Från förmiddagens svacka har jag hamnat på en formtopp! Iallafall med glädjemått mätt! Och får man mycket glädje i kroppen så spritter den liksom till och skakar ut de där sura svackkemikalierna som pudrats över en. Så I´m back! Fit for fight!

Det var ett paket som kom med posten som vände mig uppåt igen. Tack goafina Maloppa!

I paketet fanns något jättefint, grönt som hon plockat i skogen. Helt underbart!Åååå vad fint jag ska pynta nu! Har hängt två slingor i mina vita lampor och vips blev det juligt och fint!

Dessutom fanns det ett söt litet paket med något hon sytt! Titta bara!

Det är inte jag där bakom. (Det låg visst en tidning på bordet.)

Och se här;

Så fint! Så rart! Tack snälla fina bloggvän!

Ja, det var den svackan det! Känner mig sugen att ta tag i något!

Ser ni alla därute vad medlet för människors glädje, självkänsla, arbetsvillighet, lycka, kärleksspridning osv är? Jo, att ge en medmänniska något fint. Det må vara ett varmt leende, lite beröm, en kram, en kärleksförklaring, eller som här en gåva med massor av omtanke och värme. Sen sprids det som ringar på vattnet. Känner ni?

Visst förmedlar jag en helt annan känsla nu än i förmiddags!

Och så provade dottern julkläderna. Hon växer endast på längden. Från mullig gosig bebis till en längre och längre tösabit med lika smal midja som hon haft sen ett års tid. Så hennes kläder räcker länge. Kjolarna får jag alltid sy in och till slut växer hon i dem. Men då har de blivit för korta. För tredje året i rad ska hon ha sina älsklingsfinkläder från Indiska. Sötis!

Jag är i en svacka. En kreativitetssvacka. En städsvacka. En pyntsvacka. En umgängesvacka. En....

Nä, jag ska inte räkna upp alla svackor. Jag är i en MEGA svacka. Och jag har precis klarat av PMS. Så den är oskyldig för en gångs skull.

Nä, detta är en sån där svacka som det bara är att rycka upp sig i från. Jag kommer bara inte just nu på hur.

Eftersom jag även är i en ryckauppsigsvacka...

Hrm.

Alla andra visar sitt fina julpynt i sina välstädade hem. Jag städade i princip all ledig tid i helgen...ändå ser det på vissa ställen ut som ett raketnedslag. Ett terroristdrabbat område.

Men vad fan, det är väl inte på stöket det hänger?

Eller?

Hrm. Pärlsponten där bakom soffa och skåp är nymålad ett varv med linoljefärg som torkar på två-tre dygn. Maken målade i fredags, jag ska (väl) måla i dag. Om jag rycker upp mig...

Bröllopsskåpen, det med hjärtat på golvet ska upp på väggen, det är bara det att jag inte kan bestämma mig för vart...

Skateboarden under bordet är alltid nånstans på golvet. Med lite tur ligger den under bordet med hjulen uppåt. Lika ofta ligger den lurande med hjulen neråt och mitt på golvet. Ja, jag har åkt ofrivillig skateboard ett par gånger. Dock aldrig med porslinsbricka i handen. Jag har haft tur.

Men det där med att visa stök är väl en fråga om zoomning. Man behöver ju inte använda vidvinkel!!!!!

Så (zooooooooooooom); se så fint jag har det!

Gardinen är från fyrtiotalet och jag är löjligt svag för den. Även om den är i romantiskaste laget för mig.

Och titta (zooooooom) så fint jag har i vardagsrummet med min hemgjorda bordslampa. En stjärna tänkt att hängas har jag knutit runt lampskärm och allt och voilá fick jag en stjärna på fot som jag sett att så många har.

Jaa. Det är ju riktigt trevligt hos oss. Glöm allt jag skrev tidigare. Även jag själv glömmer det nu.

Svacka?

JAG???

Bah!!! Inte! Jag har zooomat mitt sinne. Skärpt det så att jag bara ser en smal strimma med glädje och hopp och ork och pigghet och lycka. Resten är utanför min synvinkel.