Det finns bilder och det finns bilder. Jag vet inte varför vissa bilder betyder mer än andra. Det är när man lyckas fånga en stämning som är speciell eller kanske har det med ljuset att göra eller när man fotar människor och barn i synnerhet så är det när man får en viss min som verkligen speglar verkligheten. Så som man uppfattar den. Man kan ta hundra bilder och av dem är det en enda som fångar den där stämningen. Tänk så bra det då är med digitalkamera!!! Man kan verkligen ta de där 100 bilderna utan att det kostar något att framkalla och se dem. Så nu kan nästan alla bli  proffsfotografer. Okej, proffsen får fram något mer ofta...

Detta är en sån bild som jag känner extra för. Det är 9-åringen när han var lite över två år.

Jag älskar denna bild. Hans blick och ljuset i hans ansikte och hans sätt att sitta och hela kompositionen. Allt är precis så att det faller mig i smaken. 

Sitter här och väntar på gästerna som ska komma vilken minut som helst. Allt är klart. En konstig känsla! 

Allt står färdigt på bordet, ljusen tända, det enda som saknas är gästerna. Min mamma och pappa. Mamma fyller 71 år idag. Hurra för henne.  Jag ÄR ALDRIG färdig innan och så  här lugn. Jag är ALLTID ute i sista minuten. Men plötsligt händer det! Gästerna får sätta sig till bords direkt! 

Borde nog köpa mig en lott idag!

Haha!

Dottern har haft nattgäst igen. Samma som förra gången. De hade så kul förra helgen så det blev repris. Hon ska vara här till sju ikväll. Så vi blir nio till bordet.

Jag bjuder på "Grys fläskfilé" fast med lökar i också och inte fetaste grädden. Får se hur det blev. Det ser bra ut och mitt smakprov av såsen smakade gott.  

Nä, bäst att stänga ner datorn så att det bara blir mysbelysning... 

Så har jag äntligen fått tummen ur igen!  Det är hemskt att vara oinspirerad! Det blir bara fel då. Men nu är den tillbaka, inspirationen.

Här är ett smakprov på vad jag gjort:

Vill ni kika närmare får ni gå in till Persiljas Verkstad. 

Här kommer ett smakprov till med mig själv som mannekäng. Se där! Ytterligare något jag får vara. Designer, sömmerska, säljare, marknadförare och mannekäng...

NU ska jag gå in i min butik och lägga upp bilder på väskor. 

Jag syr!

Jag syr så det glöder. Hurra! Inspirationen har återvänt! Snart kommer det nyheter i Persiljas Verkstad!

Det finns inget som är så kul som att skapa i tyg när det finns idéer!!!!

Detta ska bli något, gamla skärp, kuddfodral, tyger, dukar. Vänta får ni se!

Kliar i fingrarna när jag ser den högen!

Nu måste jag visa en typisk bild på vår labradoodle Pommac:

Så här sitter han alltid. Gulligt tycker jag men sen en (ickehundägare) kläckte ur sig att det ser konsitgt ut, att han nog har höftfel, så sitter tanken kvar.

Jag tror inte på det, han springer, går och hoppar så elegant och det borde väl synas mer då om han hade höftproblem. Så nu frågar jag alla hundägare därute, sitter era hundar så här ibland???

Förutom en massa skor, leksaker, kläder, och ljud överallt så är detta ett säääkert tecken på att det finns barn i huset:

Och detta är också ett subtilt men säkert tecken:

(Smuts och fettfläckar över hela soffan.)

Och det här är ett tecken på att det mesta är tillåtet i detta hem som till exempelbollkastning inomhus:

(Ser ni bucklorna?)

Men det allra säkraste tecknet som ständigt upprepar sig är detta:

Nej, inte mängden kontroller, det kan man ha utan barn också. UTAN:

Titta noga:

Vart tar den lilla söta luckan vägen? Ingen som vet, ingen som vet!

Batterierna är ditstoppade vid städning för de ramlar ju ur mest hela tiden när luckan är borta. De rullar omkring under soffan till vardags.

Någon som känner igen detta problem? En fjärrkontroll hinner bara bo hos oss någon dag så har luckan försvunnit. Eller gått sönder. Detta tycker jag är ett mycket irriterande problem. Jag tycker att de som designar fjärrkontroller kunde låta en barnpanel testa dem så att de verkligen höll. Användarvänlig design. Dessutom ligger inte kontrollerna stilla. Ligger de i det där fatet som är avsett för dem? Näää! Där ligger de bara för att jag städat. Jag hittar fjärrkontroller överallt. I badrummet är säkraste stället. Dit följer kontrollen när de ska kissa, allt för att ett annat syskon inte ska kunna starta filmen/byta kanal medan de kissar. Jag hittar de ofta i köket också. Men sen finns det säkra ställen under soffan och under filtar och under kuddar och mellan dynor osv.

Min tidsplan (från mitt förra inlägg) sprack på grund av två saker. En rolig och en tråkig. Innan jag satte mig vid symaskinen efter att ha diskat mastodontdisken och gått ut med Pommac skulle jag bara borsta tänderna och typiskt mig (typiskt kvinnligt kanske?) samtidigt putsa två speglar som jag retat mig på länge. De var alldeles fettiga. Jag putsade alltså spegel med en hand och borsta tänder med den andra. (Gör ni inte så????)

PLÖTSLIGT ramlar den stora tunga hallspegeln i golvet och glaset spricker i tusen bitar. Ett öronbedövande krasch som skrämde slag på stackars Pommac som lagt sig till ro på sin madrass- och mig. Jag fick en massa små skärsår.

Jag blev jätteförvånad!!! SÅÅÅ mycket tog jag väl inte i när jag putsade???

Detta var orsaken till spegelakrschen:

Spiken vek sig. Jag hade haft för klen spik. Spikarna nu för tiden tycker jag är klena!!! För att inte tala om knappnålarna. De viker sig ju för minsta motstånd.Men jag ville inteha för kraftig spik för att väggen inte skulle få så stort hål. Jag möblerar ju om så ofta, så man vet aldrig hur länge spegeln skulle hänga där. 

Synd Tur jag inte är skrockfull. Någon sju års olycka tror jag inte på. Vägrar!!!

Hu! (Håll tummen i sju år nu!!!!) 

Efter att jag städat upp och tagit hand om alla vassa spegelbitar och plåstrat om alla små blödande pyttesmå skräsår var sylusten inte på topp. Ville inte riskera att blöda ner något tyg heller. 

Vilken himla tur då att jag fick post!

Och inte vilken post som helst. Kolla in vilken rolig post det kom idag!!!

Två böcker som jag beställt har jag fått tips om av er som kommenterar. Tack! Sen slängde jag ner den där boken "Färg på tapeten" också. Den så g så lockande ut.

I Lantliv hade B ett reportage från en by här i närheten. Kul! Sen jag läste den artikeln har min hjärna malt och malt. Jag vet att jag känner igen killen som var med i reportaget men kan inte komma på vart!!! Han är ett år äldre än mig så det är säkert någon skolkamrat...eller nån av brorsans kompisar...eller....suck!!!

Men efter att jag suttit och bläddrat i min härliga post ett tag fick jag kraft att rensa vardagsrummet och se så städat det blev! O-T-R-O-L-I-G-T-!!!

Så här ser det bara ut till jul och födelsedagar och inför hemma hos reportage...hahaha!

Jag måste frossa ett tag!!! Aaaaah, så städat!!!! Men detta var klockan 12. Nu är klockan snart åtta på kvällen och VAR LUGN! Det ser omöjligt ut så här fortfarande!!! 

Just nu är det två ställen som skriker extra mycket på mig.

Ett jag VILL vara på och ett jag BÖR vara på. Gissa vilket som är vilket!

Eller:

Jag undrar när jag får sätta mig här.

Detta är dilemmat med att arbeta hemma. Har man disciplin nog att sätta sig trots att det finns disk, tvätt, dammråttor, en hund som gnäller vid dörren och ett tomt kylskåp som ekar...

Jag tar nu ett beslut; diska undan. (minus typ 50 minuter), sätta på en tvättmaskin (minus 5 min och minus 10 eftersom jag har en ohängd i maskinen och en ovikt i tumlaren), gå ut med Pomsi (minus 50 minuter).

Klockan är nu 09.10

Plus 115 minuter då hamnar jag på klockan 11 om jag inte räknar fel.

Alltså klockan elva får jag sätta mig och sy. Då har jag två timmar innan gryna droppar in. Dottern har kompis med sig och det har garaneterat 11-årige sonen också (har han alltid). Då bör det finnas mer i kylen. Men jag tror jag kör iväg på affären först när de kommit. Annars får jag ingen arbetsro idag. Nä! Bäst att sätta igång om jag ska kunna hålla tidschemat.

Såja! Ett djuuuupt andetag och så ner med axlarna.

Kanske kan jag diska fortare än på 50 minuter? Tänk att jag sa till maken för någon dag sen när vi diskuterade om vi skulle laga eller köpa ny diskmaskin "eller så väljer vi bort diskamaskinen och fortsätter handdsika". JAG sa det. Måste ha varit förvirrad. 

Nu var han mer realist och vi tog beslutet att köpa ny diskmaskin.

Ska nog göra det idag eller imorgon. Beror på när maken kommer hem från sin arbetsresa.

MOT DISKBERGET!

Har äntligen hunnit byta sängkläder. Hrmhrm. Min mormor skulle vända sig i sin grav om hon visste hur sällan det kan bli ibland. Men nu är det gjort! Luktar gott!

Dottern har sin säng hos oss ännu. Hon vågar inte sova i sitt rum på nedervåningen och jag älskar att ha dem alla nära. Helst vill jag ha dem alla i samma rum, men det vill inte fyrabarnspappan. Han vaknar mycket lättare än mig. Nu när daddy är i Kiruna några nätter har de alla flyttat in. Två ligger i stora sängen med mig en på golvet och den störste i dotterns säng. Myyyysigt.

Och så Pommac mitt i alltihop på sin madrass. 

Ska bli skönt att gå och sova snart...

Precis när man kommer  ut från vårt sovrum ser man detta:

Det är hallen, äldste sonens genomgångsrum (med sina nya taklampor) och så 9-åringens rum längst bort.

Vårt hus är långt och smalt så rummen går i fil häruppe. Inte så praktiskt men rätt mysigt.

Precis som Lucia har jag samlat en massa bilder på barnen på väggen. Har bara fått upp hälften ännu. Har en hel kartong med ramar och foton som ska upp. Trodde väl att jag skulle måla om, men det dröjer nog så det är ju bara att spika upp dem! Ett projekt som ju bara tar någon timme i anspråk.

Här ser man samma vy fast från andra hållet. Dvs från 9-åringens rum in mot vårt sovrum med 13-åringens rum och hallen mellan.Här är 9-åringens skrivbord, 7-åriga dottern älskar att vara där.

Det var allt från dagens husvandring. 

Nu ska jag gå in hos en annan bloggare och se om det blir mera husvandring. Klicka på Lucia i länklistan här bredvid ni också och kolla in hennes härliga hem!