Alla inlägg under januari 2008

Av Persilja - 5 januari 2008 16:06

Har skjutsat mellanson plus kompis till skatepark, dotter till grannby, handlat, varit på långpromenad med Pommac och skulle precis dammsuga när jag fastnade här. Bra va!

Varför slösa tid på dammsugning. Det suger! (Plats för skratt.)

Jag har en bekännelse. En jobbig sådan. En sådan där som jag egentligen inte vill erkänna.

Det är så att under jag och min mans 25-åriga (snart 26-åriga?) förhållande har jag alltid tvättat. Alltid. Strukit har han gjort nån gång. Framförallt äldste sonens tygblöjor som vi entusiastiskt strök och vek när vi var nyblivna föräldrar. Nu låter det som att vi är sisådär hundra år eller hur? Grejen är att vi var väldigt miljömedetna och tyckte att vi skulle leva som vi lärde och hade således tygblöjor. Sen, när barnaskaran utökades och vi hade flera blöjbarn samtidigt då avvecklades sakta men säkert miljömedvetenheten. Eller i allafall orken att leva som man lär... och att ha tygblöjor. (Sen kan man kanske fråga sig hur miljömedvetet det är att köra tvättmaskinen oftare.)

För att återgå till "bekännelsen"; sina skjortor har han också strukit tills han slutade stryka dem. Vem orkar bry sig i sånt om man inte jobbar i affär eller bank eller liknande. Skrynklig skjorta, so what?

Men nu sen några dagar tillbaka har han plötsligt börjat tvätta. Helt plötsligt. Det märks att han tagit något slags beslut. Han kör envist maskin efter maskin. Låt den gå, låt den gå, låt den aldrig stilla stå.

Han har tvättat undan vårt tvättberg här under jullovet. Nästan. Visserligen har han på "karlars" vis fokuserat på en sak och en sak allena. Att tvätta.

Nå, tycker jag nu att detta är skönt?

Häromdagen vid ett äktenskapligt gräl sa jag "du gör ju inget!" och då bestämde han sig tydligen för att börja tvätta.

Nu försöker jag prata bort mig. TYCKER JAG OM ATT HAN TVÄTTAR ???


Svar NEJ!!!!



Jag hatar det. Jag blir galen på det! Han har trampat in på mitt revir och jag tycker det är skitjobbigt. Jag kollar hela tiden vad han tvättar ihop med vad, hur han hänger och tumlar. Jag rättar om det blir fel. Jag söker fel. Men det jag har allra svårast att erkänna för mig själv är nog att han faktiskt klarar det hur bra som helst.

Det har inte färgats ihop någonting. Det har blivit rent och hängt och det har hänt fortare än jag gör det.

Till mitt försvar kan jag ju då säga att jag icke enbart fokuserar på tvätten. Jag gör ju en massa annat. Och det är väl därför min kapacitet är två eller tre maskiner om dagen. Han har nog hunnit fem, sex till och med sju om dan.  

Jag gillar det inte.

Men jag MÅSTE ju gilla det. Jag måste ju vara glad till och med. Hurra. Vilket framsteg. Efter så lång tid.

Va?

Jippi.

NOT. Inte.

Jag har alltså nu att tampas med min egen motvilja.

Skärpning fyrabarnsmamma!

Ta emot och njut.

Yes.

Jag tycker detta året börjar bra. Egentligen.

Jag har sovit ett helt dygn.

Jag har druckit champagne.

Jag har släppt in mannen i  tvättvärlden. Efter 25 år.

Hey! Man ska vara  glad för det lilla...


  

Av Persilja - 4 januari 2008 17:58

Dottern hade varit försvunnen från kring mina ben ett tag men kom så plötsligt och sade "kom-du ska få se nåt!". Jag avbröt det jag hade för händer (disk!!!! grrrrrr!!!!) och följde med. Det hon visade var så bedårande och näpet och vackert så att tiden stannade några sekunder!

Hon hade arrangerat ett bröllop! Ett pokémonbröllop. Eller bröllopsgästerna var alla pokémonare och de som gifte sig var Little Pet Shops.

Tager du...

Allt hade hon tänkt på. Bibeln, bröllopskläderna, kyrkbänkarna.

Till och med mattan man skrider upp för. Och så musik. Hon hade satt på en lugn låt.

Visst är det FANTASTISKT!!!

Av Persilja - 4 januari 2008 10:37

9-åringen vaknade med huvudvärk och ont i halsen. Samma som 11-åringen hade dagen innan julafton. Så idag blir det lugn hemmadag med uppassning av den sjuke. Rätt så välkommet. Längtade efter en hemmadag.

Jag har ju inte visat sen jag satte in innerfönstren. Jag har längtat efter att ha såna, har tyckt att det låter så härligt. Men allvarligt talat tog det mig flera månader att få dem på plats...Först kom de in och stod i vägen i vardagsrummet i flera veckor. Sen hamnade i nischen bakom spisen under jul och först för någon dag sen kom de upp...

Och alla har inte kommit upp ännu. Jag vet inte vad det är med mig-oss-det tar sån tid allt!!!Jag satte mossa i det ena fönstret. I de två andra har jag fetvadd vilket var finare. Ser mer ut som snö. Fast jag gillar mossan också.

Vitsen är ju att få stopp på draget.


Detta är familjens julklapp. Från tomten till alla. Fin va?Från bluebox. Ibland får jag en sån där svindlande lyckokänsla: Vi är ju hundägare!!! Vi har hund!!!

Såna känslor fick jag också i början när vi fått barn. Vi är föräldrar!!! Det kommer ju ett så stort ansvar med båda uppgifterna och man blir tagen med storm. Man hinner liksom inte känna efter. Så med jämna mellanrum hisnar det! Woaw!!!

Igårkväll möblerade jag om igen. Jag hade precis visat vad jag såg från min dataplats. Det gäller inte längre. NU har jag satt datorn i köket. Det finns nog en viss risk för mer datatid nu...och för mer bränd mat...mouhahaha!


Av Persilja - 3 januari 2008 20:00

Där jag har datorn nu ser jag till vänster detta:

Ytterdörren, hallampan och fönstret ovanför ytterdörren som man inte når utan stege och därför alltid har spindelväv och damm i sin nisch. Tänk allt det där trärena med vit färg på så skulle det vara riktigt fint. Och så en annan ytterdörr. Helst en gammal...med spröjsad ruta...

Tittar jag till höger ser jag detta: 

En ful gammal tapet, mera trärent och en massa familjefoton snabbt uppspikade. En provisoriskt upphängd lampa som blivit kvar.

ALLA som kommer till oss första gången säger "så synd att de målat dörrarna så fult".

Tänk JAG tycker inte det!!!

Jag är galet förtjust i just den gröna nyansen!!!

Okej, visst hade dörrarna varit vackrare om de varit vita, men de är speciella nu med sin gröna färg.

Det är då inte det första jag tänker på när jag tänker förändring. Det är lite lustigt att ALLA tycker de är så fula.

Det är ju lite taffligt utfört men det ser jag inte heller. Jag är bara så GLAAAD att jag har gamla dörrar!!! Jag älskar ju gammalt! Tänk om de hade bytt ut alla dörrar! Det har de gjort nere, men gudskelov inte uppe.


På Leos Lekland var det MYCKET folk. Någonstans i min hjärna hade jag fått för mig att det skulle vara lite. Haha! Det var TOKmycket. Många pitbor hörde jag. Jullovslediga människor.

Men det gjorde inget. Barnen njöt. De tyckte det var galet skoj. De sprang frivilligt omkring i ett maratonlopp på över fyra timmar. Med vätskekontrollstopp nu och då. Jag satt i en skön skinnsoffa och läste en lovande bra bok av Sara Kadefors "Fågelbrovägen 34" (tror jag den heter). 

Det var en skön dag. Även om jag blev åksjuk av att köra bil och magen vände sig när jag såg hamburgare och kladdkaka med vispgrädde. Däremot lyckades jag trycka ner en grov macka med salami och brie.

När jag kom hem kastade jag ut granen och upplevde vardagsrummet megastort igen. Smart trick det där!

Nu ska jag snart bänka mig framför teven för att se Jane Eyre. Romantik i kubik! Missa inte!

Och spänning, alla killar vill se den också! (De bara himlar med ögonen när romantiken flödar...) 

11-åringen med kirunakompis har bakat en kaka som vi ska smaska i oss. Vi slår oss ner i soffan som är full i barr och blundar inför skräpet på golvet. (Pommac har demolerat en hushållsrulle och jag ska ta upp skräpet men tänkte faktiskt att det är bra träning för mig att sätta mig i röran och bara blunda. Vilket jag brukar göra ändå men då klarar jag inte att blunda. Jag sätter mig och får spader och blir grinig. Nu ska jag INTE bli grinig. Inte få spader.

Bara njuta med slutna ögon, eller ögon som inte sänker sig onödigt lågt.  


Av Persilja - 3 januari 2008 09:49

Det måste ha funnits ett behov i min kropp, att sova. För som jag berättade steg jag upp först 18.20 igår och då hade jag slumrat mest hela dagen. Vaknade då och då av ljud eller någon hund eller något barn som var och kramades med mig, men annars sov jag. Steg upp på darriga ben och förflyttade  mig till soffan där jag slumrande såg dokumentären om August Strindberg och kunde nätt och jämt hålla ögonen öppna. Vi 23-tiden nattade jag alla barnen (inklusuve gäst) ja 13-åringen nattade jag vid datorn...han somnar ju inte så tidigt på jullovet, och sen har jag sovit i ett svep till nio i morse. Nu känner jag mig pånyttfödd, full av energi. Ja, om man jämför med igår iallafall. Ska nu fixa frukost till alla jullovsfirande barn och sen drar vi iväg till Leos Lekland. Har lovat och lovat hela hösten så nu var det dags att uppfylla löftet.

Leos Lekland är en inomhuslekpark med hoppborg, olika rutschkanor, klätterväggar, studsmattor osv. Tydligen hur kul som helst. Där finns ett kafé för föräldrar som väntar. Får ta med mig en bok att läsa. Skööönt!

Apropå rutschkanor, varför kallas det så ofta för russelkana??? Till och med i tidningar skrivs det ordet. Språkligt förfall!!!

NU ska jag ta en lååång dusch, blunda inför tvätthögarna, låtsas att jag är på ett spa och smörja in mig efter duschen. Nyårslöftet måste uppfyllas!

Jag ska inte göra som vanligt och kasta mig in och ur duschen snabbast möjliga för att det alltid är någon som knackar bakom dörren eller låser upp med skruvmejsel och frågar "mamma kan jag...""eller mamma var är..."

Mitt nya liv har börjat. (Hohohoahahaha!) 

Av Persilja - 2 januari 2008 18:20

Vojvoj!!! Så det kan bli! Fast jag får låtsas att det var ett led i mitt nya liv. Att tänka på mig själv...hehehe.

Jag har alldeles nyss klivit ur sängen. Klockan är 18.20

Vaknade i morse och mådde pyton. Fick upp maken och två söner som fick hämta kirunagästen på tågstationen och lade mig sen. Och har inte kunnat stiga upp förrän nu! Har mått illa, kräkts och haft värsta dunkelidunket. 

Kan det ha varit champagnen??? Det blev tre goda glas...

Jag är inte så van, det blir länge mellan gångerna så det kan nog vara en baksmälla. Men det kan vara en kombination också, magsjuka blandat med självförvållat. 

Men det goda med detta är ju att jag inte tagit ansvar för NÅGOT whatsoever på hela långa dagen. Jag har legat under två täcken (frossat) och inte sagt ett ljud. Maken har lagat lunch, diskat, handlat och nu nyss skulle han beställa pizza till barnen men då var jag tillräckligt pigg att föreslå varma mackor istället. Då frågade han hoppfullt om jag skulle göra dem, men jag svarade "ooo nej, det orkar jag inte". Så nu sitter jag här och det är allt jag orkar just nu. Hahaha! Jag ska nog rida på detta hela kvällen. Så här skönt har jag aldrig det. 

Det är perfekt för maken att axla ansvaret. Om än bara för en dag.

Så detta året börjar väl bra för mig! Förutom att det inte är så kul att må illa och ha ont i huvudet.

Ajj, nu värkte det till igen.  Måste gå och vila i soffan en stund...

Undrar om det går någon bra film ikväll???? 

Förresten TACK för alla goa kommentarer! Jag är jätteglad! Vad många ni är som skrivit för första gången! Det är HELT okej att läsa utan att kommentera! Det är inget tvång alls! Men det är jätteroligt när ni gör det! Man blir så nyfiken ibland på de där siffrorna i statistiken. Men som sagt, jag vill inte ge någon dåligt samvete! 


Av Persilja - 2 januari 2008 00:30

Jag har över 300 som kikar in hos mig varje dag. Fantastiskt! Tänk att 300 personer finner det intressant nog att titta in här dagligen!!! Det gläder mig verkligen. Det är min näring. Jag blir skitlycklig över det!!!

Det är ca 10%  av er som läser som kommenterar. Omring 30 stycken som "säger" något. Ni 30. Ni vet ju vilka ni är, TACK för att ni finns!!! I LOVE YOU!!! Det är NI som gör att bloggen lever. Tack vare er  får jag lusten att blogga! Jag behåller lusten att blogga. Jag får några som ger respons.Det blir en dialog istället för en monolog. Ni är guld värda!!! TACK!!!

Till alla er som läser men inte kommenterar vill jag bara säga TACK för att ni läser. Skulle ni nån gång vilja ge ett avtryck så ska ni veta att det gör mig jätteglad!!! ÄVen om det bara är ett "hej jag var här". Det är så kul att få se vem ni är som läser. Kommer ni ofta? ÄR ni återkommande eller bara tillfälliga? Det finns så många frågor! De är min nyfikenhet som stillas när ni skriver en kommentar. Vill man kommentera anonymt kan man bara hitta på ett namn men ändå skriva en rad. Det skulle vara underbart om några av alla er som läser vågade lämna en kommentar nu! Hjälp mig att slå rekord. Lämna en liten kommentar får vi se hur många kommentarer jag kan komma upp i. Kom igen! Skriv bara HEJ! 



Av Persilja - 1 januari 2008 19:38

Jag dricker champagne! Mmmmmmm! Och uppfyller ett av mina nyårslöften. Eller kanske två...glamour och party!

Jag är inte så där hemskt mycket för alkohol om jag ska vara ärlig, men en god champagne tackar jag inte nej till. Inte heller ett gott vin. Fast det blir inte särskilt ofta eftersom vi bor där vi bor och barnen ska ha skjuts jämt och ständigt. Men det gör inget. Desto godare och mer njutningsfyllt blir det när jag väl smakar. Jag inbillar mig att jag blir gladare av champagne än av annat. Det liksom bubblar av glädje!  Just nu känner jag en sån enorm glädje över barnen, hunden, huset, livet att jag bara bubblar inombords. Tänk, vilken bra drog alkohol ändå kan vara!

Haha! Jag är tillräckligt nykter för att genomskåda det! Men jag är alltid lika lycklig över dessa saker (barnen, hunden, livet, huset) men glömmer att känna det. Glömmer att njuta. Så där gör ju drogen en del nytta iallafall...

Jag ska strax sätta mig och se film.

Egentligen borde jag städa lite eftersom huset är mer än kaos, men nu skulle jag ju vara ego (nyårlöfte) så då måste jag försöka vara det. 

Imorgon hämtar vi kirunabesök på tågstationen vid halv 10. Elvaåringens kompis från Kiruna. Han blir här några dagar.

Hans familj har precis lika stökigt och rörigt som oss, så det är lugnt. Han trivs och känner sig som hemma. Första gången jag hälsade på hos dem fick jag kliva över en stor tvätthög och jag älskade deras hem från första stund. Ett stökigt hem är ett tillåtande hem och det är egentligen det finaste betyg man kan få om ett hem.

Kanske borde man som motvikt till alla vackra inredningstidningar starta en tidning som hälsade på hos människor som vågade visa sitt liv som det är. I kaos och röra. Det skulle hjälpa många människor att slappna av. Att skapa en ny norm. Denna evinnerliga jakt på lycka och perfektion är ju bara stressande. Om vi såg genom stöket och slappnade av skulle vi kunna se att vi har det bra, att det inte måste vara dammsuget och nytända ljus för att det ska vara en myskväll. Även med en tvätthög i soffan bredvid oss är det myskväll. Myset kommer väl av att vi slappnar av och känner ro. 

Jag ska nu försöka praktisera det jag predikar.

I vardagsrummet är det kaos. Barnen har lekt med sina julklappar, knäckt nötter, ritat, ätit clementiner, druckit läsk, spillt, klätt av sig och lämnat kläder, granen har barrat, Pommac har busat, jag har klippt i tyg, strykit, läst och det är så långt från städat man kan komma. Jag ska nu prova att sätta mig i röran och blunda för den och njuta av en film och samvaro med familjen istället för att få spader över kaoset.  

Wish me luck!

Lite mer champagne behövs nog. (Fnitter!!!)


Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Januari 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se