Det är nästan så att jag själv tror att jag fejkar, men det GÖR jag inte. Jag har MIGRÄN . En riktigt sugig en med domningar i höger ansiktshalva och illamående och dunkelidunk. Som ett brev på posten. Allt som "ska" göras idag! Handlingen är det värsta tycker jag. Jag HATAR verkligen att stoorhandla. Blir trött redan när jag tar en kundvagn. Och en sån här dag, när hela Luleå plus halva Piteå och halva Boden och en fjärdedel av Kirunas befolkning OCKSÅ är här, plus en massa norrmän, ja, då är det INTE skoj att köa sig fram till Storheden. Men maken har lugn och fin tagit lappen med sig och åkt iväg till Ica Maxi för att ge sig i kast med min lista. Jag räknar med diverse kompletteringar, inte för att han är dålig på att handla, ooo nej, han är handlingsproffs, men för att jag är så senil och med migrän som dundrar och domnar bort väsentliga områden i balken finns det stora risker att något är glömt. Vilken himla tur att julafton är i övermorgon!!!

När maken kommer hem efter sitt tappra fälttåg ska jag och barnen göra diverse julgodis, marsipan, mozartkulor, pepparkakshus osv.

Sen måste jag städa också.

Men FÖRST ska jag lägga mig och kurera min migrän.

Det är inte ett dugg synd om mig! Det är en ovanlig tur att jag fick migränen just idag. Jag slapp följa med och storhandla. Fatta sån turlott jag drog.

Jag har känt lite bloggtrötthet sista tiden. Som at tjag inte har nåt att skriva om längre. Att ni stackare som hälsar på här får tugga om samma gamla rester hela tiden. Därför blev jag så EXTRA glad åt de underbara orden Kirsti skrev i sin blogg:

"En fyrabarnsmamma som trots fullspäckad vardag hinner med att skriva en otroligt omväxlande, både humoristisk och allvarlig blogg om livet! Till råga på allt är hon bosatt här uppe på mina breddgrader, vilket inte gör saken sämre.."

Jag smälte och fick massa ny energi. Tack Kirsti!

Saknaden kom som ett knytnävsslag i magen. Jag är expert på att stänga in känslor. Kapsla in dem och gå vidare. Men så kan de bara välla fram ibland istället. 9-åringen fick ett tjockt kuvert fyllt med brev från förra klasskompisarna. Det var de mest rara brev de skrivit. De skrev "vi saknar dig", "jag läänktar äfter dej", "vi saknar pepparkakorna din mamma alltid bjöd på med våra namn på", osv. Brev efter brev som var snälla och rara och ångade av kärlek och omtanke. Jag ramlade nästan omkull av saknad. Sen den dan vi körde från Kiruna har jag nästan inte hunnit ägna staden och livet vi levde där en tanke. Har haft så fullt upp med livet här. Allt nytt, allt som tagit tid. Alla problem som dykt upp. Allt roligt som hänt. Allt jag längtat efter som jag nu har, har jag njutit av. Men Kiruna har bara varit ett suddigt minne. Jag har inte hunnit tänka. Sakna. Undra. Bara släppt fram nåt stråk här och där. 

Brevet fick mig att förflytta mig tillbaka till vårt liv där och jag kom plötsligt ihåg allt och fick en stor klump av saknad. Allt var så lätt när barnen växt upp tillsammans. Kompisarna har man sett sen de var små och man känner alla föräldrar rätt bra. Man tillhör. Här är allt främmande fortfarande. Jag kan långt ifrån alla namn på alla klasskompisar till barnen. En del känner jag inte ens igen till utseendet. Och föräldrar har jag ingen koll på. Annat än de som barnen leker med.

Där, i Kiruna, finns alla de där vi känner, men de fortsätter utan oss. Det är en konstig känsla.

Vi måste åka dit under jullovet.

Säga hej till alla barnens kompisar. Vandra gatorna. Andas luften. 

Kommer någon ihåg spökplumpen???

En svart plump som fanns i Kalle Anka när jag var liten. Finns han kvar???

Jag och min bror prenumererade på Kalle Anka när vi var små. När barnen var mindre hade vi också en prenumeration, men vi slutade för allt krafs de började skicka med i påsen med tidningen. En plastleksak av usel kvalitet, rena rama skräpet, började sändas med tidningen. Varför det???

Tror de inte att tidningen är bra som den är? Fokuset hamnade allt mer på leksaken och det blev turordningslista för syskonen på leksaken som skulle komma varje fredag. Leksaken plockades ut och tidningen hamnade ofta lite åt sidan. Den blev en biprodukt. Så prenumerationen sas upp. 

Synd på en annars bra tidning.

Nu läser 9-åringen Knasen och 11-åringen mangatidningar och 13-åringen computertidningar och 7-åringen har till nyss prenumererat på Winx. (Typ Barbie fast de har magiska krafter.)

Varför finns det inget "positivt ord för en kvinna med magiska krafter? Häxa, trollpacka, klok gumma, spåkäring...medan en man kallas trollkarl (vilken pondus!) magiker (hör ni hur ordet lyfter?). Någon som kan ett postitivt ord för en kvinna  med överjordiska krafter???

Men OJOJOJ vad jag kom på villospår nu då!

Detta började ju med PLUMPEN, Spökplumpen. Det är nämligen så att varje gång jag ser vår valp (bjässe) Pommac, så tänker jag på Spökplumpen. Han är så SVART. Det är helt otroligt så svart han är. Och den vita pricken på bröstet accentuerar hans svärta. Det är svårt att fånga honom på bild. Han blir bara en svart plump: 

Vill du vara med i en tävling? Klicka här.

Har möblerat om lite. (Som jag alltid gör när jag städar.) Jag har många små flexibla möbler som bott lite varstans i alla hem och det är kul när de får nya roller. Uppfriskande liksom. Fast så tycker inte alla-det vet jag. Många hem ser likadana ut år efter år. Möblerna är köpta för en särskild plats och så får det vara år efter år. Jag klarar inte det. Jag vill ha variation. OFTA.

Så här ser det ut just nu. Det ser lite larvigt ut, i jämförelse med ett "riktigt" kök. Det är liksom så tillfälligt. Så hopplockat. Längtar tills vi gör ett samlat grepp. Även om jag tror att vi inte gör någon stor rustning. Blåsa ut och ersätta med nytt är inte min (vår) grej. Men gärna göra om och använda det gamla på ett nytt sätt. Måla om, byta ut det som är dåligt som fläkten och kylen (med litet frysfack med tre hyllor). Stor frys, stor kyl, rostfri fristående fläkt. Lite öppna hyllor, massa vit färg. Det blir nog bra...

Sonens rum med den mysko väggen är också ommöblerat. Det blev bättre. Här kan du se före bilder. Men den målas nog så småningom. Rackarns vad den ska suga färg, den torra brädväggen!Soffan som stod här har åkt upp en våning. Han har valt att ta in en fläskig åttiotalsfåtölj i skinn med lika fet fotpall. Han älskar den, jag hatar den, men den är skön så ibland när jag är trött och vill gömma mig lite brukar jag sjunka ner i den och (schysh säg det inte men det är nog husets skönaste plats-om man blundar.)

Vid brädväggen fick han sin läxplats. Och mangaplats. Där han ritar manga.

På bilden är det dock 9-åringen som lånat platsen. Han bodde här förr och glömmer sig och går dit ibland fortfarande...

Yes! Då har man lyckats baka pepparkakor också. Det artar sig! Det är viktigast för barnen. Pepparkakbak och julgransklädning. Julkortstillverkningen gick i stöpet, men det är ju ändå försent att posta något nu så då kan vi ju göra det imorgon istället. OCh det ÄR ju ingen katastrof om inte korten kommer fram före jul. Det finns ju mer tid att läsa dem i mellandagarna! Visst? (Säg JA!)

Och se jag har hunnit pynta en aning också!!!
Men nu måste jag se Monikas mat i fyran. Det verkar bra och jag älskar hennes hus! 

Ni bara måste titta in hos detta dekorationsgeni!!!