Detta är jag och maken för över 20 år sen. Vi är kring 20 år, lite drygt kanske.
Att vi har 25 år framför oss som par vet vi nog. Det visste vi från början. Konstigt, men med honom visste jag. Det fanns liksom inte några funderingar. Inga tveksamheter. Det var vi.
Vi har haft ett bra liv.
Det hade varit roligt att där och då få kika in i vardagen nu. Vad förvånade vi skulle blivit. Jaså. blev det så. Jaha! Jag minns inte vad jag tänkte då. Jag har aldrig varit en sån som haft framtidsplaner. Aldrig. Drömmar har jag haft, men planer nej. Jag har låtit vindarna och ödet och känslorna föra mig framåt genom livet. Levt väldigt mycket i nuet.
Det har inte alltid blivit rätt, men inte så tokigt heller. Jag blickar ständigt framåt, men inte med ett mål i sikte utan mer att jag ser nya vägar.
Målet ser jag sällan. Jag ser en ny väg och undrar vart den leder. Mer så.
Ibland önskar jag att jag varit mer målmedveten. Haft ett mål som jag följt och satsat på och förverkligat. Men å andra sidan tror jag inte det hade gjort mig lyckligare. Rikare, alldeles säkert, men inte lyckligare.
Och är det inte så det är; den enda skyldighet en människa har är att vara lycklig. Det ska vara den enda strävan.
Det som är intressant är ju att det finns lika många sätt att bli lycklig på som det finns människor. Det finns ingen patentlösning. En del kanske behöver prestera för att känna sig lycklig, andra kanske behöver sitta ner och höra fågelsång för att känna lycka.
Det finns inget rätt och inget fel.
Och ingen annan människa kan göra dig lycklig. Det är inom dig du finner svaret. Okej, en djup kärlek till en annan människa kan naturligtvis göra dig lycklig, men den människan kanske rycks bort och då är man istället djupt olycklig.
Jag tror att det är viktigt att lyssna till den lilla rösten inom dig och höra vad den säger. Vad är kärnan för dig? Vad behöver du?
I dagens stressade samhälle som snurrar så fort så fort är det lätt att tappa bort sig själv.
Jag vet nog inte riktigt vad jag behöver.
Jag är en jägare som ständigt ser nya skogar att utforska. Är det det som gör MIG lycklig eller är jag på fel kurs? Det är inte lätt.
Jag tror att det är det jag har här och nu som är rätt för mig. Men det ändras ju hela tiden.
Det kanske är viktigt att låta det ändras. Följa med i rörelserna. Flyta ovanpå vågorna och bara njuta. Inte fundera så mycket. Lita på att livet hjälper till.
Lita på att livet vill mig väl.
Jisses så flummig jag blev nu då!
Förstår någon mina djupa tankar?
Det är skönt att djupdyka inåt ibland. Reflektera.
Persilja
6 februari 2008 09:36
Moster M: Vad skönt!
therre
6 februari 2008 09:38
Åh va sööööt! :)
Din karl ser faktiskt ut väldigt lik någon... Men jag kan inet komma på vem!!! Någon jag känner tycker jag... Hrm...
http://www.therre.se
Gry
6 februari 2008 09:39
Nej, inte flummigt alls i mina öron. Känner precis som du. Mitt livsmotto har alltid varit "vägen skapas medan du går", och det är precis så mitt liv ser ut!
Dessutom gillar jag flum och filosofier, ha,ha...
Kram Gry
http://www.baragry.blogspot.com
Gry
6 februari 2008 09:50
Hi,hi... vi gick precis om varandra :-) Jag la ut ett nytt inlägg och sen fick jag se att du precis varit inne hos mig. Tack för besöket, det är alltid så fint att få dina kommentarer. De värmer extra mycket:-)
Inte meningen att lura in dig till mig igen, men det nya inlägget länkar till syrran som har ett gott recept ute. Bra för oss med många barn :-)
Kram Gry
http://www.baragry.blogspot.com
lilla my
6 februari 2008 09:58
Jag förstår precis.Dito till allt men min hjärna är för trött för ett resonemang.Har varit ner i analysträsket och det är jobbigt typ..."undrar om de tyckte det var dumt sagt",skulle jag ha gjort/ sagt /inte sagt annorlunda.Vet du hur tröttsamt det är när jag egentligen tycker att det spelar ingen roll:Jag duger som jag är men det fattar inte min hjärna i bland...är du me´?..krammmm
http://myslivochhem.blogspot.com
Persilja
6 februari 2008 10:09
There: Ja, vem kan det va?
Gry: Mer flum åt folket!
Gry; Kommer!
Lilla MY: Jag har såna perioder också. Och då ä rman så fel ute! Men man är ju bara människa. En tvivlare!
A
6 februari 2008 13:15
Vilka bra, och flummiga :), tankar! Håller med om att man måste hitta det som gör en lycklig i sig själv.
Själv har jag nog haft framtidsplaner, eller det har nog mer varit drömmar. Men de har definitivt ändrats med åren.
Tycker nog att det är först nu, när jag är 40, som jag börjar klura ut vem jag är. Hur ska man veta när man är i 18-årsåldern vilken utbildning man ska skaffa sig och vad man kommer att vilja pyssla med i livet?
Jag visste då rakt inte!
Jag behöver verkligen inte göra karriär för att vara lycklig. Är inte alls intresserad av det. Att leva livet med famijlen och få tid till sina kära och sina intressen - DET är livskvalitet!
Oj! Inte meningen att "flumma ut" här i din blogg. Men ditt inlägg fick mina tankar i rullning.
http://minsoffa.bloggagratis.se
maloppa
6 februari 2008 14:39
Vilket vackert hår, redan på den tiden *ler*. Har aldrig klarat att spara mitt så långt då det bara blir spretigt...
Nä visst är det tur man inte visste vad man skulle genom på både gott och ont. Drömmar har man ju haft både sådana som slagit in och sådana som man glömt bort. Precis som du skrev förut så är barnaåren en sån tid nrä man ofta glömmer bort sig själv. Känns som om jag håller på att upptäcka mig själv nu när barnen klarar sig själv lite bättre. Nä, det är nog inte bra att veta allt....
Du är så klok du, är det sånt här du funderar på när du sitter och syr kanske...
http://maloppas.tradgardsblogg.se
/B
6 februari 2008 14:40
Kloka tankar, sådana behöver tänkas ibland. Själv kan jag ibland tänka att jag borde göra något som har en större betydelse. Bli volontär i ett u-land eller så. Sånt man som barn trodde att man skulle göra. Något som gör skillnad.
http://lyckligagatans.blogg.se
elaina
6 februari 2008 16:57
Va rart med likadana jackor!
Å så underbart avundsvärt LOCKIGT hår Du hade/har, jag har haft lika långt, men alltid SPIKrakt, tyvärr´. Undrar om det alltid är så att dom som har rakt vill ha lockigt å tvärt om...
? =0)
ps: Dina funderingar är inget flum, utan livsinsikt!
http://elaina.bloggagratis.se
kicki
6 februari 2008 17:12
Kloka tankar som alltid Persilja, du kan få ut dem på ett sånt bra sätt, allt stämmer du skriver om...
Lika vackert hår då som nu,,,vad tror du farbrorn på Willys skulle sagt...
Underbart när kärlek håller hela livet ut med en och samma man..
Ha det gott min vän
http://kickilettenstrom.blogg.se
Åsas Kammare
6 februari 2008 18:03
Att se till att vara lycklig, i nuet, det gör en människa rik! Och det är väl det enda som är viktigt, att känna glädje och uppleva lycka. Det är en konst jag inte bemästrat särskilt väl än, men det tänker jag ändra på.
Att pimpa sopskåpet idag gjorde mig glad, livet liksom sköljde genom mig även om det "bara" gällde lite "städning". Det finns glädje att hämta på oväntade ställen ibland.
Det där med att du visste att du skulle dela livet med fyrabarnspappan tycker jag låter så härligt, det är en känsla jag gärna skulle vilja uppleva.
Jag tycker nog att det verkar som du haft ett framgångsrikt liv enligt mig, att leva mycket i nuet och låta sig följa med på nya vägar. det verkar som att verkligen leva för mig och det är väl därför vi är här?? Jag tycker själv att jag varit alldeles för feg för att följa min inre röst... Det gör ingen lycklig, varken mig själv eller andra. Håhå, idag fick jag verkligen energi och skriver som aldrig förr, brukar hålla mig ganska kort... nu tycker min dotter att jag suttit lite för länge vid datorn. Bäst att sluta!/Åsa
http://asaskammare.blogspot.com
Stina
6 februari 2008 19:33
Så vackert skrivet. Jag hoppas att jag och A kan blicka tillbaka om 25 år och känna samma sak. Många som kommenterade vår blixtförälskelse för två år sedan, men vi kan inte se ett liv utan varandra.
http://www.phellor.blogspot.com
IT-mamman
6 februari 2008 20:42
Vad vackra ni ser ut! Du liknar Julia Roberts på något sätt. Djupt och fint skrivet, inte flummigt. Varför måste det vara flummigt bara för att det inte är ytligt?
Du, jag är dålig på att hälsa på just nu. Inte för att du är beroende av mina besök, men jag ville bara säga det. Blir snart bättre med allt och jag får mer tid. Kramen!
http://itmamman.wordpress.com
Anna
6 februari 2008 22:47
Hej Persilja! Hur visste du att jag behövde läsa just dessa ord? Läser du i mina tankar eller? För vet du, idag har mått ganska pyton för jag har upptäckt att jag inte längre vet vart jag är på väg, vem jag är osv. För ett par år sedan visste jag exakt vem jag var men under de senaste åren har mitt liv förändrats radikalt och jag har tappat mig själv. Låter flummigt men jag tror att du vet vad jag menar.
Det enda jag vet är att jag vdefinitivt vet att jag inte är den personen som jag var då. Jag blir väldigt frustrerad av allt detta ovetande och ännu mer frustrerad av att inte veta vad jag ska göra åt det.
Jag avskyr att tappa fotfästet, tron på vardagen och livsglädjen.
Tack för ditt talande inlägg.
http://www.recyclebee.blogspot.com
Persilja
6 februari 2008 22:55
A: Jag tror att man vid fyrtio börjar se att de val man gjort (eller inte gjort) format den man är och man börjar acceptera och tänka att det var meningen. Så visste man inte vid 18 vad man ville kanske det inte gjorde nåt. Jag kanske var en sån som skulle låta livet styra istället. Man kan styra sitt liv betydligt mer, men då ska man nog vara typen! Det finns många typer och alla är vi olika. Och inget är fel och inget är rätt. Du har nog rätt i att det är först vid 40 en del hittar rätt. Jag är nog också en sån...
Maloppa: Mitt hår måste vara långt för att inte bli en bulle på huvudet! Livets alla skeden är olika med oliak förutsättningar, kanske främst för kvinnor.
B: Såna tankar bär jag också. (Åldern?) Men inte så långt bort. Göra nåt gott med basen här. Ta sig an barn med problem eller nåt...
Elainaa: Jag har alltid velat ha ljust platt rakt hår. Inte fluffigt, stort lockigt rött.
Så det är nog så att man sneglar på motsatserna!!!
OchJA livsinsikt! Bra ord!
Kicki: Jag hoppas inte livet är slut än och att inte kärleken tar slut...det vet man ju aldrig. Usch! Jag kan aldrig ta nåt för givet. ÄR rädd att jag ska drabbas av nåt då!
Åsas Kammare: Jag kan nog vid massor av tillfällen i mitt liv peka på stunder då jag hatat allt och tyckt att det varit så fel. Men nu idag då jag upplever viss harmoni kan jag se de bitarna som nödvändiga livserfarenheter. Det är väl det som är skönt med att åldras! Man blir klokare och får perspektiv. Ser allt i större sammanhang.
Stina: Hoppas det för er!
IT-mamma: JAG ÄR i allra högsta grad beroende av dina besök men vi har ju en deal du och jag! Inget tvång. Friends forever med naturliga pauser. Jag vet hur körigt du har det nu och fattar att du inte har tid att följa med i mitt hysteriska tempo.
Det är helt okej! Du är så välkommen när det nya jobbet satt sig och rutinerna återvänder. Lycka till med nya jobbet!!!! Kram!
Persilja
6 februari 2008 23:03
Anna: Jag tycker ju att du är min största förebild när det gäller konsten att leva rätt. Kanske är det så att när man mår dåligt och tappar fotfästet kommer de klaraste tankarna till en. Det blir livsviktigt att hitta en väg. Att få fotfäste. Du söker nu. Men jag vet att du är på väg mot den stora vägen som du söker. Den väg som är din. Nu låter det som att jag menar gud eller nåt men lugn jag är ingen frikyrkopastor bara en guru. Så jag tror det räcker med nässelte och shopstopp och tankar på köskssoffan och många gummistövel dagar så hittar du rätt! Kram!!!
Tiina
7 februari 2008 11:37
Hej du! Hittade just din blogg och kommer framöver att följa dina tankar om livet! Läs gärna om livet i skärgården, tror vi kan ha en del liknande funderingar emellanåt!
http://alandsskargard.blogspot.com
L
7 februari 2008 13:19
Undrar om jag och min kille
också håller ihop så länge :)
9år snart....
varit ihop sedan jag var 15
Mvh L
http://laiza.bloggagratis.se