegärna skriva en roman i min kommentar!!!!!!!Gör det!

 
A

A

14 februari 2008 11:24

Jag förstår också precis vad du menar, mest för att jag ser och hör många runt omkring mig som har det så. Jag har haft turen att träffa en man som verkligen ÄR jämställd.
Han skulle ALDRIG förvänta sig att jag skulle städa, tvätta mm på egen hand bara för att jag varit hemma längst med sonen. Nu har vi ju varit hemma mesta tiden tillsammans (han har studerat och haft turen att kunna tillbringa i stort sett lika mycket tid med sonen som jag).
Sen kan nog jag också tycka att de som anser sig ha rätten att fortsätta leva sina liv precis som innan de fick barn ÄR egoistiska. Men det gäller BÅDE män och kvinnor.
För livet är inte likadant "efter" som "före". Det finns flera liv att ta hänsyn till och alla i en familj måste anpassa sig och respektera varandra.
Oj, nu kom jag kanske på ett sidospår!
Men, som sagt, jag förstår vad du menar. :)

http://minsoffa.bloggagratis.se

 
Tiina

Tiina

14 februari 2008 12:23

Antagligen har jag inte kommit till insikt ännu. OK, jag vet att det finns andra som med en djup, uppgiven suck torkar näsan åt barnen och lyfter på gubbens fötter när han sitter framför tv:n och hon ska damsuga där, och OK jag vet att det finns gubbs som helt kallt kan dra ner på stan med polarna på en bärs och lämna frun hemma med barnaskaran utan att någon höjer på ögonbrynen, men har de inte själva gjort sitt val då som stannar i det? Jag har valt att vara hemma med barnen medan mannen arbetar så vi får mat på bordet och hyran betald. Jag väljer också samtidigt bort underhåll av bilar, cyklar, båtar osv... reparation av trasiga grejer (och dessa finns det en del av i livet mitt i skärgården) och överlåter detta nödvändiga ont åt mannen som jag anser är bättre på det. Detta är alltså "normalläge", båda pysslar på med sitt, och barnen följer ibland den enas vardagssysslor, ibland den andras. Däremellan vårdas det vuxna förhållandet genom att barnen får ungås med sina far- och morföräldrar och vi själva åker iväg nånstan. Ingen kallar oss egoister för det, och jag skulle heller inte få för mig att tänka mig som egoist för att vi vårdar den vuxna relationen, det kommer även barnen till godo i längden. Att det sedan inte händer så ofta, det har att göra med att vi i denna period av livet valt familjen och barnen. När barnen är utflugna lever man säkert på ett annat sätt. Var sak har sin tid. Egoist är man väl om man gör något på någon annans bekostnad!? Så Persilja, det är väl inte konstigt om du tycker de gör fel som väljer att försöka leva som innan barnen med heltidsjobb, resor, krogliv osv.. Vad ska de då ha barnen till ??? Men däremot önskar jag dig ett "egoistiskt" dygn ensam med mannen!

http://alandsskargard.blogspot.com

 
Hannele undrar

Hannele undrar

14 februari 2008 13:03

Tänker man inte på sej själv, orkar man inte tänka på andra. Män har inte svårt att vara egoister, ändå tänker de mindre på andra.

http://hannelesparadis.blogspot.com

 
Ingen bild

Persilja

14 februari 2008 13:08

Tiina: Grattis! Du har det förspänt och bra i ditt liv! Det är inte så många förunnat. Det är härligt att läsa om ert liv som verkar i det närmaste perfekt när det gäller harmoni och jämställdhet. (Obs! Jag är inte ironisk på något sätt nu!!!)Naturligtvis är inte ni några egoister för att ni åker iväg på tu man hand, och det tror jag du fattade att jag inte menade heller. Jag är heller inte ute efter att alla ska leva jämställt på så sätt att man ska slaviskt bryta alla gamla könsrollsmönster. Det är helt okej att dela upp sysslorna som ni gjort, så funkar det mycket hos oss också. Min man är inte heller någon egoist som drar iväg på resor och krogrundor osv och han gör en hel del i hemmet. Men det är inte det min insikt handlar om utan mer om varför det ser ut som det faktiskt gör i vårt samhälle. Vårt samhälle är väldigt icke jämställt. Det haltar på arbetsmarkanden och det haltar i hemmen. Detta är fakta. Jag försöker genom att gå ner till den lilla nivån; mitt eget liv, se vilka faktorer det är som spelar in.
I mitt fall är detta med att inte vara egoistisk en stark drivkraft. En mycket stark drivkraft. Jag är inte särskilt stolt över det, det är bara nåt jag upptäckt. Däremot VET jag att min man inte har de här känslorna. Som enda barn och SON har han helt enkelt inte matats med detta. Jag som dotter och flera syskon har fogligt anpassat mig efter andra hela mitt liv och därmed preäglasts på ett helt annat sätt i egoistiskt tänkande. Sen är det ju en tolkinng vad som är egoistiskt. Men min andemening är att det är inte alls lika hemskt att vara egoistiskt som man som att vara det som en kvinna. Jag hävdar bestämt att det är så och det präglar i allfall mig.

Sen tror jag faktiskt inte att det är så lätt som du säger att lämna på grund av såna kriterier som att det inte är jämställt. Det händer naturligtvis, men det krävs en stark kvinna med starkt rättspatos för att bryta upp p g a såna orsaker. Och vad är det som säger att hon hittar en jämställd man? Det är ju inte något som syns på en gång. Det kommer liksom krypande när barnen kommer. Det går inte på en gång. Det nästlar sig in tills man sitter "fast" i rollerna. Därför är det svårt att ändra på också.

 
elaina,som med mycke möda lyckats förändra lite...

elaina,som med mycke möda lyckats förändra lite...

14 februari 2008 16:55

WoW,ännu en persiljansk livsinsikt!
(absolut ingen ironisk underton!)
Aha-upplevelser kan komma när man minst anar det å plötsligt ser man allt i ett nytt (strålkastar-)ljus. Men sen att rannsaka sig själv och formulera det i ord, som Du gjort är en bedrift. Fast det svåraste av allt är nog att förändra sitt beteende OCH stå emot omgivnings fördomar...
=0)

http://elaina.bloggagratis.se/2007/03/19/104688-li

 
Tiina

Tiina

14 februari 2008 18:31

Skall inte det du är ute efter handla om att kvinnliga rösträtten kom så sent som 1921, alltså inte ens 100 år sen!? Det ser nog helt annorlunda ut om en par generationer. Hälsningar från ensambarnet och "pojkflickan". :o)

http://alandsskargard.blogspot.com

 
Maria

Maria

14 februari 2008 20:56

Hej
Tankarna snurrar när jag läser det här inlägget och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva men något för det berör mig. Jag reagerar till exempel jätte mycket på barn som har för långa dagar på dagis. För jag tycker att de som lever i par och har en hyfsad inkomst ska lösa det bättre. Offra lite pengar och gå ner i tid. Jag har också reagerat på såna som åker till andra sidan jorden eller nästan och lämnar barnen hemma. JAg tänker på att något kan ju hända de eller barnen. Jag fixar inte det. Men jag vet inte orsaken till varför jag reagerar. Jag reagerar egentligen lika mycket på kvinnor som på män som gör så. Men jag vet också att hemma hos oss har min man mycket lättare för att åka på kurs än vad jag har. Jag gruvar mig i månader innnan, min man sätter sig på bussen och åker. Varför är det så?

http://mariasrum.blogspot.com

 
Ingen bild

Persilja

14 februari 2008 22:00

Tiina: Ja, det är sant. Det är faktiskt inte länge sedan...Helskotta! Vad hemskt! Egentligen. Men har det hänt så mycket? Ja, en del, men mycket står stilla...

 
Ingen bild

Persilja

14 februari 2008 22:02

Maria: Precis såna tankar som jag har...jag kan se hur det är men varför är det så? Jag tror att jag kommit det på spåren. Eller är jag ute och cyklar. Blir galen! Det snurrar rätt mycket för mig också...


Elaina: Strållkastare var ordet. Plötsligt! Det är jobbigt!

 
Charlotte

Charlotte

15 februari 2008 09:04

Jag brukar i regel ha svårt för att formulera min tankar i detta ämne själv, men jag förstår vad du menar tror jag. Jag sitter själv i kvinnofällan, självvalt ja delvis men jag hade inte tänkt att jag skulle sitta kvar i den med två nästan vuxna söner... trodde att NU är det min tur. Jämnställhet i mitt hem tror jag inte på längre och jag tror inte på arbetsmarknaden heller att de vill ha en kvinna i mina år...

http://charlottas.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Persilja - 2 september 2009 15:42

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Av Persilja - 1 september 2009 21:13

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Av Persilja - 31 augusti 2009 10:09

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Av Persilja - 30 augusti 2009 20:37

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Av Persilja - 29 augusti 2009 21:57

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29
<<< Februari 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards