Världens snällaste hund bor hos oss. Han älskar verkligen barnen över allt annat. Han busar med dem hela dagarna och ibland säger jag åt barnen att låta honom vara och då svarar de "Men det är han som började! Han vill!" Och jag tror dem. Orkar de inte busa med honom står han och vädjar med blick och kroppspråk. "Lek med mig!!!"

Hjälper inte det börjar han skälla! "Voff! Voff! Kom igen nu då!"

Och då är det bara leka som hjälper. Råbus helst-det älskar han. Då flyger mattor och möbler. Han tar ingen pardon i jakten på en boll eller socke eller vad det nu är vi kastar till honom.

Han älskar att bli jagad men verkar samtidigt bli rädd. Gömmer sig under bord eller springer i panik iväg. Men slutar vi då kommer han genast efter oss och undrar varför vi inte jagar honom.

Han älskar verkligen att leka. Ibland leker dottern med honom på sina villkor och snäll som han är finner han sig.

Jag säger åt henne ibland att det inte är okej att leka så men han verkar inte alls lida av det. Han verkar älska det. Så egentligen ska jag inte bry mig så mycket.

Han älskar att bita tag i kläderna och slita lite när han är uppbusad. Det försöker jag ta ur honom eftersom alla kläder börjar se maskätna ut med små hål efter hans tänder. Han är såååå försiktig och letar efter tyget innan han biter. Han vet precis att inte bita i hud eller händer.

Han och barnen är verkliga kompisar. De har glädje av varann. Jag hör barnen skratta förtjust åt alla hans upptåg. Och när barnen gör upptåg verkar han förtjust över att få vara med.

De är verkligen vänner!

Oj! Grannen låser sitt garage! Intressant!!!

Koll in benställningen nedan:

Pommac har enorma tassar. Visserligen har jag inte klippt benen så de ser tjockare ut än de är, men själva tassarna är väldigt stora också. Han passar bra in i denna storfotade familj!

Fatta vad konstigt det är! HÄR! Vi ska ha snööö!!!

Men man får göra som Gene Kelly!

Ett litet inlägg innan jag avslutar denna sega dag!

(Den blev bättre faktiskt!)

Min 13-åring har idag för första gången sen vi flyttat hit tagit hit några polare.

Det kändes som en sån STOR grej!!!

Äntligen.

Han har  inte varit med någon mer än någon enstaka gång i somras. Och då bara ute på byn. Han har inte haft lust att umgås och modershjärtat har förstås bekymrat studerat honom och undrat om han inte HAR några kompisar och om det är värre för honom än han velat säga när jag frågat. Han hade alltid ett sjok med kompisar hemma innan vi flyttade och hans ilska över flytten har alltid kännts tung att bära. Han har dock varit glad och verkat trivas i skolan så jag har inte oroat mig jättemycket.

Men så idag när han kom hem sa han att tre polare skulle komma över. Jag blev alldeles exalterad och jag kände mig så glad.

Sen sände jag en tacksamhetens tanke över tajmingen också, jag har fixat hans rum senaste dagarna, fått upp taklampor (Jag skäms-han har inte haft några tills nyss) och gardiner och lite vägglampor och överkast osv. Sen slog en tanke mig; tänk om det är DÄRFÖR han inte tagit hem någon förut, för att hans rum varit ett råtthål. Men de farhågorna skrattade han bort. "Som om jag bryr sig i sånt" skrattade han målbrottshest. Och jag tror honom. 

Polarna kommer imorgon också och jag är SÅÅÅÅÅ jäkla lycklig!!!!!!!!!! 

Har helt glömt tisdagstemat under dessa knasiga helger och veckor som julen innebär. Men idag kom jag ihåg det tack vare Lisa.

Detta var det första jag hittade som var tre.

(Annars hade jag faktiskt kunnat visa bild på mina tre söner. Kom jag på NU.) I den rosa termosen har jag alltid varm choklad. I den med gröna prickar grönt te och i den gröna med körsbärskvistar har jag kaffe.

MEN dessa termosar är HELT värdelösa egentligen. I alla fall när man har gäster och det är ju oftast då det behövs termosar...

De droppar nämligen. Det GÅR inte att hälla utan att det droppar. Så till dessa kommer alltid en servett också. Eller tre.

Vill du också vara med i tisdagstema (dvs fota och publicera en bild på temat som anges) så kan du gå in HÄR.

Fick dra mig ur sängen i morse.  Så trött!  Ändå lade jag mig i rimlig tid. Fast det blev nog rätt länge med Katarina Wennstams Smuts förstås. Det är på ett sätt njutbart med bra böcker, på ett annat plågsamt. Sömnbrist! Dottern var också trött. Fick henne knappt ur sängen. Hon brukar vara en av de lättare att väcka. Senare klagade hon på huvudvärk och illamående och jag lät henne vara hemma. Men nu har hon piggnat...

Det är så svårt att köra iväg ett barn till skolan när de ser alldeles hängiga ut och säger att  de mår dåligt. Även om misstanken finns att det nog ska gå över om de bara kommer igång. Hur ska man veta när det är sant??? Jag är nog ganska lätt att dupera. Fast äldste sonen har duperat mig så många gånger att det nu för tiden endast är feber eller kaskadkräkning som gör att han får vara hemma. Han har förbrukat sina "hemma för att jag är trött" dagar. Två av barnen provar aldrig att fuska. Är de sjuka så är de sjuka. Ingen tvekan liksom. (Eller så är de bättre skådisar.) Medan de andra två fejkar på morgon och piggnar så fort jag sjukanmält...

Men det blir ju också dem jag misstror mer.

Nåväl. själv har jag inte piggnat ännu fast jag varit uppe sen halv sju. Det verkar bli en seg dag. Trött och seg. Tvinga mig till allt idag är melodin.

Vi fick snö för några dagar sen. Men häruppe är vi så vana vid snö att det inte är något man skriver om eller talar om. Det SKA vara snö i januari. Det ska ha varit snö länge i januari. Nu när den kom var man nästan lite sur på den. Är det dags att komma nu???

Vi borde bli som sörlännignarna; kasta oss ut och njuta av den direkt (eftersom de vet att den smälter bort). Här tar vi den för given så när den kommer tar det några dagar innan vi blir euforiska. Men med dessa nya milda tider hinner vi ju inte ta vara på glädjen innan snön smälter bort igen. Iallafall vi vuxna.

11-åringen köpte en snowskate för 600 kronor igår. (Skateboard för snö.) Han åkte hela eftermiddagen och kvällen och klädde sig snabbt i morse för att hinna åka lite innan skolan började. Han blev helt knäckt när han öppnade dörren och såg att allt smält bort under natten. Han HATAR Luleå just nu och förbannar sina elaka föräldrar för att vi flyttade från ett av Sveriges mest snösäkra ställen. 

Men nu måste jag skaka liv i denna sega kropp och ta itu med alla dagens sysslor. Det är mycket som MÅSTE utföras idag.

Ni bara MÅSTE hälsa på hos färgglada Lucia! Det är så inspirerande med alla färger! Känner mig som värsta gråa musen bredvid. Gå dit och njut av de fantastiska kombinationerna!!!

I lördags lagade jag fläskfilé á la Gry. Å vad det mumsades och östes beröm över maten! ALLA njöt. Kul att synda ibland och ösa på med grädde. Jag hade två fläskfiléer och 3 dl grädde och en burk créme fraiche. Men sojan vågade jag inte öka på av rädsla för att det skulle bli för salt. Det blev perfekt. Ska testa det igen med magrare alternativ, så att jag kan laga det med gott samvete...Det är inte säkert det blir lika gott förstås. Men Gry, du är poppis i min familj nu!

Det ska se ut så här brunt, det är mycket soja i som gottat ihop sig med grädden och cremefraichen. 

Jag glömde ju två viktiga händelser idag. Eller nåja, en viktig händelse och en subhändelse. Dvs ingen händelse alls...

Först den viktiga: lille G föddes idag strax efter klockan 9 på morgon. Hurra!

Och imorgon eller annan dag nära förestående får jag gosa med en alldeles nyfödd. Det är stort.

Den lilla obetydliga uttifjuttiga händelsen är att jag vridit på datorn och satt min kära sekretär som datorbord och sekretären gick precis in på den lillla väggslatten och det känns plötsligt såååå mycket mysigare att sitta och skriva här än för någon dag sen då jag hade ryggen ut mot rummet och det plötsligt stod någon bakom ryggen på mig. Hu! Scary! Jag måste sitta i "kraftposition" som det så vackert heter på Feng Shui språk.

Nackdelen med den nya mysiga platsen är att det är köööö på datorn. Så fort stolen är ledig sätter sig en ny rumpa på den. Ja, vi är fyra stycken som slåss om platsen. Äldste sonen och mannen har egna datorer. Fråga mig inte varför...