Hoppsan! Det kanske är influensan som kommit till byn! Minns inte sist jag varit så sjuk. Inatt har jag febrat och yrat och mått pyton. Blev väckt av maken och itvingad alvedon för han trodde jag skulle koka annars. Tydligen har jag gråtit och snyftat högljutt i mitt feberrus. Nu sitter jag här med ansiktet liksom förlamat av allt tjockt snor som tränger in i alla hålor och gör att det susuar i öronen och bränner i ögonen och tvingar upp munnen eftersom ingen luft kommer genom näsan. Ingen attraktiv syn kan jag lova! Och så dessa plötsliga läckage! Helt plötsligt bestämmer sig nästäppan för att släppa några sekunder och det är som att öppna en kran, plötsligt bara rinner det ut från näsan och det är bara att springa till närmsta papper för att torka. Och så täpper det igen efter ett tag igen.

Ja, jag misstänker att ni suger i er alla detaljer om min förkylning med djupt intresse!

Det är föräldramöte ikväll. Maken sticker på arbetsresa strax och jag funderar hur jag ska hinna bli frisk nog att gå. Fast jag kan ju faktiskt skita i att gå också. Det är inte så sjyst att smitta ner så många om det nu är influensan. För den smittar ju i luften och jag nyser och sprider bacillerna titt som tätt. Nej, jag kanske har giltigt skäl att stanna hemma?

Tänker på boken jag läser. Bitterfittan av Maria Sveland. Kanske var det därför jag snyftade i natt? För att jag känner igen mig så mycket. Jag är en realist och även om barnen är det absolut bästa som hänt mig så nog kan jag erkänna att det också är mycket som följde med på köpet som jag gärna varit utan. Detta med den kvaddade jämställdeheten som bara smög sig över oss till exempel.

Och detta med att männen blir applåderade om de råkar vara hemma en månad eller två medan kvinnor blir misstänkliggjorde om de börjar arbeta tidigt. Eller som jag som väljer att satsa helt på barnen, det är inte heller bra, då betraktas man som ute ur leken och mindre vetande och svikare och utan ambitioner osv.

Det är aldrig bra hur vi kvinnor än gör. Och det värsta är att det är vi kvinnor som dömer ut varann och eldar på männens status i samhället. Vi låter det hända genom att motarbeta varann. Hellre släpper vi fram en man än en kvinna. Missunnsamhet. Jag generaliserar nu förstås. Boken som jag har på lur efter "Bitterfittan" heter "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" (eller nåt sånt)av Liza Marklund med flera. Jag kan tänka mig att den behandlar detta ämne om att kvinnor konkurrerar så mycket.

Jag är nog alla feministers mardröm på utsidan. Ser de mig tänker de väl "en förlorad själ". Men jag betraktar mig i allra högsta grad som feminist.

Jag är bara på en annan scen.

Tur jag har min blogg där jag får komma till tals.

Jag är feminist så till vida att jag anser det förjävligt att männen har högre lön än en kvinna i samma yrke. Att männen får en högre ingångslön på exakt samma arbete. Att "typsikt kvinnliga" yrken lönesätts lägre än "typsikt manliga" yrken. Att världen är uppbyggd efter manliga normer. Att barn betraktas som ett hinder för kvinnan när det i själva verket skärper till henne så att hon blir en slipad diamant.

Jag tycker att samhället glömmer bort att tänka på barnen. Vi pratar om jämställdhet och delad föräldrapenning och så vidare när vi istället borde tala om förlängd föräldrapenning, att börja betrakta barn som en resurs. Att ge alla föräldrar mer tid att ta hand om barnen. Istället för tillgängligare dagis ska man göra föräldrarna mer tillgängliga för barnen. Mer föräldranärvaro i barnens liv. Det ska vara möjligt att få barn och jobba mindre utan att tappa mark och status och karriärmöjligheter. Det ska betraktas som fult att inte vara hemma med barnen. Oavsett kön. Det är inte samhället som ska fostra våra barn, det är vi föräldrar. Sen kan samhället finnas som en resurs att ta till vid behov. Men idag förlitar vi oss på dagis, fritids, skola som ska ha det övergripande ansvaret för barnen. Det är inte konstigt att vi har en massa vilsna barn och ungdomar ute i samhället som bildar egna världar med egna regler.

Är jag en bakåtsträvare???

Möjligen. Men jag anser att vi i våra jämställdetsdiskussioner glömmer barnen.

Barn ses som ett hinder idag.

När de i själva verket är den största resurs vi har.

Puh! Jag blir så irriterad!

Måste ta en alvedon och coola ner mig.

"Lucia" undrade hur min egen väska såg ut och jag får väl erkänna att jag försummat mig själv lite. Jag ska snarast sy en speciell Persiljeväska. Dottern däremot har en egendesignad skolväska. Hon har bestämt exakt hur den ska se ut:

Hon har den alla skoldagar då de inte har gympa. Då har hon min gamla turkosa "Kånken". Minns ni dem? ALLA hade dem när jag gick gymnasiet. De flesta hade gröna eller beiga.

Jag är så glad att hon vill ha den!

(Ojdå-glömde rotera den. Ni får vrida huvudet 90 grader åt vänster!) En av få saker jag sparat sen jag var ung. Det mesta var så asfult att jag inte velat behålla det. Man kanske borde sparat några axelvaddar. De kan ju behövas på andra ställen på äldre dar. Mouhahahha!

Det blir en tidig kväll ikväll. Dels har jag feber. (Synd om mig.) Dels sov jag knappt inatt och så har jag börjat på "Bitterfittan". Har läst ett kapitel och vill snarast läsa mer. Verkar klockren!

Tack för alla goa krya på dig kommentarer!!! Jag är igång nu. Fick en halvtimmes lur men blev väckt av en buffande Pommac. Jisses, så konstigt att matte ligger ner-det måste undersökas. När han väl väckt mig var han skoningslös. Ut skulle vi. Med alla medel. Hade matte glömt hans morgonpromenad???!!! Skandal. Han gick omkring och ömsom blängde ömsom trånade och plingade i klockan titt som tätt. (Har en hemtillverkad klocka som han plingar i vid dörren-när han behöver gå ut.) Men bli utsläpp i snöret på gården var inte okej. Nej, promenad skulle det vara. Så det var bara att trycka i sig två alvedon och knata ut i kylan. Nåja, -8 är ju inte så farligt. Och Pommac hade rätt. Det var bara uppiggande. Det gav nog bakterierna eller viruset en match istället för att ligga still och låta dem invadera i fred. Så nu är jag igång. Det bränner bakom ögonlocken och jag andas flämtande, men det gör inte ont i kroppen så det är rätt lindrigt ändå.

Det är ju faktiskt rena lyxen att bli sjuk nu för tiden. Jag kan ju faktiskt lägga mig om jag behöver och bara vetskapen att det går gör att behovet lättar. Tänk när jag bodde i Kiruna med en dygnet runt arbetande make (som befann sig nere under jord bortanför mobilnätet) och jag hade fyra barn under sex år. DÅ var det tufft att bli sjuk. Släkten 40 mil bort. Det var bara att bita ihop om man så hade fyrtio graders feber. Det konstiga är att detta att inte kunna ligga ner när man skulle behöva, det verkar göra att motståndskraften blir bättre. Fort vek alla baciller hädan-jag hade inte möjlighet att vara sjuk så det var ingen idé att attackera mig. Det var som att bacillerna märkte det.

Fast jag tror att jag förskönar nu.

När jag var mitt upp i det där då grät jag av trötthet och var totalt slut.

Men det är förträngt nu. Jag ser bara den tappra hjältinnan som står och steker plättar åt sina barn i ett välstädat hem. (Mouhahahaha!)

Har lagt ut tre nya väskor nu på min Verkstad. Varsågod att kika in om du har lust! Här kommer ett smakprov med topmodellen:

Ojojoj.

Ibland önskar man att man var singel och inte hade ansvaret för NÅGON annan i hela världen. Som nu. Jag är sjuk, förkyld så in i bomben, feber och dessutom har jag inte kunnat sova. Det hör till ovanligheterna. Jag är bra på att somna fort. Men igår var något i olag och sömnen kom inte förrän efter tre någon gång. Så när väckaren ringde klockan 6 var jag redo att auktionera ut alla barnen på tradera. Det var verkligen bara ren viljestyrka som fick upp mig. Nu äter de sin frukost och idag skjutsar jag dem till skolan, något som sällan händer. Vi brukar gå. Sen, när de är tryggt på skolan allihopa då ska jag (tror jag nu iallafall) gå och lägga mig och sova en stund. Det händer aldrig annars. Det är ett slags beslut sen den dagen jag bestämde mig för att jobba hemifrån. Aldrig, aldrig tulla på arbetsdagen. Aldrig slösa bort tid på att sitta framför teven eller framför en DVD eller med ögonen i en bok, sova  eller annat onyttigt. Det skulle vara lätt hänt om man hade börjat så. Men börjar man aldrig så går det hur bra som helst. DÄREMOT har jag syndat som sjutton sen jag började blogga. Det har jag ibland fastnat vid alldeles för ofta. Det överrumplade mig. Ingick inte i mitt avtal med mig själv. Men å andra sidan ser jag det som en nytta också. Det har slipat mitt skrivande. Det har lärt mig mer om datorer.

NU ska jag fortsätta se till att få barnen skolklara.

Sen ska jag försöka sova någon timme och kurera mig.

En av väskorna jag sydde i brasvärmen igår. Det blev tre stycken. Har inte hunnit lägga ut dem på min Verkstad ännu då internet tjorvar. (Grrrr!) Det tar längre tid att ladda in bilderna på blogspot och då hinner det trådlösa lagga ur. Suck. Måste skaffa bredband.

Igen... 

Idag är det kkk-k-kallt ute. -20 i Luleå är såååå mycket kallare än -20 i Kiruna. Här är luften fuktig och bitande medan i Kiruna är den ökentorr och stannar i ytan på kläderna.

Här tränger den sig in i alla öppna vrår. Man får lära om sig detta med att klä sig mot fuktig kyla.

Ska gå på promenad nu med vännen som älskar att sitta på bron fast det är -20. Vem kan motstå denna blick!?

Gå ut med mig!!!!

Det är svinakallt ute. SVINAKALLT. Ser ni hur kallt det är?

Då är det skönt att komma in till detta.

Eldade igår så att vardagsrummet var som en bastu. Och det var sååååå skönt!!!!

Dagens lunch blev pannkaka i bokstavlig bemärkelse;

Fast det här kallar väl södra delarna för ugnspannkaka. Men vi kallar det pannkaka. (Sen kallar vi stekpannestora plättar för just plättar och de små som är 10 cm i diameter kallar vi småplättar. En lektion i plättkunskap fick ni nu alldeles gratis.) 

Sonen gör just nu hemgjord pizza. Mums.

Jag har struntat i både rensning och städning. Jag har blundat för röran och  satt mig att sy.Två nya väskor har det blivit. Ska försöka lägga ut dem sen. Vet ni, jag kom på en idé som jag nu måste testa på er. Ni får bli min panel som säger bu eller bä. Eller det kanske ska heta flipp eller flopp.

Jag tänkte att jag skulle ta en av mina väskor och posta iväg till någon "kändis". Någon som är cool, skön och känd. Som skulle kunna skänka glamour åt mina väskor. Göra dem eftertraktade. Haha! Jag fattar ju att det inte är såååå enkelt, men en liten galen idé bara. Den som jag skickar till måste ju gilla den, använda den och vara villig att säga vem som gjort den.

En inte helt lätt kombination!

Men det skulle ju kunna bli en succé i den bästa av världar. Likväl som en flopp. Nå, vad tror ni är jag helt ute och svävar i det blå nu???? Jag har sagt det förr, sälja och marknadsföra är inte min grej!

OM ni nu tycker att jag ska göra så, vilken kändis ska jag välja då?

Vet ni vem jag kom att tänka på?

Martina Haag. 

För hon är inte en snobb som måste ha en väska som är köpt på Stureplan för 12 000 kronor.

Och nu kom jag på en annan glad person. Hon känns nästan mera rätt:

Ann Söderlund!

Få höra era åsikter! 

Röran kvarstår (men jag jobbar på det)! Upptäckte dock ett lugnt hörn i vårt vardagsrum och tänkte att jag ska träna på att fästa blicken där när jag går in i rummet. Så att jag fylls av lugn.

Skygglappar helt enkelt.

Har sån lust att börja om. Tömma rummet huset helt och så börja från scratch. Bara ta in det allra nödvändigaste.

Det vore skönt, men ack så jobbigt.

Men rensas ska det!!!

Nu ska naturligtvis ni också få se mitt lilla lugna hörn, eller det är inte ens ett hörn, men en liten del iallafall:

Visst ser det inte så belamrat ut? Okej, kikaren kunde gott stå någon annanstans men jag går och väntar på att få se en älg nere på ängen, eller en räv eller allra helst (eller kanske inte?) en björn. Fast då får jag vänta till våren. (Men jag vill nog inte ha en björn så nära huset.)

Jag har kommit på det ultimat säkra stället för små klenoder som man är rädd om; i brist på vitrinskåp; mellan ytterfönsret och innerfönstret. Och man behöver inte dammtorka heller!

Sen vill jag bara påpeka att den där stjärnlampan har jag framme året om. Jag betraktar inte den som julpynt. Även fast den är köpt bland andra julstjärnor på julavdelningen nån gång. Jag tycker inte att stjärnor bara hör julen till. Stjärnor finns det året om!  

Apropå mitt nosande på Feng Shui; undrar vilket område det här lilla hörnet som alltid håller sig fritt från bråte hör till. Måste genast försöka ta rätt på det och se vad det är som flyter bra i mitt liv...

Återkommer!