"Lucia" undrade hur min egen väska såg ut och jag får väl erkänna att jag försummat mig själv lite. Jag ska snarast sy en speciell Persiljeväska. Dottern däremot har en egendesignad skolväska. Hon har bestämt exakt hur den ska se ut:

Hon har den alla skoldagar då de inte har gympa. Då har hon min gamla turkosa "Kånken". Minns ni dem? ALLA hade dem när jag gick gymnasiet. De flesta hade gröna eller beiga.

Jag är så glad att hon vill ha den!

(Ojdå-glömde rotera den. Ni får vrida huvudet 90 grader åt vänster!) En av få saker jag sparat sen jag var ung. Det mesta var så asfult att jag inte velat behålla det. Man kanske borde sparat några axelvaddar. De kan ju behövas på andra ställen på äldre dar. Mouhahahha!

Det blir en tidig kväll ikväll. Dels har jag feber. (Synd om mig.) Dels sov jag knappt inatt och så har jag börjat på "Bitterfittan". Har läst ett kapitel och vill snarast läsa mer. Verkar klockren!

Tack för alla goa krya på dig kommentarer!!! Jag är igång nu. Fick en halvtimmes lur men blev väckt av en buffande Pommac. Jisses, så konstigt att matte ligger ner-det måste undersökas. När han väl väckt mig var han skoningslös. Ut skulle vi. Med alla medel. Hade matte glömt hans morgonpromenad???!!! Skandal. Han gick omkring och ömsom blängde ömsom trånade och plingade i klockan titt som tätt. (Har en hemtillverkad klocka som han plingar i vid dörren-när han behöver gå ut.) Men bli utsläpp i snöret på gården var inte okej. Nej, promenad skulle det vara. Så det var bara att trycka i sig två alvedon och knata ut i kylan. Nåja, -8 är ju inte så farligt. Och Pommac hade rätt. Det var bara uppiggande. Det gav nog bakterierna eller viruset en match istället för att ligga still och låta dem invadera i fred. Så nu är jag igång. Det bränner bakom ögonlocken och jag andas flämtande, men det gör inte ont i kroppen så det är rätt lindrigt ändå.

Det är ju faktiskt rena lyxen att bli sjuk nu för tiden. Jag kan ju faktiskt lägga mig om jag behöver och bara vetskapen att det går gör att behovet lättar. Tänk när jag bodde i Kiruna med en dygnet runt arbetande make (som befann sig nere under jord bortanför mobilnätet) och jag hade fyra barn under sex år. DÅ var det tufft att bli sjuk. Släkten 40 mil bort. Det var bara att bita ihop om man så hade fyrtio graders feber. Det konstiga är att detta att inte kunna ligga ner när man skulle behöva, det verkar göra att motståndskraften blir bättre. Fort vek alla baciller hädan-jag hade inte möjlighet att vara sjuk så det var ingen idé att attackera mig. Det var som att bacillerna märkte det.

Fast jag tror att jag förskönar nu.

När jag var mitt upp i det där då grät jag av trötthet och var totalt slut.

Men det är förträngt nu. Jag ser bara den tappra hjältinnan som står och steker plättar åt sina barn i ett välstädat hem. (Mouhahahaha!)

Har lagt ut tre nya väskor nu på min Verkstad. Varsågod att kika in om du har lust! Här kommer ett smakprov med topmodellen:

Ojojoj.

Ibland önskar man att man var singel och inte hade ansvaret för NÅGON annan i hela världen. Som nu. Jag är sjuk, förkyld så in i bomben, feber och dessutom har jag inte kunnat sova. Det hör till ovanligheterna. Jag är bra på att somna fort. Men igår var något i olag och sömnen kom inte förrän efter tre någon gång. Så när väckaren ringde klockan 6 var jag redo att auktionera ut alla barnen på tradera. Det var verkligen bara ren viljestyrka som fick upp mig. Nu äter de sin frukost och idag skjutsar jag dem till skolan, något som sällan händer. Vi brukar gå. Sen, när de är tryggt på skolan allihopa då ska jag (tror jag nu iallafall) gå och lägga mig och sova en stund. Det händer aldrig annars. Det är ett slags beslut sen den dagen jag bestämde mig för att jobba hemifrån. Aldrig, aldrig tulla på arbetsdagen. Aldrig slösa bort tid på att sitta framför teven eller framför en DVD eller med ögonen i en bok, sova  eller annat onyttigt. Det skulle vara lätt hänt om man hade börjat så. Men börjar man aldrig så går det hur bra som helst. DÄREMOT har jag syndat som sjutton sen jag började blogga. Det har jag ibland fastnat vid alldeles för ofta. Det överrumplade mig. Ingick inte i mitt avtal med mig själv. Men å andra sidan ser jag det som en nytta också. Det har slipat mitt skrivande. Det har lärt mig mer om datorer.

NU ska jag fortsätta se till att få barnen skolklara.

Sen ska jag försöka sova någon timme och kurera mig.