Direktlänk till inlägg 29 november 2007

Demens eller bara stress?

Av Persilja - 29 november 2007 12:05

Jag vet inte om jag börjar få Alzheimers eller Parkinssons. Ibland blir jag allvarligt oroad. Förmår liksom inte behålla en tanke. Har svarta hål i hjärnan dit mycket sugs.

Känner ofta en slags total blackout. Säger ibland saker som jag hör mig själv säga och så undrar jag men vad sa jag egentligen?

Säger alltid fel namn till barnen och när jag ska berätta något som tar lite längre tid kan hisorien liksom bli fel fast jag koncentrerar mig.

Men det som är värst är trots allt att jag förlägger saker. Hela tiden. Som i morse. Kom ihåg att dottern hade gympa (halleluja) började göra i ordning hennes grejer, gick vidare antagligen för att komplettera hennes hög, fastnade i något annat, glömde totalt bort gympakläderna och precis innan skolan kom jag ihåg igen att det var gympa. Börjar då söka den påbörjade högen men kan inte för mitt liv minnas vart jag lade den. Springer runt som en tok och söker på alla upptänkliga ställen och till slut genom att beta av alla ställen hittade jag den. Sånt händer hela tiden. Jag vet att jag nyss hållt i saken men den försvinner. Totalt. Har försökt bringa ordning på prylarna och försöker ge dem bestämda platser men jag glömmer vart.

Okej, jag vet, det kan vara stress, för mycket saker och för stort hus, oro för ekonomi osv. Men när jag står där och inte kan få fatt i tanken i huvudet hur jag än försöker då känner jag mig som en dement kanske gör. Jag försöker verkligen. Får nästan lite panik och sista veckorna här har jag börjat tänka tanken, nej, det här går inte längre. Jag klarar inte det här kaoset längre. Det tär.

Jag måste lägga om livet på nåt sätt. Så kan jag tänka.

Jag hoppas att det är så enkelt, och inte något otäckt dement drag som geggar sig fast på mig.

Vill inte googla på demens och första tecknen för då ger jag mig själv en diagnos direkt. Nej, jag försöker ta mig ur detta med att bringa ordning i kaoset. Om det går...

Måste alltså

Bli ordningsam och kanske skaffa mer rutiner (men då känner jag mig bojad...)

Lösa försörjningsbiten på ett mer säkert sätt.

Göra oss av med prylar.

Sätta barnen mer i arbete.

Hm. Lät jobbigt. Fortsätter nog vara dement till efter nyår. DÅ ska mitt nya liv börja!

Allmänt

Dela

m a r i a k o d e n

29 november 2007 12:36

Oj vad jag önskar vi bodde nära varann så kunde vi kuta in hos varann å dricka glögg å föra djupa diskussioner ang detta.........Tror att det kan bero på lite stress, faktiskt!
Men detdär med att sätta barnen i mera arbete etc...det funkar så dåligt för mig eftersom jag är en kontrollmänniska å vill att allt görs på mitt sätt......mmm.....
Kom med tips om du finner ett facit=)
Lycka till å försök varva ner............!! Hejja hejja!!!

Kram!

http://www.mariakoden.blogg.se

Persilja

29 november 2007 13:16

mariakoden: huvet på spiken! Det är ju just springa in till grannen (som gäääärna hade varit miakoden) och dricka glögg och snacka skit som saknas!!!

Ewa

29 november 2007 13:17

Satsa på barnarbete! Är man en familj, så ska väl alla någotsånär stora hjälpa till? Tycker jag. Tralala...

http://fundringar

Rosie

29 november 2007 14:21

Det är aldrig bra att stressa så och det är verkligen inte fel att försöka sätta sig ner och ta det lite lugnt. Och att barnen hjälper till skulle nog hjälpa dig mer så du kan få lite tid för bara just dig, för man behöver det även fast man tror att så ej är fallet Hoppas att du finner ett bra sätt som kommer att passa för just dig. Men man skall vara rädd om sig man vet aldrig vad som händer en i morgon, så ta det lite lugnt ha en trevlig dag.

http://bearclaw.bloggagratis.se

Ozzy

29 november 2007 17:21

Tänkte ungefär precis samma tankar när jag i morse genomgick samma procedur som jag gör varje morgon:

Vad skönt, klockan är inte så mycket, då hinner jag köpa kaffe innan lektionen börjar. Ska bara hitta nycklarna först. Springer runt och letar nycklar tills jag blir tok och tänker äh va fan jag ger upp, skiter i det här, och vips hittar jag dem, men då inser jag att jag har för korta strumpbyxor på mig som jag får gällivarehäng i så fort jag rör mig så jag måste byta och så vidare och så vidare och så vidare så jag får springa till skolan och komma jätteförsent helt genomsvettig med förstörd frisyr.

Varför är vi såna?

http://clownozzy.blogspot.com

lyckoskatt

29 november 2007 20:03

ja du. så där är jag också. men jag kan inte skylla på stress. möjligen amningskoma. mycket kan skyllas på amningskoma. men jag gissar att du passerat det stadiet för LÄNGE sedan... men du har ju en liten bebis i ditt hus som du kan skylla på. (pommac)

och du, stressa inte. ingen mår bra av det. allra minst du själv. det mesta löser sig alltid. och det som inte gör det löser sig till slut det med.

vill du se nåt som kanske gör dig lite glad kan du titta på min bebis. hon gör i alla fall mig glad här i tröttheten... det är snart jul. (och det skriver jag inte för att stressa dig utan för att du ska bli glad och tänkte glada tankar!)

http://lyckoskatt.blogspot.com

Ellasmamma

30 november 2007 11:47

Du måste vara rädd om dig. Stress kan framkalla förvirringssymptom och det är så lätt att inte ta dem på allvar och sen springa med full fart i väggen (jag vet, jag har gjort det). Så sätt dig ner och fundera på hur stressen ska minska, även stress runt saker som är kul, för allt man gör, inte gör och tänker tar energi av en...så var rädd om dig. Kram

http://ellasmamma.blogspot.com

Persilja

30 november 2007 12:37

Ewa: Barnarbete är bra, synd bara att de lärt sig det där ordet nej...

rosie: Tack, jag vet, men det är så svårt att vända en skuta som börjat kantra...

Ozzy: Ja, en gåta icke att förringa.

Lyckoskatt: Ja, vilken guldis!

Ellasmamma: Usch ja! Det skulle verkligen krascha här hemma om jag går in i väägen och bara vetskapen om DET gör ju inte att man stressar mindre. Ond cirkel. Det skulle finnas nån akut för mammor som kraschar, innan de kraschar. Så att det kom ett gäng nissar och bara tog hand om allt en vecka (i smyg) så att hon plötsligt fick en massa tid över och bara satte sig och njöööt. Vilken dröm...

IT-mamman

30 november 2007 17:35

Demens drabbas nog alla mammor av mer eller mindre. Man kan helt enkelt inte ha mer än en viss mängd i huvudet. Imorse visste jag strax innan skoldagen började att jag skulle skicka två elever till elevrådet. Vad händer när jag startat lektionen? Jo, en fröken tittar in och undrar var elevrådsrepresentanterna från min klass är. Jag hade glömt att skicka dem. Så är det jämt, jag måste skriva upp ALLT. Helst på näsan. Kram!

http://itmamman.wordpress.com

Den rätta länken!

Kommentarer (16)

Av Persilja - 2 september 2009 15:42

HÄR finns jag nu! Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Jag flyttar nu!

Kommentarer (12)

Av Persilja - 1 september 2009 21:13

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!! I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Lyckoglasögon.

Kommentarer (23)

Av Persilja - 31 augusti 2009 10:09

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka! Tvätt som inte s...

Nostalgi för hela slanten.

Kommentarer (18)

Av Persilja - 30 augusti 2009 20:37

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...