Gårdagen var en rutten dag.

Det finns såna. Dagar man helst vill lägga bakom sig snabbt. Igår var en sån. Det mesta var pest och pina.

Jag kan ha dagar då allt är helt sagolikt bra. Inget kan få mig ur balans. Sen finns det förstås pms-dagar då ALLT är ur balans, behövs bara en sval bris så trillar jag, men så är det såna dagar som igår, då jag själv var i god balans men tingen liksom var emot mig. Allt krånglade. Orkar inte dra alla episoder som gjorde sitt bästa för att dra ner mig. Tro mig, det jävlades mest hela dagen.

På kvällen hade vi fortfarande inte bakat pepparkakor och jag kände att jag inte vågade utmana ödet för det skulle säkert sluta med svarta pepparkakor eller något annat värre.

Så jag övertalade barnen att vi skulle ta in grannen istället. Eller jag menar som alla förstår granen.

Det var väl det enda som gick bra igår.

Granen kom in. Barnen fick sin julkänsla och det blev lite idyll i pesten och pinan.

Ett par ivriga barn kan verkligen trolla bort det mesta känslorna av misslyckande och tvivel. Efter dagens alla motgångar kände jag mig verkligen nedtryckt i skoskaften och trött och less och så nära en depp man kan komma. Men vi hade en mysig stund vid granen, jag och mina två yngsta. De andra var plötsligt för stora för att klä granen.  11-åringen var dock behjälplig med att såga av stammen och hjälpa till med att ställa den i foten så han var med. Äldsta sonen kom ner och tittade då och då men orkade inte hjälpa till. Som förälder är det verkligen en "resa" med barnen. Att minnas deras iver och glädje från när de var små till att se deras ointresse när de blir större. Fast gran ska det vara! Där är de bestämda. Det ska vara som det brukar men de vill inte delta lika aktivt.

Så nu har vi granen klädd med allt sitt hemgjorda pynt och alla ärvda julprydnader.

Stjärna har jag aldrig gillat. Toppstjärna alltså. Det hade vi aldrig hemma när jag var barn och det ser konstigt ut tycker jag. Men barnen har alltid jämfört med andras granar och granar på tv och disneygranar och tjatat om toppstjärna. I fjol hittade jag en som passade min smak. En gammal, gjord av glitter och ett änglabokmärke. DEN fick komma upp i fjol och även i år.

Och 9-åringen som är den största julfantasten och mysspridaren i denna familj gjorde detta arrangemang. Fint va!

Idag är en ny dag.

Idag ska inte allt  gå snett. Idag ska det gå bra.

Inga missöden, inga motgångar,  inget bråk, inget tjafs en bra dag. Tack.

Det är allt jag begär.

Jag har ju glömt tisdagstemat. Det är lite mycket nu...

Vår valp har ju blivit STOR!

Nu.

Och så här såg han ut för typ tre månader sen:

... när han kom till oss i mitten av augusti:

Visst har han blivit stor!!! Fast mest förvånas jag över att han varit så liiiiten!!!

Min korta "karriär" som krönikör är nu över. Snyft!!!!!! Läs den sista i blädderbilagan HÄR.

Där kan du dessutom spinka in i Anettes hem i Kalix, hon med bloggen Lantlif. Hon har nog ett av de mest välgenomförda inredningar jag sett. Minsta detalj är genomtänkt. Inget lämnat åt slumpen. Jag undrar hur lång tid det tagit? Mycket tid och mycket målmedvetenhet. Jag blir impad! Det är sånt jag saknar. Jag byter mål hela tiden. Och stil. Så det skulle aldrig kunna se ut så hemma hos mig.

Antal julklappar till 13-åringen: 3 (det tar sig!) Varav en från en alldeles utmärkt nätbutik: UseYourHead (Perfekt prylar för en datorintresserad 13-åring!)

Städningsstatus: Stökigt.

Julkort skickade: 0

Julkort skrivna: 0

Högar rensade: 1 (minst ett dussin kvar-det blir nog "arkivet" (makens garderob)!

(Högar= odefinierat skräp som inte ska slängas men som inte har någon given plats utan oroligt svävar omkring i huset som osaliga andar-dyker upp när man minst anar och önskar det.)

Tvätt otvättad (ska det anges i kilo eller kubik?) Okej typ fyra kubikmeter!

Oupplockade bajskorvar på gården. Öh, vi tar bajshögar. Omkring 20 st. (Han går ju ut själv i bland så man har inte alltid koll på högarna och det är mörka kvällar dagar här så det blir svårare och svårare att ta sig obajsig genom trädgården om man slarvar för länge...=prio ett, typ NU.

Obakta pepparkakshus: 1 (Barnen vill plötsligt inte baka vårt hus längre utan ett flygplan!!! Eller en båt!!!) Det får bli deras alldeles egna projekt i år. Har inte tålamod för svååååra projekt.

Bakade lussebullar: 60 st

Uppätna lussebullar: 60 st

Ja, det finns väl nån form av kontroll över det hela eller? Det känns som att det finns hopp för julen i år igen. Herre jisses det är ju sex dar kvar...

Hä ä luuugnt!

Har flyttat datorn till ett omysigt ställe (i trapphallen uppe) utan utsikt över småfåglarna och hästängen och pötsligt är det inte alls lika lockande att sätta sig. Smart drag! Jag går sällan förbi den nu och känner inte det där infernaliska suget att se om något viktigt mejl ploppat fram.

Idag slog kreativiteten klorna i mig. Jag fick ihop en stor påse pepparkaksdeg (som ligger och sväller till imorgon), en hel gryta knäck (som jag spillde över i knäckformar och skrek ilsket varje gång ett gäng, inte en utan fem sex sju, formar tippade och allt rann utanför. Dessutom har jag fått ihop ett gäng julklappar umder helgen. Släkten får finna sig i hemgjorda saker i år. Äh, de blir nog glada! Det skulle jag bli!

Och så har jag gjort åååårets snyggaste julpynt. Fy fanken vad snyggt det blev. Skryt, skryt och mer skryt! Idén planterades nog för flera veckor sen när jag såg hos Lyckliga gatan en så tjusig ljusdekoration från IKEA. Sen har den funnits i mitt bakhuvud och plötsligt igår när jag blev bjuden på en himmelsk (naturligtvis när jag sluppit laga den) middag hos svärföräldrarna och jag verkligen var avspänd på hemvägen och satt och myste i mörkret i bilen då kom idén för mig. En pangidé!

Jag gjorde en ljuskrona i ståltråd för en massa år sen, närmare bestämt år 2000 när vi den 1/1-2000 flyttade in i en kanonmysig lägenhet mitt i Kiruna med enorm takhöjd och takstuckatur. I brist på kristallkrona gjorde jag då en variant i ståltråd och den hängde där och blev faktiskt lite utskrattad för den var både sned och vind men ändå min stolthet.

I alla senare boenden har vi sen inte haft takhöjden för den "kronan" men jag har ändå alltid sparat den i olika förråd genom alla flyttar. Den hittade sin givna plats i växthuset nu i våras. Men NU idag har jag äntligen fått den att bli en skimrande ljuskrona. Titta! SÅÅÅÅ snygg! Eller hur!!!

Det är sällan jag blir så nöjd som jag blev över den. Totalförälskad.

Den blev toksnygg! Bilderna ger den inte rättvisa!

JAG ÄR NÖJD MED MIG SJÄLV!

Fick inspiration och sydde julklappskläder till söte systersonen som är 10 månader. Tyget kommer från vårt föräldrahem så det har en särskild nostalgisk känsla, iallafall för mig. Jag tror syrran också kommer att minnas och nostalga! (Kan man verbalisera nostalgi så där...? Antagligen inte...)

I like it! Hoppas syrran och kompani också gillar det. Inte är det för tjejigt? Nog kan väl en tiomånaders kille ha blommor! Jo! Mina killar tyckte den blev cool. Som en hawaiiskjorta.

Byxorna blev jag inte lika nöjd med, men det var så tråkigt att inte ta upp mönstret från tunikan.

Halleluja! Jag har fixat två julklappar till min 13-åring. INTE ett xbox. Men två som han blir glad för. Måste nu fundera ut någon fler!

Har städat halva nedervåningen.

Ordentligt.

Fått inspiration till några julklappar som jag nog sätter mig med ikväll. Syr.

Så det har lossnat.

Proppen har äntligen gått ur.

Snart är det dags. Och nu lät det som en förlossning var nära förestående. Ååå, vad mysigt. Slemproppen går, då vet man att det snart är dags. För min fyra gick det en vecka. Så jag som trodde jag visste allt fick lång näsa. Alla killar kom inom ett dygn från det att slemproppen gått. Dottern tog sju dygn på sig... 

Och nu försvinner jag bort i ljuva minnen! 

Det ska jag inte plåga er med! 

Börjar känna av en viss stress nu. Eller stressen tränger jag undan men en slags inre spänning som säger att "hallå! är det inte dags att lägga i överväxeln snart???" Jag har fått en förmåga att vänta allt längre innan de olika högtidsdagarna innan jag sätter igång. Visst hinner jag ändå men det blir sanslöst stressigt och på dagen som firas är jag alltid en blöt vante som ligger slängd i ett hörn. Jag tycker andra har haft en annan utveckling, de blir mer och mer kontrollerande och mer och mer balanserade. Jag går mot motsatsen. Mer och mer okontrollerad och panikslagen.

Och fast jag vet det så bättrar jag mig inte. Vad heter den sjukan????

Jag har inte en blekaste idé om vad 13-åringen ska få i julklapp. Han önskar sig "bara" ett xbox av nyaste modell och ett spel till det "guitar hero" och jag tycker det vore hemskt kul att få ge det, men det är inte möjligt tyvärr. Budgetmässigt alltså. Så VAD ska jag hitta på som passar inom budgeten? Jag har redan sagt att det inte blir ett xbox men eftersom jag tidigare jular sagt så också om deras önskningar "nej, DET har vi inte råd med" och så på julafton har deras paket innehållt deras önskningar ändå, ja då har han hoppet uppe ännu att jag bara skojar som vanligt. Jag säger alltid att det blir bara "kalsingar och strumpor och om jag slår på stort långkalsingar också". Haha, visst är jag rolig! Särskilt som jag säger det inför varje födelsedag och jul... 

Jag har inte gjort några julkort, inte bakat pepparkakor, inte byggt pepparkakshuset, inte städat och pyntat mer än på enstaka ställen. Julklappar till syskonbarnen söderut är inte fixade/tillverkade ännu. Som tur är steker mamma köttbullar och gör brunkål. Så det är bara de olika grönsaksrätterna och julskinkan och inhandlingen av diverse tillbehör som faller på mig. Och knäckkokning och annan godistillverkning. Det gillar barnen att medverka vid men jag måste ju administrera och leda det. På annandagen kommer mannens familj och VAD ska jag bjuda på då? Nej, det har jag inte ens tänkt på ännu. När ska jag tänka på det? Det blir nog på juldagen. Men nu sitter jag här och skriver om detta just för att få det på pränt. Bena upp tankarna lite. Få mig att börja. 

Så nu kanske jag blir jätteffektiv i helgen och löser allt. Iallfall allt det som MÅSTE göras såsom julkort, julklappar, städning och pyntning. 

Visst blir det så! Mirakel har skett förr!

Det är 10 dagar kvar. Jag borde ställa om almanackan så att jag tror att det är 5 dagar kvar. Då ger jag järnet. Vår hallklocka går 7 minuter före just för att vi ska gå ut genom dörren "i sista minuten" och i själva verket ha gott om tid. Lagom med tid. Det funkar, fast jag VET att den är framställd. Det är som om hjärnan kan luras så  lätt.

Så hur fejkar jag en almanacka?