Alla inlägg den 2 februari 2008

Av Persilja - 2 februari 2008 21:58

Jag blir så orolig! Det har rasat i gruvan i Kiruna! Hoppas ingen kommit till skada, men det ser inte ljust ut. Jag har alltid känt oron att det ska komma ett större ras förr eller senare. Bolaget exploaterar malmkroppen så cyniskt. Mörkar alla tecken på instabilitet i berget. Det är inte första gången det rasat. Och där jobbar människor. En MASSA människor. Men LKAB hävdar att det är säkert. Javisst. SÅ länge det inte rasar. Det blir intressant att se vad de hävdar nu, när det faktiskt rasat.

Det är förskräckligt!!!!! 

Min man har ju varit där nere en hel del när vi bodde där. En gång ramlade en enorm sten ner en halvmeter från huvudet. Hjälmen hade inte gjort någon större nytta om den prickat huvudet. Det finns många fler som har liknande historier att berätta. Men det "rasar aldrig i gruvan".

Hoppas hoppas att det inte drabbat någon. Bara lastmaskiner och annat kapital. Några miljoners svinn kan de allt få känna av. Bara inga människor skadats!!!! 

Av Persilja - 2 februari 2008 17:29

Nu har vi varit på bio och sett Alvin & Gänget. Den var söt.

Den handlade om tre sjungande ekorrar...

Jag har nu hunnit lägga ut tre nya väskor. Här är en:

Det är min 11-åring som leker modefotograf och jag måste säga att han är duktig. Det är han som stajlar morsan och säger hur hon ska stå osv.

Idén med spegeln är hans också. (Den har varit hos glasmästarn.) Jag försökte säga att vi nog ska låta bli att visa framifrån men han framhärdade och det blev riktigt bra bilder. Man kan nästan tro att jag använt photoshop!

Hursomhelst är det ju väskan man ska se på!

På en del bilder som ligger på Verkstan avslöjar spegeln delar som inte är stajlade. (Haha! Kolla in mina fötter på nån bild. Det är de sockarna Pommac försökte slita av mig strax innan...)


Therre ville att jag skulle visa dotterns rum och jag hörsammar alltid en sådan begäran! Särskilt när hon har nystädat!

Väggen bakom har rivna tapeter. Vi ska tapetsera där...snart.

Dockskåpet är en favorit. Inne i det har hon möbler från Indiska varifrån även dockskåpet kommer ifrån. Jag önskade mig ett dockskåp hela min barndom (fick inget) och jag kunde inte låta bli att köpa detta till henne. I början var hon inte alls brydd. Men nu efter flera år är det hennes favorit. Hon möblerar och leker i det dagligen.

Den uppmärksamme kanske ser ett dockskåp till på bilden ovan. Det ska hon och jag måla och tapetsera och inreda snart. Det ska bli mycket fääääärg!!!!

Precis som Lucia har vi överallt där det gått bytt ut knoppar. Varför ha en tråkig brun knopp när det finns den ena vackrare än den andra på Indiska till exempel.

Sänghörnan har jag visat redan, men nu utan tösabit. Ja, det var en rundvandring i hennes rum. Vi har köpt färg till ett stort björkskåp som står i hennes rum. Jag funderade mellan vitt och turkos och hade bestämt mig för turkos. Hade dottern med mig då jag var på färgaffären för att blanda nyansen. Rajaturkos hade jag för min blick. Dottern säger till killen på affären "Jag vill inte ha blått!!!!!!"

Nähä, vad vill du ha då? Säger han vänligt.

RÖTT!!!!!


Rött blev det. Kom hem med en liter lackröd färg. Dottern fick en egen dyr pensel. Gratis. Killen insåg att han hade en presumtiv storkund framför sig!

Det blir nog coolt!

Av Persilja - 2 februari 2008 13:59

En ny väska skapad. Fick inspirationen i gårkväll. Den blev väldigt bra, men är inte så mycket "jag". (Jag sydde den med tanke på en bestämd person.) Däremot sa min äldste son, som gillar det med lite mera stil, att det var den snyggaste jag gjort hittills. Denna är redan bortlovad...hoppas mottagaren blir nöjd!

Jag har gjort ganska många väskor och aldrig samma två gånger. Det skulle vara tråkigt. Både för mig och för bäraren. Nej, en Persiljeväska ska vara unik.

Köparen ska se den och tänka "Det där är ju precis jag!" Så ibland måste jag gå utanför mig själv och försöka tänka nytt. Det är roligt!

Gå in på Persiljas Verkstad så får ni se några nyheter!  Fast jag skapå bio nu, så de kanske inte syns förrän senare idag.


Ps Ni får förlåta mig att jag ägnar så mycket plats åt att göra reklam för mig själv. Men jag måste!!! Det är ju enda stället jag kan göra reklam kostnadsfritt!

Ni får väl springa och sätta på kaffe eller nåt... 



Av Persilja - 2 februari 2008 10:11

Dagens (utlovade) program:

Gå på bio med två av barnen och en kompis till dem. Alvin och Gänget. Kompisen ska sen övernatta. Dottern har fått smak för övernattande kompis. Det är nu tredje gången gillt hennes bästa kompis sover över sen jag "släppte" det fritt för några veckor sen. Har haft som regel att de ska vara iallafall sju år innan detta med övernattande börjar. Vi är ju rätt många och här övernattar ALLTID någon på helgerna. Men det är bara 50 procent av barnen som har övernattande kompisar. De övriga två är inte intresserade, eller har inte den typen av kompisar. Men det går inte en helg utan att det är någon som sover över. Jag älskar att ha nattgäster. Så det är väl därför jag aldrig säger nej. Det är ju så mysigt!

Maken hatar att ha nattgäster. Eller hatade. Han har vant sig. När han var barn (enda barnet) fick han ha övernattande kompis 2 gånger under hela sin uppväxt. Så för honom är det norm att inte ha folk hemma. Men det är mycket han har fått ändra på genom att leva med mig.

Han vill ha avskalad inredning (hahaha!), diskreta färger,(hohohoho), omönstrat (hähähähähä) och helst inga prylar alls. (mouhahahahha). Han ville inte ha några barn heller(hahahahahahahhaha) och inte någon hund (hihihihihihihi) så VARFÖR har det blivit som det blivit?

Han bara är sån. Säger nej av bara farten. Konservativ, vill inte ha några förändringar, vet vad han har osv.

Men så mötte han mig, som bara måste ha förändring hela tiden. Och för att inte bli utbytt själv har han kanske insett att det är okej med förändringar på andra sätt.

Men jag tror en del människor är igångsättare och andra avslutare. Jag är en typiskt igångsättare. Projekt efter projekt drar jag igång och han är mycket bra på att genomföra och avsluta. Men skulle jag vänta på att han skulle sätta igång då skulle det aldrig bli nåt.

Det är samma med barnen. Jag visste att han skulle tycka om att ha barn fast han själv inte kunde tänka sig det. Jag visste att han skulle tycka om att ha hund. Att han skulle trivas i ett hus på landet. Att alla resor vi åkt på genom åren skulle vara några av hans bästa upplevelser. Men vi hade aldrig varit utanför staden om det hade hängt på honom.

Han behöver dras igång.

Men sen genomför han allt med bravur.

Man kan kanske säga att vi kompletterar varandra bra.



Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29
<<< Februari 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se