Nu har Pommac bott hos oss i snart tre månader. Jag fattar inte att det inte är längre??? Det känns osm att vi alltid haft hund. Nästan iallafall.

Det bästa vi gjort.

Han älskar barnen över allt annat. Är fullständigt galen i alla barn och i synnerhet sina småhussar och lillmatte.

Barnen älskar honom lika mycket.

Visst, ibland är det tufft, när barnen busar upp Pommac till totalkaos, megabuskaos. Då flyger bord och stolar när han hoppar och busar. Då är jag inte lika glad i att de trivs så bra ihop. Då får jag ta i med hårdhandskarna för att få stopp på buset. Pommac får gå ut och sitta i löplinan och barnen får lugna sig på sitt håll. Sen går det några minuter så är det igång igen.

Men det syns att de har kul...

Idag har jag varit på stan med dottern som behövde nya täckbyxor. I fjol köpte jag vinterkäderna från Reima och nu började vi på H&M. Blev så paff och lycklig över vilka priser de höll till och med på tjocka vinterkläder. Vi kom hem med både jacka, täckbyxor och mössa till det blygsamma priset av 549 kr. Det är en tredjedel av vad vi betalade för en overall i fjol!

Dessutom var dottern helförtjust i sin outfit, medan overallen hela tiden i fjol var något hon tog på sig under protest...

Så både jag, dottern och plånboken blev nöjda. Jag tyckte kläderna var jättefina och de satt bra också! 

Har varit hantverksuppassare hela dagen och inte kunnat jobba så för att ha nåt vettigt att göra mellan servicepassen har jag möblerat om. Igen.

Det var över en månad sen! Så det är länge sen nu...

Det är ingen stor förändring, fast det blev jättebra.

Jag ställde mina Mysingesoffor på rad och tog bort ett armstöd så att de kan stå ihop. Sen flyttade jag gammelsoffan till den gruppen också och nu har vi massor av sittplatser framför tv och öppen spis.

Slängde upp tavlor också som inte kommit upp på väggen. Annars har jag tavelhängningsångest, men nu blundade jag och spikade och satte respektlöst upp en massa bilder. Ska slänga upp fler också. Man ska inte vara så petig, upp med dom bara!

Två billyhyllor var tvungen att flytta på sig och en hamnade i min arbetshörna.

Det blev riktigt bra. Men det tycker jag alltid. Bara för att det är nytt. Ett par veckor iallafall. Fniss.

Bäst idag: köpespizza om en stund! L-Y-X-! 

När jag följde dottern till skolan i morse träffade jag som vanligt en massa bybor och vi hälsade precis som vanligt.

På hemvägen träffade jag ytterligare en bybo och han säger "Godmorgon, jaså krönikören är ute på morgonpromenad!"

Hihi! Jag sträckte på mig och log.

Jag! Krönikör...Och jag blev igenkänd. Fniss!

Det var så kul.

(Jag har haft en liten krönika i Hemmavid bilagan i Norrbottens Kuriren varannan tisdag sen augusti.)

Jag ser inte mig som en hantverkare heller, trots att det kanske är just vad jag är.

Krönikör och hantverkare... mmm, måste smaka på det.

Ja, kanske det.