Alla inlägg under november 2007

Av Persilja - 30 november 2007 23:31

Istället för att inte göra nåt som jag hade planerat ikväll så hamnade jag med en roller i handen...

Jag har äntligen målat 9-åringens rum. Ironiskt nog samma dag som han flyttade ut ur det. Han har nu flyttat upp på övervåningen och tagit över 11-åringens rum som är vildrosrosa. Och 11-åringen ska bo i det som jag nu målat havsturkosblått. Jag tror att jag är jättenöjd med färgen. Måste se den i dagsljus innan jag bestämmer mig men den såg ganska fin ut. Den är grönturkosblå. Blev lite mörkare än vad jag tänkt men det är ändå rätt okej. Ska fota i morrn och visa. NU ska jag stupa i säng. Är SÅÅÅÅ trött!!!

zzzzz zzzzzzzzz zzzzzzZZZZZZZZZZZZZZ zzzzzzzzznark....zzzzzzzz.....

ANNONS
Av Persilja - 30 november 2007 09:55

Skönt att det snart är helg. Då ska mina axlar ner en decimeter. Jag fattar inte varför jag är så stressad. Jag ska andas med djupa andetag och inte tänka på allt jag aldrig hinner utan istället på allt jag faktiskt hinner.

Helgen har inga måsten annat än att vara lite social och trevlig med min kompis 13-åriga dotter som valt att sova över här då hennes mamma och pappa ska på firmafest i annan ort. Sen på söndagen har jag ju då labrapudelträff men det känns verkligen BARA kul. Det kommer att vara så kaotiskt och rörigt och härligt galet att ingen hinner spana in stöket.

Men NU måste jag jobba på så att jag får ta helg.

Jag har förresten på morgon varit på treornas adventssång som bjöds i gamla missionshuset som nu är skolans musiksal. (Fantastisk musiksal med altartavla och allt!!!) Deras musiklärare är en sån där eldsjäl som bjuder på sig själv och klassen sjöng med full hals. Lät otroligt bra. Stod där med en stor klump i halsen och var tvungen att tänka på allt möjligt roligt för att inte börja stortjuta. Det var sååååå stämningsfullt.



ANNONS
Av Persilja - 29 november 2007 18:45

Och nu blir det reklam:


Men BRA reklam.

Så spring inte iväg och sätt på kaffe eller nåt!

Ni bara MÅSTE gå in på en ny hemsida som två 13-åriga tjejer suttit och knåpat ihop. (Den ena är min brorsdotter, skryt skryt!)

Det är en hemsida om hundar som är under uppbyggnad så mer raser och annat roligt kommer att tillkomma. Jättefina bilder! Titta bara på öppningsbildens Jack vars ögon man kan drukna i!


Tipsa också alla ni känner!!! Genast!


Av Persilja - 29 november 2007 18:35

Ååååå, vad kul!

Nu blir det av!

På söndag ska jag (vi) ha labradudelträff och det kommer jättemånga! Minst sju hundar och säkert ännu fler  människor.

Ska bli jättekul att träffa alla Pommacs syskon ur två kullar samt hans mamma. 

Vilket PARTY!

Vilket BUS!

Säkert tusen gånger värre än ett barnkalas! Haha! Barnen längtar ihjäl sig.

Ska bli SÅÅÅÅ roligt!!! 


Av Persilja - 29 november 2007 12:05

Jag vet inte om jag börjar få Alzheimers eller Parkinssons. Ibland blir jag allvarligt oroad. Förmår liksom inte behålla en tanke. Har svarta hål i hjärnan dit mycket sugs.

Känner ofta en slags total blackout. Säger ibland saker som jag hör mig själv säga och så undrar jag men vad sa jag egentligen?

Säger alltid fel namn till barnen och när jag ska berätta något som tar lite längre tid kan hisorien liksom bli fel fast jag koncentrerar mig.

Men det som är värst är trots allt att jag förlägger saker. Hela tiden. Som i morse. Kom ihåg att dottern hade gympa (halleluja) började göra i ordning hennes  grejer, gick vidare antagligen för att komplettera hennes hög, fastnade i något annat, glömde totalt bort gympakläderna och precis innan skolan kom jag ihåg igen att det var gympa. Börjar då söka den påbörjade högen men kan inte för mitt liv minnas vart jag lade den. Springer runt som en tok och söker på alla upptänkliga ställen och till slut genom att beta av alla ställen hittade jag den. Sånt händer hela tiden. Jag vet att jag nyss hållt i saken men den försvinner. Totalt. Har försökt bringa ordning på prylarna och försöker ge dem bestämda platser men jag glömmer vart.

Okej, jag vet, det kan vara stress, för mycket saker och för stort hus, oro för ekonomi osv. Men när jag står där och inte kan få fatt i tanken i huvudet hur jag än försöker då känner jag mig som en dement kanske gör. Jag försöker verkligen. Får nästan lite panik och sista veckorna här har jag börjat tänka tanken, nej, det här går inte längre. Jag klarar inte det här kaoset längre. Det tär.

Jag måste lägga om livet på nåt sätt. Så kan jag tänka.

Jag hoppas att det är så enkelt, och inte något otäckt dement drag som geggar sig fast på mig.

Vill inte googla på demens och första tecknen för då ger jag mig själv en diagnos direkt. Nej, jag försöker ta mig ur detta med att bringa ordning i kaoset. Om det går... 

Måste alltså

Bli ordningsam och kanske skaffa mer rutiner (men då känner jag mig bojad...)

Lösa försörjningsbiten på ett mer säkert sätt.

Göra oss av med prylar.

Sätta barnen mer i arbete.


Hm. Lät jobbigt. Fortsätter nog vara dement till efter nyår. DÅ ska mitt nya liv börja! 


Av Persilja - 28 november 2007 19:26

Äntligen får jag sitta på rumpan efter en hel dag med diverse arbetsuppgifter. Skönt. Synd att ingen kan komma och servera mig en kopp te, då hade njutningen varit maximal.

Nåja, får väl gå och koka mig en kopp strax. Det är bara det att jag då får se köket som jag inte vill se. (Kaos är en underdrift.)

Bättre att släcka lampan och gå ut därifrån.

Är det bara jag som kan göra sånt?

De flesta verkar alltid vara så noggranna och tömmer bord och fyller diskmaskin och diskar undan och torkar diskbänk innan de sätter sig. Efter att jag lagat mat och ätit är det som att all kraft lämnar mig och jag bara måste smita iväg och spara det till senare. Har man tur kanske någon annna hinner dit och förbarmar sig över det. Oftast inte, men det händer ju...

Maken och jag har ett ständigt tvisteämne. Nämligen ska man fota med eller utan blixt.

Jag gillar mest att fota utan blixt, han med blixt.

Det är svårt det där. Jag tycker blixten oftast är så skoningslös. Allt syns ju. Medan utan blixt är förmildrande och ger mysig känsla. Men det beror ju på vad man fotar förstås. Maken hatar oskarpa bilder och har därför alltid blixt.

Nu ska ni få uttala er om vilken bild ni föredrar. Med eller utan blixt?

Så här kommer en bild från köket UTAN blixt. (Min favorit.)

Och samma tillfälle och motiv MED blixt. (Makens favorit.)


Vilken gillar DU bäst?

Av Persilja - 28 november 2007 09:04

Har ett rätt tight schema denna vecka och ska dessutom försöka klämma in ett rumsbyte. 11-åringen och 9-åringen vill byta rum och det känns som en bra idé och det är lika bra att göra det medan de vill. Det skulle nog lösa en del konflikter som uppstår med jämna mellanrum. 13-åringen har nämligen ett genomgångsrum och 11-åringen har rummet innanför. 11-åringen är SUPERsocial och har kompisar hela tiden och nästan jämt någon som övernattar. Det är mindre kul för 13-åringen som är hemma själv mest. Allt spring som blir genom hans rum är inte så kul jämt. Men nu vill alltså 9-åringen ha det rummet därför att man får skejta därinne. Det är en ful skruttig plastmatta där som det inte gör något att den blir nött av skejtandet. 11-åringen älskar ombyte och vill gärna ha 9-åringens rum som finns på nedervåningen. Han överger alltså sina rosa väggar nu. Men 9-åringen vill gärna ha "vildrosväggar" så det går bra.

Jag tror att de hemska hormonerna lämnade mig i morse i mitt sista vrål. Pommac har fått friheten att gå ut på gården själv, fri, och har duktigt kommit tillbaka. Dock ej på inkallning (det funkar inte alls) utan på ignorans. Jag släpper ut honom och stänger dörren. Efter ett par minuter vill han in i gemenskapen igen.

Det är jätteskönt att det funkar igen!

Men i morse när det var dags att följa barnen till skolan tog han sig friheter och kutade ut själv utan tillåtelse, smet ut när en öppnade dörren. (Han måste vara kopplad när vi går till skola, dels för att vi går över en stor väg, dels för att vi träffar barn hela tiden vilka han hoppar på i glädjefnatt om han är lössläppt.) Jag var stressad för att vi var sena och kände att jag blev arg, ropade "Pommac! Stanna!" vilket han inte gjorde. När jag närmade mig honom stack han. Då blev jag riktigt ilsk och tog i från fötterna och vrålade (så att alla pmshormoner användes upp) SSSSSSIIIIIITTTTTT!!!!!!! och han satte sig förskräckt (vilket säkert alla hundar på en kilometers avstånd  också gjorde. Jag tror till och med maken satte sig därinne för säkerhets skull.)

Sen dess har jag känt mig riktigt mild i sinnet.

Av Persilja - 27 november 2007 09:05

Jag är en sån som lider av pms i flera dagar så jag anar hur min dag ska bli. Det började med zoombiekänslor vid uppstigandet. Många vändor till och från köket med snurr i huvudet "vad skulle jag hämta". Många värdefulla morgonminutrar försvann i totalt hjärnstopp.

Men barnen kom till skolan och det utan hål i strumporna, till och med likadana strumpor (ja, iallafall nästan, man får gå nära för att se att en var marinblå och en är svart på 11-åringen.) Men vem bryr sig???

Jo, en del gör tyvärr det och då blir det ett krav på alla andra. Tänk at tkunna befria sig och barn från sånt. Vad f-n spelar det för roll om man har likadana sockor??? Om man ville skulle man väl till och med kunna gå UTAN sockor??? De gör de alla hemma. Så fort de kommer in genom dörren åker skor och sockor av. Men i skolan är det otänkbart.

Det gör mig lite ledsen.

Förstår ni symboliken?

Skolan är en hård kontrollerad värld där man måste följa strömmen för att passa in. Barnen hårdbevakar varann för att ingen ska avvika för mycket. Eller det är ju bara en del barn som har den uppgiften. Men tänk om skolan (och i förlängningen samhället) var en fri, öppen, varm, mjuk plats där ALLA tilläts blomma på sina sätt. Det skulle finnas rosor och maskrosor och tistlar och kvickrot och stora solrosor om vart annat i en salig blandning. Inte som nu Prydliga krukväxter med begränsad yta att växa sig stora och starka.

(Ja, pms:en är kvar...)

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30
<<< November 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se