Hm!

Nu har jag väntat i, få se nu, tre månader kanske, på att mannen självmant ska inse att det måste huggas ved innan snön faller. Under en pressenning i trädgården ligger en massa stockar som vi fått av snälla vänner. Men har veden klyvits? Nej. Har veden huggits? Nej. Har veden staplats? Nej. Jag är nu en sådan fru att istället för att peka med hela handen vad som behöver göras försöker jag styra det hela med list. Typ: "Brrr vad kallt det är! Synd vi inte kan göra upp eld". Sånt. Funkar inte hintar och listiga kommentarer, ja då gör jag det själv. Nu känns det bara som att jag inte har den tiden som behövs för att såga, klyva, hugga och stapla veden. Jag kan naturligtvis använda motorsågen och vedklyven och yxan. Oh, ja. Även om yxandet är min svagaste sida. Missar mest och får hugga och hugga och hugga för att det ska hända nåt med veden,  men jag KAN. 

Imorgon ska jag göra det.

Nu orkar jag inte vänta längre. Om regnet upphör är det jag som ställer mig och gör detta dagsverke.

Pronto!

Sen kan jag njuta dubbelt av värmen.  

Maken har inte legat på latsidan. Han har gjort en massa nytta. Bland annat satt in två nya fönster som ersatte två som var ruttna. Han har installerat värmepump i garaget och städat härbret och burit 100 kg gamla möbler dit.

Så han har inte legat på latsidan. Men han har inte fattat vikten av ved.

Andra gubbar i byn (jo, gubbar i pensionärsålder) har byggt upp staplar med ved hela sommaren. Den ena stapeln finare än den andra. Det är sånt man gör i byar. Staplar ved inför vintern. Alla utom vi. Vi låter den ligga och ruttna under en presenning samtidigt som vi fryser inomhus... 

Har inte hunnit mycket Verkstad idag. Tyvärr. Men desto större blir ju inspirationen. Så när jag väl fick sätta mig nyss så blev det snabbt en kjol. Fin som snus blev den också. Godkänns den av dottern DÅ är det succé!

(Hon är mycket petig och har sin alldeles egna smak...)

På begäran av Virriga Anni kommer här nu ett inlägg om min grönta tavla som syns på bilder från vårt vardagsrum. Det är en oljemålning i storformat som följt med mig sedan -91.

Konstnären är min begåvade syster. Hon gjorde den när hon gick på Sunderbyns konstlinje. Senare utbildade hon sig på konstfack och försörjer sig nu på att illustrera bland annat barnböcker.

Tavlan är såååå fin! 

En SÅN morgon.

En stressmorgon. Var trött så förbenat och segade tio minuter innan jag pallrade mig upp och eftersom jag var så trött gick allt segt och tiden sprang naturligtvis. Plötsligt var klockan 7.40 och inga barn färdiga. Han som åker buss eldade jag på och han kom på att han hade gympa och jag fick springa som en galning genom huset för att hitta allt. Hittade ingen ren t-shirt utan tog den han hade förra gympan men det var ju megakatstrof, blev frontalkollison med stressande mamma som såg vad klockan var och strulande son som vägrade vara flexibel. Det slutade med att jag hysteriskt rotade igenom all ren tvätt som ligger i drivor uppe på tvättmaskinsbänken (typ 150kg) och hittade en ren tröja. (Mirakel-eftersom jag sökt en tidigare.) Sonen hann iväg. Sen skulle resten av gänget iväg och då uppdagas det att alla deras kläder inte torkat under natten. De var ute och lekte i snön ända till läggdags i gårkväll. Att mellansonens kläder var blöta var inte så konstigt eftersom han lagt dem i en hög på varann. Vantarna underst, sen jacka, sen täckbyxor. Sjöblött alltihopa.

De adras kläder var upphängda hjälpligt men ändå fuktiga. Suck!

Efter att ha genomgått alla klagomål på blöta kläder och försökt hitta ersättningskläder kom vi äntligen iväg minst fem minuter senare än vi brukar. Då upptäcker vi att spöregnet gjort vinterunderlaget till en isbana. Så det var bara att glida till skolan i sakta mak. Pommac fick ett hyfsat bra grepp medan jag bara gled. Javisst, han passade naturligtvis på att dra allt han orkade eftersom mitt försök att hålla mot var värdelöst. Han drog, jag gled med. Promenaden till skolan blev en balansakt. Vi kom fram precis när det ringde in. Otroligt.

Nu känner jag hur stressadrenalinet sjunker tillbaka. Skallen sväller av.

I helgen måste jag tvätta så att det finns rena kläder för en hel vecka framåt. Dubbla uppsättningar för alla fyra barnen. Idag var det kris i rena kläder högarna. Trots att det finns mängder med rena kläder har de inget att sätta på sig. 13-åringen som plötsligt över en helg blivit 181 cm lång har inga tjocktröjor som är nog långa. Allt känns för kort i ryggen anser han och det stämmer ju. Han växer så det knakar. Så jag måste även ägna helgen åt att gå på stan och försöka hitta snygga tjocktröjor som INTE kostar en förmögenhet och inte är fula trots att de är för vuxna. Det var längesen han lämnade barnavdelningen, men han gillar oftast inte herrsortimentet heller. Och jag har inte råd att gå på "Hardwear" för att ekipera honom. De kläderna duger men så kostar tröjorna som minst 700 och oftast betydligt mer. Nej H&M får det bli! Hoppas det duger!

NU ska jag göra djupandning innan jag tar tag i dagen.

Phuuuuuuuuuuuuu.