Då var vi hemma. Hon gick med våfflat hår, glitter på ögonlocken och symboliskt rouge. Nöjd och stolt och glad och söt. Första discot. Jag blev kvar i två och en halv timme för att hjälpa till. Jätteroligt! Nu är 11-åringen kvar till 22 då det slutar. Skönt att bli av med morsan! Han gick i orange oversized t-shirt, svart mössa och stuprörsjeans. Kom på att jag bara rapporterade vad dottern hade på sig. Ser ni vad man lätt slinker med! Man gör så mycket skillnad själv trots att jag verkligen försöker vara uppmärksam på hur jag behandlar dem.

Rollerna sitter i ryggmärgen på oss.

TUSEN TACK för alla engagerade och kloka kommentarer. Roligt att det finns så många tänkande föräldrar därute!!! Och som någon sa (Stilla var det väl?) jag kommer att ställas inför betydligt svårare beslut framöver. Då är det ju bra att man får lite övning här!!!

NU ska jag sy!

Nej, förresten. Jag ska ju se Predikanten! Det vill jag inte missa!!!

SEN ska jag sy.

Om jag inte somnar...

Gääääääsp.

Min 7-åriga dotter ska gå på sitt första disko.

Ska hon få sminka sig eller inte?

Min första reaktion är "Javisst". Hon tycker det är så kul att få göra sig fin och det är väl rätt så oskyldigt?

Hon har redan valt kläder. Tajta jeans och t-shirt. (Jag har inte köpt tajta jeans, utan hon har upptäckt att de jeans hon hade förut har blivit rikitgt tajta och det gillar hon...)

Så ska jag låta henne gå med tajta jeans, t-shirt (helst ville hon ha en t-shirt som var så kort att magen syntes) och smink i ansiktet.

Nu tvekar jag.

Nu har jag tänkt. Det känns inte bra egentligen.

Det är ju att ge totalt fel signaler. Att hon är fin först när hon sminkar sig. Att det behövs smink och "snygga" (vuxna) kläder för att ha roligt. Att för att "gå ut" måste hon göra sig till en liten vuxen. Helt enkelt göra sig 6-ig. (Skriver så för att inte få hit några 6googlare.) Det är ju hemskt!!! Om man ser det så! Men det är ju inte så hon ser det. Eller det gör hon ju utan att veta om det. Hon har ju blivit matad av media hur man ska se ut som tjej.

Suck!

Dilemma.

Hon ska vara hos en kompis i eftermiddag som älskar att sminka sig. Och får det. Ska jag då förstöra allt?

Okej, jag kan ju låta henne sminka sig symboliskt. Så att det egentligen inte syns.

Det blir nog en sån lösning. "Oskyldig sminkning". Jag har en jättefin glitterögonskugga som bara är glitter i en genomskinlig smet. Det och lite läppglans är väl okej!

Men jag önskar att jag kunde vara mer principfast. "INGET smink förrän du är 15 år!" eller nåt sånt. Fast då slår det väl bakut och hon blir totalt sminkberoende.

Själv sminkar jag mig ytterst lite.

Och sällan.

Helst vill jag ju att hon ska gå i en kläninng och kalasbyxor och sockiplast och pippilotter, vilket jag antagligen gjort om jag gått på disko (vilket jag inte gjorde) när jag var sju år.

Men jag kan ju inte vara den enda bakåtsträvaren. Men om ingen tänker utan låter barnen jamsa med i medias 6ifiering av barn då låter jag ju det ske.

Så jag måste ju styra. Visa magen: NEJ!

Sminka sig mycket: NEJ

se 6ig ut: NEJ!

Rätt enkelt, men en svår balansgång ändå... 

Detta är dagens dilemma.

Vad tycker du?

Oskyldigt eller förkastligt?