Lule Hockey behöver en ny klubbdirektör. Någon som kan uttrycka sig bra. Eller bättre än den förra. Han valde fel ord.

Är det något jag har svårt för så är det sport och uttryck.  Alltså ihop. Oj, vad jag uttryckte mig dåligt nu då. Jag menar det finns nog ingenstans där direktörer, tränare, ledare, journalister uttrycker sig så dåligt. Det talas om "tragedier", "katastrofer", "det värsta man sett", "det värsta" hit och dit och så vidare. Alltid överord.

Läs en sportartikel och ni får se.

Men nu är det kris. För jag skriver om sport. Så nu har jag inget att säga. Godnatt.  

Jag har bytt horisont. Denna bild tog från mitt fönster (zoomad förstås) två veckor innan flyttbilen tog oss till kusten.

Visst är det vackert! MEN jag kände mig instängd och förkrympt och olycklig över att se detta. Utkastad i ödemarken utan möjlighet att ta mig någonstans. 10 mil till närmsta stad. Över 35 mil till  den stad jag bor i nu. Flytten från Kiruna till Luleå frigjorde mig. Jag blev fri från bergen.

Jag vet att de som är födda och uppvuxna där älskar denna vy, att de känner sig trygga av att omgärdas av stora fjäll. Själv krympte jag och blev kall i bröstet.

Jag är så glad över att ha bytt horisont!!! 

Titta vad jag fått med posten! Två dukar som givaren trodde att jag kunde ha bättre användning av. Så gulligt va?

Få se vad det kan bli av dem?

Härligt 70-tals mönster. 

 

NU har jag fått upp lite julliknande pynt. Det var när jag satt och såg julkalendern med barnen och nioåringen utbrast "åååå, vad fint de har, jag önskar vi också hade städat och pyntat" som jag kände att nu får jag skärpa mig. Så jag dök ut i garaget och grävde fram lite julsaker. Och det ÄR ju fint! Att jag gruvade mig så för detta! Adventsstaken fick jag fram igårkväll klockan 23.30 Den hade jag i ett köksskåp för jag är så rädd om den. Det är en stor favorit.

Resten togs alltså fram nyss. Denna lilla silverfärgade elljusstake är en favorit. Den är så enkel. Kanske inte så julig. 

Denna vita enkelt böjda, nedan, är en annan favorit. Båda är köpta för flera år sen på COOP i Kiruna.

Var tvungen att ta ner gardinen då maken skulle täta fönstren eftersom det drar kallt från dem. Få se när den åker upp igen. Egentligen är fönster vackrast utan gardiner men på vintern behövs det lite tyg för att få en känsla av värme.

Närmare jul blommar nog pyntet ut lite mer. Då ska barnen hänga upp varendaste grej som finns i lådorna med pynt. Tre (3) stora flyttkartonger fulla finns det!

Denna stjärna har jag framme året om. Gillar den. Och vem har bestämt att stjärnor ska vara framme bara vid jul?

Nej, denna kwinna gör som hon har lust!

Så det så.

Hör på tv:n att män är större miljöförstörare än kvinnor. Jag tror faktiskt att det rent generellt ligger en hel del i det. Nya bilar, nya mobiler, nya tv-appareter, är det inte mest männen som traktar efter detta?  Nya modeller bara för att det kommit ut nya... Eller? Tävlingsanda kanske? Själv är jag en sån som gärna nöter ut. Men det är inte av miljötänk, inte av snålhet heller, utan det är att jag blir så förtjust i det jag har. Jag är så löjligt trogen. Tycker synd om det gamla som borde bytas ut.

(Jag tror min karl har tur! Haha!)

Till en nyfiken B och er andra kommer här nu en första bild på färgen jag målat:

Inget märkvärdigt men jämfört med innan blev det såååå snyggt.

Pommac har haft släktkalas. Labradudelträff. Hans mamma Bella var här:

Hans pappa Gabbe var också här (storpudel):

Alldeles nyklippt så han ser slimmad och smal ut bredvid alla lurvbollar. Sen kom det sex stycken syskon också. Sammanlagt med Pommac blev det 9 hundar.

De fick rumla runt fritt först i nån halvtimme.  Vi fotade 178 bilder och på EN kan man se alla nio hundar samtidigt, och då var vi tvungen att koppla dem:

Alla är svarta utom en som är brun. (Närmast kameran.)

Det var hur kul som helst det här!!!

Jag tror alla som kom tyckte det var lika kul som jag. Barnen älskade det. Till och med 13-åringen pallrade sig upp före 11 för att inte missa eventet. 

Vi gick in i värmen sen och jag hade stäng dörrarna till barnens rum så det var bara kök, hall och vardagsrum som var öppna. Det blev stundom trångt!

Härligt att se dem traska runt och sniffa på varann. Enda "problemet" som uppstod var att Gabbe (pappan) var lite FÖR intresserad av mamma Bella. Han mindes väl hennes ljuva doft och fattade inte alls varför hon var så ilsk på honom. Hon skällde och bet efter honom allt vad hon orkade för att markera men han gav sig inte. Så den stackarn fick sitta bunden vid en dörr. Där satt han och darrade av upphetsning och gnällde och tyckte synd om sig själv. Sen läxade Bella upp sina uppnosiga alltför närgångna valpar också. Stora som små. Drottning av träffen var definitvit mamma Bella.

Pommac var mest bara urlycklig. Han rumlade runt och njöt av det celebra besöket. Nu efteråt sover han som en klubbad oxe. Mitt på hallgolvet får vi kliva över honom.  Det var många barn och hussar och mattor också.

En allt igenom perfekt dag!