PMS!

Det räcker så, så vet ni vilken dag jag haft...

ALLT har gått fel. Syptojekten, matlagningen, relationerna, mammaskapet.

AAAArrrrrggghhhhh! Jag hatar den här kemiska substansen som påverkar min hjärna.

EN enda sak har blivit bra idag. 13-åringen vill ha ett pennfodral. DET blev bra. 

Blå timmen passerade nyss.

Precis som jag önskade kom det mera snö och lade sig över vår spretiga gran. Tillräckligt för att barnen skulle utbrista ett lyckligt "aaaaah" i morse. Ja, alla utom trettonåringen då som är i åldern då man alltid kritiserar allt. Han kraxade med hes stämma "ääääh, den är ju alldeles gles".

Här har jag fotat en lada för alla utflyttade norrbottningar. T ex Dubbelörnen, varsågod en snötäckt lada. Ni säger väl "aaaah" nu va?

Aaaaaah!

NU ska jag rensa i detta hysteriskt färgglada och spretiga och röriga och överfyllda hem.

Hämtade dottern i en grannby i går och deras hall är en sån som får mig att utbrista "aaaaaaaah". Den är stor. Den är svart och vit.  Den är tom. Den är ett under av genomtänkt ordning. Och jag känner att jag mår bra av den. Så när jag kom hem till mitt eget röriga hem med alla miljoner stilar och mönster och prylar kände jag bara stress och så långt från "aaaah" som möjligt. Mer ååååååååååååååh! av besvikelse. Eller äääääääääääh av avfärdande. Måste få luft! Måste rensa.

(Och ja, jag HAR pms!)