Alla inlägg under december 2007

Av Persilja - 31 december 2007 17:25

Ja, nu när min kamera är lagad (det var maken som fixade den-många PLUSpusspoäng där!!!) kan jag ju min vana trogen plåga er med bilder! 13-åringen står i duschen och jag är klar så det är en perfekt bloggstund.

Här kommer mina färgkoordinerade hyllplan: Röda

Blågröna

Helblåa 

Röda barn

Vita barn

Gulgröna barnavdelningen och håller i erför nu zooooooooooooomar jag ut: Oj! Vad gör colaflaskan därunder. Och se DÄR är min svarta sko (som jag aldrig använder men dottern leker jämt med dem) och där ligger spökplumpen på sin skitiga dyna och så alla böcker osm inte kommit in ihyllan ännu...

Det ÄR stökigt hos oss. Kolla trapphuset. Eller hallen, det första folk ser är detta:'

Allt är sig likt...


GOTT NYTT ÅR alla mina läsare! Jag ärSÅÅÅÅÅÅ glad för att ni tittar in här och ÄNNU gladare blir jag när ni vågar skriva en rad. Det är som julklappar!!! 

Av Persilja - 31 december 2007 17:08

HURRA!!!!!!!!!!!

HURRA!!!!!!!!!!!

Det här året slutar såååå bra eller så kan man kanske säga att det nya året börjar braaaaaaaaa!!!

För kameran har bivt fixad!!!!!!! Min älskade älskade kamera! Eller den kanske är familjens men det är jag som har ett kärleksförhållande till den och ett beroendeförhållande och en hemlig skräck inför att den ska fattas mig...

HUUUURRRA!!!! Så glad jag är!!!!!!

HIPP HIPP HURRA för min kamera idag!!!!!

Det är som att jag är pånyttfödd. Mitt nyårslöfte här och nu blir att absolut inte slarva med kameran. Den ska alltid sättas på säkra ställen och vårdas ömt och försiktigt. LOVAR!!!!!

Om en halvtimme åker vi iväg till staden för att fira nyåret.

Pommac är faktiskt inte alls rädd för smällare än så länge. Jag har suttit med honom på bron pch låtit sonen skjuta iväg en raket och varit lugnet själv bredvid honom. Han blev inte rädd alls. Flera gånger "härdade" vi honom. Men ikväll, vid midnatt, när kommunen skjuter iväg 500 000 kronor eller om det var mer, nere i norra hamnen, då stannar iallafall jag inne med honom. Man behöver ju inte utmana ödet.

Av Persilja - 31 december 2007 13:55

OJ! Vilken ahaupplevelse jag fick! Tack Anki för tipset! Jag hade ingen AAAAninng im att man kunde mejla sina bilder via mobiltelefonen. Vilka finesser!!!

Jag har gjort det nu. Men sicken uuuuusel kvalité det blir. Jag fortsätter nog att deppa över kameran för det var då knappt ett alternativ. Gräsligt dålig bild blev det. (Fast det blir nog bättre i dagsljus.)

Och NU byttes glädjen i surhet när den dumma dumma bloggagratis sidan inte accepterar mobilbilderna!!!  Fel format! Bah!!!

så då var jag inte hjälpt av det heller. Kan man omformatera mobilbilder???

Suck. 



Av Persilja - 31 december 2007 11:06

Jag har börjat med färgkoordineringen nu. Det blir så snyggt. Och en ny  dimension kom till. När jag färgsorterar böckerna så hamnar ju olika böcker bredvid varann. Förut har jag haft trädgårdsböcker bredvid varann och inredningsböcker jämte varann och så vidare. Nu mixas allt i en enda röra och det gav plötsligt energi till böckerna. De står där och roooopar: "Se mig! Läs mig!" Barnen kanske plockar fram en helt annan bok än de brukar när solsystemet står bredvid Tintin och Kiruna 100 år står bredvid Richard Scarys engelska ordbok...

Jag har faktiskt tyckt att det är otroligt fånigt att färgsortera böckerna. Jag har gillat färgblandningen som blir av att ställa dem i kategoriordning istället. Men sen hörde jag nån boksnobb som sa att de som höll på med sånt inte gillade böcker och då blev jag irriterad och tänkte nääää, såna boksnobbar vill jag inte passa in hos. Jag ÄÄÄLSKAR mina böcker och tänker just därför färgsortera dem! Haha! Där fick du boksnobb! Så här har det sett ut förut.

Nu kan jag inte fota hur det ser ut idag!

Jag vill kunna fooota!!! Jag måste låna mig en kamera. Detta går inte! 

Av Persilja - 30 december 2007 20:22

Vad gör man när man egentligen borde göra en massa annat???

Jo, man får för sig att arrangera böckerna i färgordning. Fick en så löjlig längtan efter att testa det. Men jag känner mig grymt grinig när jag inte får fota före och efter. DET är ju dötrist!!!

Men få se nu. Kanske jag kan fota med mobilen och KANSKE hittar jag sladden till datorn sen...?

Nåväl, arrangera böckerna i färg måste jag göra nu. Haha! ALLT annat som pockar får vänta. Nu blir det mummys therapytime!

Undrar om barnen blir skadade för livet av såna konstigheter?

"Nä, min mamma lekte aldrig med mig när jag var liten, hon arrangerade böckerna i färgordning..."

Lugn, det är inte såååå illa.

Eller?

Eeeeh...


Av Persilja - 30 december 2007 14:40

Ja, då var kalasen över och det syns verkligen i fyrabarnshemmet. Totalkaos. Och mitt i kaoset står en vacker, men tokbarrande gran. Dammsugaren vill inte suga som jag skrivit om, så det sopas en hel del. Varje gång jag går förbi granen till min symaskin (som tack och lov (peppar peppar) är hel) rasslar det till och ytterligare lite barr ramlar ner. Har dessutom tryckt granen nära ena soffan för att komma förbi lättare och då barrar det rakt ner i soffan...hur ska jag sanera soffan utan dammsugare?

Jag försökte mig på att kasta ut granen idag. Men oj vilka protester det blev. NEEEJ! ropade 13-åringen som knappt vistas i samma rum som granen men ändå tyckte julen blev alldeles för kort om vi tog ut den redan. Så den får stå tills i januari. Den 2:a åker den ut. Då har sonens kirunabesök kommit och fått se den. Som tur är är vi bortbjudna imorgon. Jag slipper alltså förvandla totalkaoset till feststatus. Det hade jag inte orkat idag. Så det blir bara att gå ut genom dörren och lämna stöket. Komma hem 2008 och börja året med att se det. VAd betyder det rent symboliskt? Borde inte första intrycket år 2008 bli städat och undanplockat? Ärligt talat tror jag inte det har den ringaste betydelse. Hos oss kommer det att vara kaos även år 2008. Tyvärr. Så är det bara.

Grejen är att lära sig gilla stöket, och att sluta skämmas för det. Jag tycker att jag nästan är där. Jag skäms faktiskt inte allt för mycket. Eller det var nog inte sant. Jag får skrämselhicka när någon öppnar dörren (så gör man här i en norrbottnisk by när man kommer till varann) men sen går det liksom över. Jag ignorerar känslan och lyckas på nåt sätt komma förbi den. Det är rätt skönt att ha fyra barn och en hund att skylla på.

Men nånstans önskar jag ändå att det inte var så stökigt. Att jag kunde sätta mig i en fåtölj och bläddra i inredningstidningar och lyfta blicken och se samma sak som i tidningarna.

Jag har genomskådat mitt stora intresse för inredningsreportage. Det är städningen jag ser. Det städade yttre. Ingen visar ju ett hem i stökkostym. Alla hem i tidningarna ser sådär perfekt städade ut. Någon liten pittoresk leksak som ligger placerad på en nydammad matta. Inga trasmattor som ligger i knöliga högar efter att en hund och två barn lekt jaga bollen, ingen disk som staplats i högar i väntan på att någon ska ta sig an den. Nej, alla diskbänkar i alla reportage visar glänsande plåt och nydiskad disk.

NU ska jag gå och laga middag. Inte på en glänsande diskbänk, nej jag får nog börja med att torka den och skura spisen. För att överhuvudtaget kunna laga mat. Sånt är så tråkigt, men det är ju självfövållat.

Eftersom kameran är trasig får jag lägga ut gamla bilder. För jag vägrar vara utan bilder. En bild från stugan i fjol somras. När vi inte bodde i Bensbyn och hade tid att vara i stugan.


Av Persilja - 29 december 2007 16:02

Ja, så har jag varit med på en skatetävling för första gången. Roligt att se hur det går till. JAG var inte med om nu någon trodde det. Nä, den äldste deltagaren var kankse 15 år och den yngste 9 år. Min 11-åring som knappt sovit i natt för att han längtade så och var så pirrig ångrade sig i sista stund och drog sig ur. Han satt med mig i publiken istället.  Publik och publik, det var de andra åkarna plus jag och tre av mina barn plus tre andra föräldrar till åkare. Tävlingen gick till så att de tävlade två och två genom att den ena gjorde ett trick och den andra skulle sätta det på två försök. Först som förlorade fem gånger åkte ur. Sen gick de som vann vidare i final och till slut stod det mellan två stycken. Det är roligt att se hur duktiga de som vann var. Jag vet ju hur mycket träning och nötning det ligger bakom. Nästa gång vågar nog sonen vara med när han nu sett hur det går till. Vår stad har precis fått en skatehall. Det håller på att byggas ramper och annat  av två engagerade föräldrar och några åkare. Den har varit öppen sen den 21/12. Skojigt att det går att åka även på vintern nu. I Kiruna fanns det en inomhushall så det har varit något vi saknat här.

Kameran, diskmaskinen, dammsugaren, kylen är fortfarande trasiga eller på väg att gå sönder. Tvättmaskinen kom dock igång igen. Hurra. Man får vara glad för det lilla. Som nu när jag ska få sätta mig vid dukat bord. Hur glad är jag inte för det? Även om det är tacos, vilket det känns som att jag får skörbjugg om jag äter en gång till. Det är 13-åringens absoluta  favorit och när  han kockar blir det alltid det. Eller ibland (var tionde gång kanske) spagetti och köttfärssås. Men som sagt det gäller att bli glad för det lilla. Och det blir jag!!!

Av Persilja - 28 december 2007 21:47

Som sagt, makterna är mot mig. Eller så leker någon "testa tålamodet" med mig. Någon big alien som jag är leksak till.

Pommac har diarée eller i allafall väääldigt smetigt bajs. Det fastnar varje gång en stor blaffa bajs (uuuurkbläääääääkrääääk) i pälsen utanför rumphålet på honom. Två gånger har han hunnit komma in och sätta sig på mattor för att liksom torka av rumpan. Stora bruna stinkande fläckar blev det. På två mattor. Han vill ut hela tiden. Duktig som inte gör nåt inne. Han skyndar sig till dörren och slår i klockan. Han kan det där med att ringa i klockan klockrent nu. Det är inget tvivel. Han vet exakt vad det betyder. Ringa klocka= någon av oss kommer ALLTID och öppnar dörren. (Undrar vad han kommer atttänka när han är ensam någon gång och ringer i klockan!?) Jag har puffat och knuffat honom in i duschkabinen och duschat ändan på honom. Grymt förnedrande, jag vet! För att inte tala om när jag fångar in honom efter varje tur ute och spanar in rumpan med hushållspapper i högsta hugg. När jag torkar honom i rumpan ser han INTE glad ut. Mycket stött! Få se om han ska ut hela natten. Det verkar ju vara en sååån dag!

B har också haft problem med tingen idag. Någon fler som känt av skämtsinnet hos "någon" därute?

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7 8
9
10 11 12 13 14
15
16
17 18 19 20 21 22 23
24 25
26
27 28 29 30
31
<<< December 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards