therre

4 februari 2008 15:57

Jag är så nyfiken på vad du jobbar med! :P Krönikör vet jag... Jobbar du på Kurren heltid? :P Tell me! :D

Hanneles paradis

4 februari 2008 16:28

bakar man bullar, hinner man ju inte umgås, slarviga mammor har mer tid

ugglan

4 februari 2008 17:13

Vad gör väl lite skit i hörnen???? Jag tycker du verkar vara en otroligt sund människa som lever i nuet. CARPE DIEM!

Kram Ugglan

Malou

4 februari 2008 17:19

Mina ungar hade från 12 års ålder "ansvar" för en middag i veckan. Det blev mycket pasta och påssoppor till att börja med, men de lärde sig väldigt snabbt!
Håller för övrigt med dig till 100%, jag upplevde vid ett par tillfällen att en granne (som dessutom var med i Grupp() kom till mig med barnkläder som skulle läggas upp - för "jag hade ju tid som bara var hemma". Uttrycket "bara vara hemma" får jag utslag av fortfarande!

Persilja

4 februari 2008 17:50

Therre: Jag har svarat förr så jag mejlar dig nu! Och nej! Inge kurre heltid.
;D

Hannelse paradis: Ja.

Ugglan: Tack vänliga själ!!!!! Så snälla ord så jag måste stanna länge i detta NU!

Malou: Min 13-åring lagar mat också. Fast det vlir alltid tacos eller spagetti och köttfärssås. Men goda sådana. Han är jätteduktig. Dessutom ser han ju att det faktiskt ligger mycket jobb bakom matlagningen. Fast han blir som en diktator vid matbordet; "Ingen tar förrän jag sagt varsågod. JAG ska ha först eftersom jag lagat. Spill inte på bordet." Osv osv hahaha!

Jo, vi som "bara är hemma" kan ju verkligen få höra det till död-dagar. Ibland tror jag tom det är en personlig skymf mot vissa. Du slängde väl ut kvinnan med kläderna efter! Säg inte att du gjorde det?
Käringbitch!

Persilja

4 februari 2008 17:50

Bitchen var alltså inte du Malou!!!!! Men det fattade du väl?

synne

4 februari 2008 18:11

Men snälla nån, du är ju hemma när dina barn kommer hem. Du jobbar hemifrån, precis som jag. Varför är inte det lika godkänt som att jobba ute?
Strunt i dessa nötter. Du vet att du alltid finns där för dina barn. Det är det viktigaste av allt.
Kram från nabolandet :)

helga

4 februari 2008 18:31

Titta in hos mig så får du se och höra ett roligt klipp om att vara mamma :)

Åsa

4 februari 2008 18:54

Hej,
Jag hoppar bara in och säger att det är väl härligt att du är så "mångfasetterad" - inte förvirrande! Det finns så mycket härligt som bubblar här. Både allvarligt och "glittrigt". Det är skönt med en människa som vågar bjuda på sig själv som du gör. Det är ganska befriande med en fyrabarnsmamma som inte älskar de där hushållsysslorna! Samtidigt som du dragit igång pimpa sopskåpet! Motsägelsefullt? Eller bara underbart? Svar: underbart...

Du HAR ett vackert hår och jag tycker det var härligt att han sa det, på willys, mitt på blanka dan bara så där...!
/Åsa

Persilja

4 februari 2008 19:12

Åsa: Ååå, sån vacker kommentar! Har du nåt emot att jag ramar in den och hänger upp på vägen? eller ännu hellre gör en tapet och tapetserar väggarna med! Hahaha! Jag blev SÅÅÅ glad! Tack!!! Nu ler jag ända in i sömnen och kanske fortsätter jag där!

Gry

4 februari 2008 20:29

Jag tror inte på "renlärighet", inte i något sammanhang. Det kan bara inte vara svart ELLER vitt, vare sig det gäller vardagsfrågor, världsfrågor, arbete, vänskap, jämställdhet- eller själva livet i sig. Så jag tycker inte du är konstig eller kör med dubbla budskap på något vis. Allt "renlärigt" ligger farligt nära fanatism, och där är du långt ifrån ;-)

Sen tror jag det är absolut möjligt och kanske till och med nödvändigt att ha ett nästan ambivalent förhållande till livet med barn. Det går bara inte att leva upp till idealet av en supermamma som fixar allt, vet inte ens om det är önskvärdt!

Ett lite lustigt talessätt är det också när man pratar om att "gå hemma"... Vaddå "gå hemma", vandrar man från rum till rum hela dagen då eller vad innebär det att "gå hemma"??

Måste skratta lite, dottern kom nyss förbi och sa "jaaa, är du inne hos Fyrabarnsmamman?"- så du är nästan en del av vår familj också ska du veta :-)

Kram Gry

maloppa

4 februari 2008 21:02

Ibland känner jag mig som en bullmamma, jag älskar att baka och att kunna servera mina barn nybakat när de kommer hem från skolan känns som ultimat lyx. Dvs inget de får varje vecka eller ens varje månad. Som heltidsarbetande är det alltså en lyx för mig att ibland få känna mig som en bullmamma om man nu tar den positiva aspekten av det ordet. Och ja, jag borde jobba halvtid med tanke på alla krav jag har på att jag skulle vilja vara mer hemma, finnas där för barnen varje dag när de kommer hem från skolan osv. Tycker det är hemskt i samhället idag att mer än en heltidslön ska gå till boende, det kräver ju oftast två heltidslöner, iallafall om man bor i närheten av storstad där husen kostar en förmögenhet.... Det är definitivt ett heltidsarbete (minst) att vara hemma med barn, de som säger något annat ljuger. Beundrar alla som får det att gå ihop och det är ju faktiskt barnen man gör det för, inte för städningen eller nåt annat. Ska förresten baka semlor i morron *ler*.
Härligt att få en så spontan komplimang, idag fick jag en komplimang av mit ex, har inte fått en så fin sedan långt innan vi skilde oss och den kommer jag leva på lääänge....

Lisa

4 februari 2008 21:21

Ja, inget går upp emot att komma hem och känna lukten av sin mammas bak...

Persilja

4 februari 2008 21:35

Gry: Så är det ju! Precis så! Så är nog de flesta människor. Jag är dessutom en vindflöjel. Jag kan höra en åsikt och tänka, ja, men det är nog inte så dumt och så pratar motståndaren och då tänker jag ja det är nog inte så dumt osv osv. Jag är intresserad av att höra alla sidor av allt och sen bestämmer min mage vad som är rätt eller känns rätt. Det är lite jobbigt att vara sån, men intressant. Jag har aldirg kunnat hitta ett parti som kan motsvara alla mina funderingar. Jag hittar lite här och lite där.
Samma med det mesta. Lite är och lite där. Ibland är jag renlevnadsexpert andra dar storfrossare. Det är så skönt att få smaka på alla sidorna.
Haha! Så gulligt! Hälsa dottern! säg att jag tycker hon har jättesnyggt i sitt dockskåp. (För det var väl hennes jag såg på bild nån gång?)

Maloppa: Ja, vad härligt. Det är härligt med bullmammor i ordets rätta postiva bemärkelse!

Lisa: Har aldrig upplvet det men kan absolut känna känslan! Däremot var min mamma en hejar på mat!

My

4 februari 2008 22:38

förstår precis hur du menar. det är som om det finns en "mammamall" som de flesta mammor antas följa- annars ses man som lite udda typ. det är som om en mamma måste vara präktig, iklädd ekologiska kläder och alltid bakar bullar och kakor så fort det finns tid.