Direktlänk till inlägg 2 februari 2008
Dagens (utlovade) program:
Gå på bio med två av barnen och en kompis till dem. Alvin och Gänget. Kompisen ska sen övernatta. Dottern har fått smak för övernattande kompis. Det är nu tredje gången gillt hennes bästa kompis sover över sen jag "släppte" det fritt för några veckor sen. Har haft som regel att de ska vara iallafall sju år innan detta med övernattande börjar. Vi är ju rätt många och här övernattar ALLTID någon på helgerna. Men det är bara 50 procent av barnen som har övernattande kompisar. De övriga två är inte intresserade, eller har inte den typen av kompisar. Men det går inte en helg utan att det är någon som sover över. Jag älskar att ha nattgäster. Så det är väl därför jag aldrig säger nej. Det är ju så mysigt!
Maken hatar att ha nattgäster. Eller hatade. Han har vant sig. När han var barn (enda barnet) fick han ha övernattande kompis 2 gånger under hela sin uppväxt. Så för honom är det norm att inte ha folk hemma. Men det är mycket han har fått ändra på genom att leva med mig.
Han vill ha avskalad inredning (hahaha!), diskreta färger,(hohohoho), omönstrat (hähähähähä) och helst inga prylar alls. (mouhahahahha). Han ville inte ha några barn heller(hahahahahahahhaha) och inte någon hund (hihihihihihihi) så VARFÖR har det blivit som det blivit?
Han bara är sån. Säger nej av bara farten. Konservativ, vill inte ha några förändringar, vet vad han har osv.
Men så mötte han mig, som bara måste ha förändring hela tiden. Och för att inte bli utbytt själv har han kanske insett att det är okej med förändringar på andra sätt.
Men jag tror en del människor är igångsättare och andra avslutare. Jag är en typiskt igångsättare. Projekt efter projekt drar jag igång och han är mycket bra på att genomföra och avsluta. Men skulle jag vänta på att han skulle sätta igång då skulle det aldrig bli nåt.
Det är samma med barnen. Jag visste att han skulle tycka om att ha barn fast han själv inte kunde tänka sig det. Jag visste att han skulle tycka om att ha hund. Att han skulle trivas i ett hus på landet. Att alla resor vi åkt på genom åren skulle vara några av hans bästa upplevelser. Men vi hade aldrig varit utanför staden om det hade hängt på honom.
Han behöver dras igång.
Men sen genomför han allt med bravur.
Man kan kanske säga att vi kompletterar varandra bra.
HÄR finns jag nu! Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...
Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!! I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...
Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka! Tvätt som inte s...
Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...
Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.) ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||||
|