helga

24 januari 2008 11:40

Rätt person på rätt plats - härligt!

Pippi

24 januari 2008 13:03

Tänk att det kan vara så olika! En del som är som skapta för sitt yrke och så de som absolut inte ska träffa människor, än mindre kommunicera med dem i sitt jobb. Vad skönt att det blev ett sånt bra besök av det hela! Vad skönt att dottern också kan känna sig lugn!

maloppa

24 januari 2008 13:05

Åh va härligt att ni fick en bra läkare, läste ditt tidigare inlägg först och blev riktigt uppretad på de som förstör ryktet för alla duktiga kompetenta och trevliga människor som jobbar inom vården. (räknar mig själv till den senare kategorin *ler*)
Självklart ska man ta barns oro på allvar och extra mycket i och med det som hon varit så nära. Va skönt att det inte var ngt konstigt. Skrattade gott åt yoghurtincidenten....

Ellasmamma

24 januari 2008 13:10

Så skönt att det gick bra och att läkaren var prfessionell och att dottern slutade oroa sig. Jag ska också skriva om bloggträffen senare. Jag länkar till dig för foton.

lilla my

24 januari 2008 13:28

Jag blir alldeles gråtfärdig när jag läser det och det blir jag också när nån verkligen tar sig tid inom sjukvården och förstår att det är människor med KÄNSLOR bakom patienten.Här i Piteå har vi en liknande kvinnlig läkare som din.Hon går noggrant tillväga och LYSSNAR.Det gör mig så glad fast det borde vara en självklarhet.Men liksom oss så är ju dom också bara människor.NÅ,nu är jag så nyfiken så jag spricker..Hutr var bloggträffen????Såg du Birgittas hem i nya PLAZA förresaten?Jag får nöja mig med att se det på bild så länge.Ha det bra

Dubbelörnen

24 januari 2008 14:15

Tack o lov att ni fick en så bra o sympatisk läkare!

Men som sagt... väntar på info... *trummar otåligt med fingrarna*

Plingen

24 januari 2008 15:02

Vad skönt att ni allafall fick träffa EN redig människa. Visst är det förjäkligt när man möter människor som verkligen skulle behöva jobba med någonting annat!

Lucia

24 januari 2008 15:50

Åååå kom igen nu och rapportera från bloggträffen. Jag är JÄTTEnyfiken Maken och jag försökte komma på vilket brudpar det var idag på lunchen. Svårt att veta eftersom det periodvis kommer massor av folk till oss för att titta på eller hämta bilder. Men kanske vi har en aning :) Handlar det om ett utomhusbröllop tro?

kicki

24 januari 2008 16:36

Va skönt att ni fick träffa en redig läkare...den där sjuksköterskan hon skulle nog behöva ett nytt jobb...långt ner i en gruva eller så...man blir ju inte direkt lugnare av såna människor..Jag håller tummarna för att denna läkare får bli kvar hos er, de brukar annars flytta på sig allt för ofta...
Ha det gott,,,väntar med spänning på rapporten från bloggträffen..

synne

24 januari 2008 17:34

Läste ditt tidigare inlägg om sjuksköterskan. Blev så rasande. Något liknande hände i vår familj.Min syster gick bort i leukemi när hon var 31 år. Men ingen tog sig tid att prata MED henne när hon var orolig. De sa att hon bara var nervös. Hon var nybliven mor.
Så desto bättre blev det när jag läste om läkarne. Sådana personer är guld värda.
Hoppas att dottern slipper oroa sig mera nu.
Kram Synne.

Persilja

24 januari 2008 19:47

Helga: Ja, vilken tur!

Pippi: Så skönt!

Maloppa: Jag tror ju att du hör till de i toppen!!! (Mest lämpade!)

Ellas mamma: Ska bli kul att se ditt inlägg.

Lilla MY: Nä! Har den kommit ut? Måste genast söka den på affären. (Imorgon.) Jag kan också nästan börja gråta när någon i sjukvården är snäll. FÖr det hör inte alltid till vanligheterna. Och jag är sån att när jag går till doktorn då har jag väntat länge och går för att jag måste, möter man då en snäll blir det lätt översvämning!!! ;D

DubbelÖ: Infot har komit nu!

Plingen: Ja så är det tyvärr.

Lucia: Jo,d et var ett utomhusbröllop!

Kicki: Hoppas!

Synne: Det är skandal!!!! Absolut skandal. Yrkesfel. Det borde inte få förekomma. Man kanske borde rapportera varje gång man blir bemött så här såå att de människorna fick en massa varningar till de skärpte sig eller så blev omplacerade. De kan sterilisera instrument eller nåt!