Hurra!

Pommac har sovit HELA natten och på samma fläck också. På stora kudden i sovrummet. Kanske det beror på att snarkmonstret maken är bortrest. Det har varit tyst i sovrummet. Alla barn utom ett har sovit där också. Det är samling vid pumpen mamma när pappa är bortrest.

Det verkar som att Pomsi är så otroligt lättad att slippa buren. Han bevärdigar den inte med en blick. Buren var en kompromiss. Maken ville inte ha en hund men efter hårda förhandlingar (fem mot en) ville han iallafall visa att han var med och bestämde så om hunden "skulle in skulle den i allafall sova i bur". Så jag gick motvilligt med på det, allt för att kunna ta hem den ljuvliga valpen Pommac. Men jag gillade det aldrig. Antagligen har Pommac känt av det, min motvilja. För han har aldrig heller gillat sin bur. Alltid gått in under protest. Motsträvigt.

Men han är ju smart som en pudel labrapudel och räknade ut att om han bökade och krånglade allt han kunde om nätterna skulle han slippa buren. Och se! Så fort han slapp den sover han som en stock HELA natten.

Listigt Pommac. Rond ett vunnen.

Nu står slaget om att få sova i vår säng. I morse när jag gick upp för att väcka ett av barnen som somnat om i vår säng, då hade Pommac okså lagt sig där. Söt som en sockertopp. Men jag var tvungen att låta arg på rösten och säga "gå ner" och knuffa hans tunga ovilliga kropp ner från det varma, mjuka. Hihi, vi får se hur länge det tar och vilka knep han tar till.

Kolla in mamma och pappa 1959 eller 1960.

I världsarvet kyrkbyn, Gammelstad, utanför Luleå.