Ann-Charlotte

11 november 2007 12:13

Ungar är bra roliga. Min söner skulle absolut har mössa och vantar redan i början av september när de var små. Min ena son älskade rutiga vantar i rött/grönt numera går allt i svart och svart och svart när det gäller kläder. Jag kanske ska börja blogga, bara jag kommer på hur man gör och var jag ska lägga bloggen. Sedan är jag ju sådan att jag har jättesvårt att skriva offentligt, annars är jag en pratkvarn av stora mått när det gäller skrift stackars den som får brev från mig. Upptäckte att du också är oxe och nästan lika gammal som vad jag är...kul med lite fler "äldre" som bloggar.

Persilja

11 november 2007 16:49

Ann-Charlotte: Börja du! Fler av oss käringar till bloggvärlden!!! ;D

Kicki

11 november 2007 19:46

Har en utmaning till dig hos mig!

kicki

11 november 2007 19:57

Hoppas er helg har varit lugn och skön, här håller jag på att vräka ut köket, pust...efter att det är ute så skall golvet in, sen får jag skåpen på plats...det ser fruktansvärt ut här just nu med saker överallt, hela köket, bord stolar, kartoner med mjöl socker havregryn....imorgon kommer köket i kartoner,,,vart skall det få plats...
ja ja det löser sig...kramen på dej från kicki

kicki

11 november 2007 21:10

Hej gumman...jag har mina sorgliga dagar jag också, men det är inte så ofta...jag är lyckligt lottad som har den ron inombords, och den kom till mej efter det att Peter klarade sin olycka och jag fick behålla honom här i livet...jag älskar livet fast det är skit ibland, blev lessen häromdagen när jag inte fick jobbet jag trodde på, men va fasen det kommer väl fler tillfällen och gör det inte det så får jag väl vara hemma då..jag har att göra ändå...
Jag tycker du är en helt otrolig kvinna Persilja som orkar hålla ordning på hus, hem och 4 ungar som fortfarande är små, du har alltid något på gång...du har en hel massa ideér jämt..startat firma och skriver krönikor,,,vad många orkar med detta tempo.
Å du Persilja, jag tycker om att ha dej som bloggvän, du ger mej alltid något att tänka på...och jag kan alltid tänka tillbaka på när mina barn var små genom dej. Tack för det...Ha det nu så bra och hoppas på en god natt, imorgon skall ungarna till skolan igen, hej och hopp...upp med tuppen...
Kramen på dej, kicki

Killfröken

11 november 2007 21:26

Verkar vara en bestämd ung dam. Bra det!
Förresten, vet inte om jag sagt det förut men ni verkligen lika på din presentationsbild...

Persilja

11 november 2007 21:29

Kicki: Tack vännen! Varma ord som gör att man orkar lite till!!!
Kanske är det det att man inte har någon tid över för sig själv som småbarnsmamma som gör att känslan av oro alltid finns där. Sen när de är stora och klarar sig själv kanske den där ron och friden som jag hittar hos dig infinner sig...
Jag hoppas det är så...
Kram!

Persilja

11 november 2007 21:30

Killfröken: Jo, det är bra det! Det kommer hon långt på. Dessutom med tre storebrorsor är det bra att ha skinn på näsan!

Rosie

12 november 2007 09:30

Det är ju roligt att du lyckades till slut. När min ena tjej var liten så ville hon inte ha klänning, och hur jag än gjorde så gick det inte. Det är verkligen inte lätt när de har sina viljor. Ha en bra dag.

Stilla

12 november 2007 10:10

Och min dotter vägrar dockor. Nu är hon ifs 12 år och docktider är bakom henne men när alla hennes kompisar lekte med New Born Baby, Barbie och Bratz så sket dottern i det. Jag har en bild på henne när hon leker med dockvagnen. Jag vat tvungen att ta bilden för att föreviga den sällsynta stunden. Man skulle kunna tro att hon lekt killekar men det gjorde hon inte. Hon gillade att rita och hjälpa till i köket. Det ger resultat. Igår lagade hon middag, pasta carbonara. Det är bra när tjejer vägrar!!!!!!

Persilja

12 november 2007 10:27

Rosie: Det är ju dessutom så snyggt med tunika ovanpå byxor i mina ögon iallafall.

Stilla: Ja, så länge de vägrar könsrollsrelaterat är det ju supersunt. Min dotter älskar bollsporter och att spika och tälja. Uppmuntras av mig förstås.
Till jul fick en pojkarna en verktygslåda. Farföräldrarna skrev och "brorsorna får förstås låna den". REtade gallfeber på mig och dotter. Grrr. Men det är ju deras uppfostran...inget illa ment menar jag.