Har skjutsat mellanson plus kompis till skatepark, dotter till grannby, handlat, varit på långpromenad med Pommac och skulle precis dammsuga när jag fastnade här. Bra va!
Varför slösa tid på dammsugning. Det suger! (Plats för skratt.)
Jag har en bekännelse. En jobbig sådan. En sådan där som jag egentligen inte vill erkänna.
Det är så att under jag och min mans 25-åriga (snart 26-åriga?) förhållande har jag alltid tvättat. Alltid. Strukit har han gjort nån gång. Framförallt äldste sonens tygblöjor som vi entusiastiskt strök och vek när vi var nyblivna föräldrar. Nu låter det som att vi är sisådär hundra år eller hur? Grejen är att vi var väldigt miljömedetna och tyckte att vi skulle leva som vi lärde och hade således tygblöjor. Sen, när barnaskaran utökades och vi hade flera blöjbarn samtidigt då avvecklades sakta men säkert miljömedvetenheten. Eller i allafall orken att leva som man lär... och att ha tygblöjor. (Sen kan man kanske fråga sig hur miljömedvetet det är att köra tvättmaskinen oftare.)
För att återgå till "bekännelsen"; sina skjortor har han också strukit tills han slutade stryka dem. Vem orkar bry sig i sånt om man inte jobbar i affär eller bank eller liknande. Skrynklig skjorta, so what?
Men nu sen några dagar tillbaka har han plötsligt börjat tvätta. Helt plötsligt. Det märks att han tagit något slags beslut. Han kör envist maskin efter maskin. Låt den gå, låt den gå, låt den aldrig stilla stå.
Han har tvättat undan vårt tvättberg här under jullovet. Nästan. Visserligen har han på "karlars" vis fokuserat på en sak och en sak allena. Att tvätta.
Nå, tycker jag nu att detta är skönt?
Häromdagen vid ett äktenskapligt gräl sa jag "du gör ju inget!" och då bestämde han sig tydligen för att börja tvätta.
Nu försöker jag prata bort mig. TYCKER JAG OM ATT HAN TVÄTTAR ???
Svar NEJ!!!!
Jag hatar det. Jag blir galen på det! Han har trampat in på mitt revir och jag tycker det är skitjobbigt. Jag kollar hela tiden vad han tvättar ihop med vad, hur han hänger och tumlar. Jag rättar om det blir fel. Jag söker fel. Men det jag har allra svårast att erkänna för mig själv är nog att han faktiskt klarar det hur bra som helst.
Det har inte färgats ihop någonting. Det har blivit rent och hängt och det har hänt fortare än jag gör det.
Till mitt försvar kan jag ju då säga att jag icke enbart fokuserar på tvätten. Jag gör ju en massa annat. Och det är väl därför min kapacitet är två eller tre maskiner om dagen. Han har nog hunnit fem, sex till och med sju om dan.
Jag gillar det inte.
Men jag MÅSTE ju gilla det. Jag måste ju vara glad till och med. Hurra. Vilket framsteg. Efter så lång tid.
Va?
Jippi.
NOT. Inte.
Jag har alltså nu att tampas med min egen motvilja.
Skärpning fyrabarnsmamma!
Ta emot och njut.
Yes.
Jag tycker detta året börjar bra. Egentligen.
Jag har sovit ett helt dygn.
Jag har druckit champagne.
Jag har släppt in mannen i tvättvärlden. Efter 25 år.
Hey! Man ska vara glad för det lilla...
Sissi i Norge
5 januari 2008 16:42
Det der kjenner jeg meg igjen i! Man vil gjerne ha hjelp, men vil selv bestemme HVILKEN SORTS hjelp, og NÅR man vil ha den! Og det verste er nesten at når man ser partneren klare jobben veldig bra så føler man seg på sett og vis forulempet, da også.Da har man liksom mistet et argument som i kampens hete kan være godt å ha; dette med at "du gjør jo aldri noe".
Nå når det er bare meg og ungene sliter jeg stort sett med klesvask alene, for DE tror fremdeles at klær går rett fra skittentøy-kroken på badet deres til å ligge nyvasket og sammenlagt i skuffer og skap...
Det vi si; de TRODDE åpenbart det helt til jeg oppdaget at det IKKE står skrevet "slave" på meg(det virket som om både eks og barn mente det), slik at ungene måtte begynne å ta ansvar for eget skittentøy iblant:)
http://sissi-mor.bloggagratis.se
Ewa
5 januari 2008 18:11
Jag känner igen mig i fokuserandet. Jag städar oftast nedervåningen själv inklusive att skura badkaret och annat i badrummet. När det är storrengöring på gång, så rycker Pär in för han orkar mer och oftast blir det ENDAST det han gör och efteråt vill han ha fanfarer och stående ovationer. I så fall får han spela in dem på band och sedan spela upp dem vid behov.
I det stora hela, så delar vi så lika det går - han jobbar ju heltid och jag är sjukskriven heltid och det är sällan vi tjafsar om sånt. Jag kan ändå inte låta bli att reta mig på att han fikar efter beröm när han gör något ibland som jag gör nästan alltid. Var är i så fall MINA fanfarer?
Det är HÄRLIGT att vara gift! ;-)
http://fundringar
Anitha
5 januari 2008 20:17
Jag känner igen mig precis. Det är banne mig inte lätt att vara kvinna idag, och jämställd och ha skinn på näsan och allt det där, när man ändå trivs med att ha vissa "kvinnosysslor" för sig själv. Ibland vill man bara att de ska med både ord och handling visa sitt erkännande och sin uppskattning över det hästjobb man gör, inte klampa in och ta ifrån oss det.
http://blogg.aftonbladet.se/17398
therre
5 januari 2008 20:35
Äh, man är ju inte äldre än man gör sig vettu... O ja... Min mamma är född 60 ;)
Vi har köpt tvättmaskin för två månader sedan, men jag tror sambon tvättat en maskin sedan dess ;) Han har inte behövt tvätta på de sex år vi varit tillsammans så jag forsätter gärna göra det ;)
Hoppas att du trivs med nya indelningen, eller att du får ditt revir tillbaka ;)
http://www.therre.se
Kaffeflickan
5 januari 2008 21:15
Luta dig tillbaka. Se honom ta del av din vardag. ANDAS. Bjud honom på ett glas vin och skratta åt det. Gå sedan ut och såga i något han gillar att såga i (eller vad han nu gör) *gapskratt*
http://timelessrooms.blogspot.com
Lotten
5 januari 2008 22:09
Oj, vad jag känner igen mig i det du skriver.... rätt i nyllet;-) Du skall se att han tröttnar snart..... som någon annan skrev - när fanfarerna och berömmet tystnar så tröttnar han snart!
Tvätteriet vill jag oxå ha för mig själv.... liksom mangling och strykning. Sedan kanske högen är större än Himalaya ibland men det är ändå jag som sköter det! Han får dra hårbollar ur avloppen.... slipper jag bara det så är jag ganska nöjd!
http://ornnastet.blogspot.com
Bagarberta
5 januari 2008 22:57
Ja, visst är livet märkligt men du är iallafall medveten om hur du reagerar. Tacka och ta emot - du får mera tid att blogga :-)
Ozzy
5 januari 2008 23:02
Det låter som ett för mig välbekant fenomen. Kontrollbehov. Försök komma över det, det är så jäkla gött när man släpper det och inser att man faktiskt inte behöver göra det där själv längre.
http://clownozzy.blogspot.com
m a r i a k o d e n
5 januari 2008 23:10
oj. hos oss är det tvärtom, jag FÅR inte tvätta....eftersom jag är född på sjuttiotalet så kan jag inte det säger min sambo...å så tvättar han. Jag ligger i soffan å tittar på. De få gånger jag tvättar så bryr han sig hela tiden; du kan inte blanda vitt o rött...sånt säger han.....
Så jag dammsuger å lagar mat istället...eller näää...det gör ju han! Eh, jag ligger nog mest i soffan.......
Ha det bra å du, min kommentar är bara liiite sann...om att det är han mest som tvättar.....För det är sant!
http://www.mariakoden.blogg.se
maloppa
5 januari 2008 23:15
Nytt år, nytt liv - sluta vara martyr. Själv har jag för några år sedan helt överlåtit allt tvättande till maken, hade liknande känslor inför detta då men jag gav honom en chans och jag har inget att klaga på. Strykningen ligger fortfarande på mig även om han är fullt kapabel att göra även det. Han var ju ensam med tre barn i fem år innan vi träffades. Om vi tjejer ska få någon hjälp i hemmet får vi bli bättre på att låta männen göra det på sitt sätt istället för att gå runt och irritera sig. Jag vet, det är jättesvårt ibland men ge honom en chans och njut av att få lite egentid, det är du väl värd!!!
http://maloppas.tradgardsblogg.se
Christina
6 januari 2008 00:16
Haha!!! Det där kändes lite som deja-vu ;)
Jag skrev ett inlägg igår (4 jan) med just en del om s.k jämställdhet i hemmet ... eller ... ja ... men du ... läs det. Det blev en väldigt intressant diskussion i kommentarerna ;)
http://treflickor.squarespace.com
Mamma Mia
6 januari 2008 00:45
Hejsan
Hoppas att det håller i sig skulle jag nog tycka. Jag tvättar mest här hemma och jag vill ha det på mitt sett :-)
Strök även tygblöjorna när killarna hade det. Körde det inte full ut men blandande med vanliga pappersblöjor.
Maken klär granen ( jag tycker bara det är jobbigt att sticka mig på barren ) Maken packar upp julsakerna och jag ställer ut dem och han packar ner dem. Jag hatar att packa in och tycker det är ur tråkigt och jobbigt.
Många kramar till dig och ta hand om dig från Mamma Mia
IT-mamman
6 januari 2008 08:59
Detta händer ungefär samtidigt som min man gör samma sak i vår tvättstuga! Fast han har blandat lite sämre.. Jag var nervös i början, men nu har jag släppt det och är glad! Andas djupt och njut av det!
Tygblöjor körde vi också med första barnet. Var miljömedvetna och lite fattiga, så det verkade bra. Fast man fick ju byta på´n jämt! Sen blev det vanliga blöjor för hela slanten.
http://itmamman.wordpress.com
Garbo
6 januari 2008 09:11
Haha där känner man igen sig Huvet på spiken lixom!
Här grälas det oxå om hushållsgörat vem som gör vad o inte och när han väl gör nåt så får jag ju göra ome't...
Kanske lika så bra att jag gör'et i fortsättningen oxå ;)
/Kram!
http://garbo.webblogg.se
Persilja
6 januari 2008 11:39
Sissi: Ja, barnen måste in i arbetet så fort det är möjligt!
Ewa: Ja, fokusera är min bra på. Hör inte ens barnen när han gör nåt. "Gå till mamma" säger han...
Anitha: Ja, sådär kan man tänka. Man vill men ändå inte.
Therre: Jag börjar vänja mig!
Kaffeflickan: Jag sorterar verktygen som han vill göra-för jag älskar verktyg och att se dem hänga i ordning...och de är lika mycket mina vilket han inte vill acceptera!
Lotten: Ja han kan få tröttna och bli sugen på dammsugning. Där har jag INGA behov av att vara med!
Bagarberta: Yes mylady!
Ozzy: Kontrollbehov-hette det det? Kan jag inte tänka mig. Saknar sånt. Mouhahahahha!
Mariakoden: Jaså, 70-talister kan inte tvätta...hm...vad kan inte 60-taliset månne??? DAMMSUGA va???
Persilja
6 januari 2008 11:43
Maloppa: Martyr! Ett rött skynke ord för mig. Jag hatar ordet. Vill inte bli kallad det. Är jag verkligen det??? Fan! Skärpning isåfall. Jag vill INTE vara det. Buhuhuhuhu!
Christina: ska kika in och läsa debatten!
Mamma Mia: Så...han "jobbar" en gång per år då iallafall! ;D hahaha!
IT-mamma: Jag försöker. Och det går rätt bra. Får jobba lite med mig själv bara...och gömma siden och ull kläderna...
Garbo: Närå, du får acceptera den nya standarden bara!!!
kicki
6 januari 2008 12:27
Tvätta, det tror jag aldrig att Peter gjort, jo förresten när jag bröt benet 99 och inte ungarna var hemma, då hände det kanske 2 ggr...jag går ju hemma, och han jobbar mer än vad han skall med kontors/resjobb på vardag och skogen på helgerna. Här blir inte så mycket tvätt längre som när barnen var små eller bodde hemma, stryker det gör jag också det som skall, men tack och lov finns strykfria skjortor nu för tiden..när det skall dammsugas ordentligt om vi får gäster eller så då sätter jag det på honom för han gör det så mycket ordentligare än mej...han törs väl inte annat för annars tror han väl att han skall få trätt, haha...stackarn...jag tycker din gubbe är duktig som hjälper till med tvätten, njut så länge han håller ut...men visst är det vårt revir.
Är bröllopet klart och har gästerna gått hem än.
Kramen från kicki
http://kickilettenstrom.blogg.se
peace
6 januari 2008 13:32
Vi är bra på olika saker och ska fördela arbetet i hemmet efter det tycker jag. Det viktiga är att vi känner efter om vi trivs med det vi gör, om inte gör något åt saken! Är man TVÅ ska båda bidra oavsätt kön.
http://peace.bloggagratis.se
/B
6 januari 2008 15:04
Jag låter lugnt både maken och sönerna (nåja, det är bara 14-åringen som gör det)tvätta & tumla. Det är bara när jag har plagg jag är särskilt rädd om jag springer dit med pekpinnar och tvättråd!
;-)
/B
http://www.lyckligagatans.blogg.se
Lisa
6 januari 2008 20:28
Ja, skärpning P! Även om det är jobbigt i början så kommer du om ett tag att kunna njuta av det hela, tänk vad fina naglar du kommer att få när du kan sitta och fila dom då han tvättar. Sen kommer nästa steg och det är att lära äldsta sonen hur han viker tvätt och sätter in den i rätt respektive rum. Då han klarar det så kan du måla tånaglarna och så har du gjort två flugor på smällen. Andra jobbar och du får lite glamour!
http://mittlillahus.blogspot.com
Lena
8 januari 2008 22:47
Känner igen mig !!! Min man har också "tagit tag" i tvätten. Problemet är bara att han trots att han tvättar och tvättar har vi inga rena underkläder i lådorna. Allt ligger kvar i källaren, i stolarna vi ska sitta på i bastun, i bastun och i tvättkorgarna så tillslut vet man inte vad som är rent och smutsigt. Idag är han i Stockholm på jobb och jag har tagit upp all tvätt och börjat sortera och vika. Dumt kanske men jag orkade inte vänta längre ... :-) Trevlig blogg förresten, jag är här och läser då och då. Ha det bra!
http://lenaslera.blogspot.com
Victoria
12 januari 2008 23:44
Haha! Du måste vara taktisk: gnälla konstruktivt... Och mer specifikt, så han fattar vad det är han ska göra... eller kanske som man gör med ungarna: Bakvänd psykologi: -Neej, lilla gubben,du får INTE diska!
http://vickansvardagsrum.bloggagratis.se
