Jag brukar inte shoppa. Jag har varken ork, tid eller pengar. Detta sedan vi flyttade tillbaka till Luleå. För alla "sörlänningar" som tror att det vandrar omkring renar häruppe och att alla människor bara går omkring och säger tjoo åt allting (suger in luft) så kan jag härmed spräcka myten och tala om att Luleå är en världsmetropol. Nåja, iallafall en länsmetropol, och för en kirunes känns den som en storstad med alla vimlande fräcka människor och alla enormt stora affärer med sitt enomrt stora utbud. Jag trodde att jag längtade efter allt det där när jag bodde i Kiruna som verkligen är en stad där nästan renarna vandrar omkring på gatorna (iallafall renägarna haha) och man kan gå omkring i täckbyxor och mössa och dunjacka utan att se det minsta konstig ut. (Ta på en kappa och ett par tunna läderstövlar och du avviker direkt.) Jag trodde alltså att jag saknade detta stadsliv som jag utnyttjade maximalt sist jag bodde här (för över åtta år sen). Men sen jag flyttade hit är jag ALDRIG på stan. Tycker inte alls det är så roligt. Mest bara stressande. Jag ser bara köpstinna människor som springer runt med en massa påsar i händerna och vill fort hem till min lugna vrå av världen där det är mörkt och tyst och ingen stress.

Jag undrar vad som hänt? Blev omställningen från småstad till stor stad för stor, eller har jag redan blivit lantlolla på riktigt, eller har jag bara blivit klok och miljömedveten eller är det bara så enkelt att jag funnit min plats på jorden och inte behöver en endaste pryl till för att bli lycklig?

Jag vet inte. Den sista gissningen är ju den mest sympatiska.

Det kan ju också vara så att det är åldern som tar ut sin rätt. Medelåldern. Det är ändå "kört". Det hjälper inte hur mycket snygga kläder jag köper, det ser lika jäkligt ut ändå, resultatet...

Nej, den stygga tolkningen väljer jag bort.

MEN detta till trots; idag har jag shoppat lite!

Jag skulle köpa en hink med lock för att kunna förvara fågelfröna på bron utan att varken möss eller fåglar tjuväter förrän de är serverade. Har hänt mer än en gång att fåglar flugit in i den halvöppna påsen som stått där och ätit av fröna och sen förtvivlat försökt flaxa sig ut.

Så jag for på min "hataffär" nummer ett: Rusta. Jag hatar den för att den har så erbarmeligt ful logotype. Blev indragen dit för första gången nyligt av en kompis som tyckte att jag faktiskt borde se affären innan jag dömde ut den och de måste ju iallafall ha charmat någon del av min hjärna eftersom jag kom ihåg en massa färgglad plast där. Så jag for dit för att köpa en färgglad plasthink med lock.

Kom hem med detta:

Snacka om impulsköp! Två moppar i glada färger och en massa disksvampar. Vem försöker jag lura? Jag kommer inte att städa oftare bara för dessa prylar!!! Fast det är klart, de kommer ju att pimpa upp städskrubben en hel del.

(Jag TROR att skrubb är ett norrbottniskt ord. Är det det? Någon mer som säger städskrubb istället för städskåp?)

Jag var förbi Röda Korset och fick tag i ganska bra material för mina väskor som jag syr.

Hittade också en hel korg med stickade (virkade kanske?) mössor med foder och allt. Varje mössa kostade 25 kr styck och var alltså helt nytillverkade. Så här kommer ett hett tips; behöver ni en kul baskerliknande mössa, hemvirkad (eller stickad?) gå på Röda Korset!!!

Det är några frivilliga som sitter och stickar och skänker till försäljning.

Hoppade över blixten så att det blev lite skonsamt suddigt.

Jag gillade mössan skitmycket! Som en kalott!

NU ska jag sova för jag har nu varit uppe i 16 och en halv timme. Gäääääsp!

Nästan på dagen en månad sen diskmaskinen gick sönder har vi nu installerat den nya. Hurrey!!!

Min13-åring gjorde nåt riktigt roligt just exakt nu.

(Om man kan se det från den komiska sidan.)

Han höll på att göra te och sprang runt och surrade och spexade och letade blåbärste. Hittade det inte och låtsades att han fick fnatt. I ivern att verka fnattig lyfte han en femkilossäck med basmatisris rakt över huvudet. Vad han inte räknade med var att den var uppklippt. Så när armarna nådde över huvudet flög det ris över huvudet på honom ner över ryggen, ut över hela golvet. Hur mycket ris som helst. Rassel rassel. Det såg så himla roligt ut att jag bara skrattade. Nu står han och dammsuger ris... 

Tur att ris är någorlunda billigt...

Gjorde en väska till i morse. Jag gillar den skarpt! Men jag har ju lite udda smak... Tycker den blev kul för att den inte liknar någon annan. Väldigt 70-talig.

Finns i Verkstan. Det är 9-åringen som mannekängar. Han var hemma från skolan.

Igår när vi åt middag stod 7-åriga dottern och hennes kompis för dukningen. Det blev så fint!

Notera att varje tallrik har en egen liten figur till bords. Så att man kan leka under tiden man äter. Viktigt! Och se så fina placeringskort de gjorde!

De valde också allt porslin och alla glas.

Själv älskar jag att blanda olika tallrikar och glas men det tyckte de inte såg lika festligt ut så det skulle vara likadant och perfekt. (Hon brås nog inte på mig där...)

Det finns bilder och det finns bilder. Jag vet inte varför vissa bilder betyder mer än andra. Det är när man lyckas fånga en stämning som är speciell eller kanske har det med ljuset att göra eller när man fotar människor och barn i synnerhet så är det när man får en viss min som verkligen speglar verkligheten. Så som man uppfattar den. Man kan ta hundra bilder och av dem är det en enda som fångar den där stämningen. Tänk så bra det då är med digitalkamera!!! Man kan verkligen ta de där 100 bilderna utan att det kostar något att framkalla och se dem. Så nu kan nästan alla bli  proffsfotografer. Okej, proffsen får fram något mer ofta...

Detta är en sån bild som jag känner extra för. Det är 9-åringen när han var lite över två år.

Jag älskar denna bild. Hans blick och ljuset i hans ansikte och hans sätt att sitta och hela kompositionen. Allt är precis så att det faller mig i smaken.