Brrrrr! Hutter!!!! Fryyyys!!!

Fy vad kallt vi har i huset nu i morse. Bara några enstaka element på och ute har det varit många minusgrader. Ingen nyhuggen ved. När ska det hinnas med? Prio ett idag, före ALLT annat. Ut och klyva ved och sen hugga! Vad som än händer!!! Nu är vintern strax här och jag vill inte frysa! Iallafall inte INOMHUS! 

Min man var på ett föredrag som banken ordnade om nåt trist ekonomitjafs (gäääsp!!!) men sen kom Ola Skinnarmo, en äventyrare som gjort någon bedrift. Min man var SÅÅÅ imponerad och jag kände irritationen stiga igår på släktträffen när alla satt och imponerades av dessa äventyrare/rerskor.

Jag var verkligen tvungen att hållla inne med min kommentar för att inte förstöra feststämningen. Men jag tänkte desto mer.

Vad är det för fantastiskt med dessa bedrifter EGENTLIGEN??? Jag har aldrig förstått mig på det.

MIN bedrift i går att ställa till med kalas och laga köttfärspaj och hemgjord tårta och städa (sanera) huset inför kalaset och se till att sonens födelsedag blev precis så underbar som han önskade sig, DET kallar jag bedrift!!! Och alla mammor (jaja en del pappor också) som jobbar häcken av sig OCH håller hemmet i trim OCH tvättar barnens kläder OCH går på föräldramöten OCH skjutsar och följer barn på träningar OCH handlar och lagar hyfsat näringsrik mat OCH avstår från att förverkliga sig själv. Det är ju DÄR de verkliga bedrifterna finns. Runt omkring oss HELA tiden.

Att åka skidor till sydpolen, dra från allt, bara ägna sig åt sig själv, i mina ögon är det mer en egoistisk självuppfyllande handling. Det står naturligtvis var och en fritt att göra det, jag lägger mig inte i det, men VARFÖR blir de såna hjältar???????

Varför blir inte en ensamstående mamma som föder upp tre barn till dugliga individer med hyfsat självförtroende och bra rättspatos och friska starka medborgare i vårt samhälle, varför blir aldrig HON en hjälte. Varför hyllas inte det???

JAG BARA FRÅGAR???

Nu är finporslinet diskat och bortplockat.

Glasen har jag vi fått ta över efter min mans mormorsmor och alla 12 är fortfarande hela! Det är kul att ta fram dem vid alla kalas. Två gånger har ett glas ramlat i golvet men hållt.TUR De är ganska tjocka, så de kanske håller till fler kalas i många generationer.

Mitt älsklingsfinposlin är faktiskt en samling udda tallrikar som jag samlat på mig genom åren.

Den längst fram är min favorit. Den är från 1800-talet men jag har aldrig hittat fler än en.

Det är många som har blåvitt porslin som favorit.

Pommac blev helt överförtjust i alla ballonger. Det var konstiga bollar! Han lade huvudet på sned och tittade länge på bollen som liksom svävade och betedde sig underligt mot de bollar han brukar härja med. När han äntligen fick tag i den motsträviga bollen tog jag av honom den för jag var så rädd att han skulle bli tokrädd om den exploderade. Vill ju helst inte skapa en skotträdd hund.

Men så i morse hittade han en som det inte var så mycket luft kvar i. Han tog den och lade sig att leka med den.

Poff lät det och luften försvann och Pommac reste sig av förvåning och tittade sig omkring efter den plötsligt försvunna bollen. Nosade lite på det konstiga lilla skräpet som låg där "bollen" legat. Fortsatte att vända huvudet runt runt för att leta bollen. Efter en stund började han skälla på ballongskräpet!

Haha! Synd att jag inte filmade!

Idag har världens bsta 9-åring fyllt år. Som han längtat!!! Ingen kan längta som han. Och ingen kan njuta som han. Han ser verkligen till att njuta av varje sekund av sin dag!

På morgonen sjöng vi och han öppnade sina paket i sängen. Sen blev det prinsesstårta innan det var dags för avfärd  till skolan. Ikväll har vi haft fest för släkten. Köttfärspaj med bönsallad hade han önskat, med hemgjord prinsesstårta efteråt. Mäktigt, men gott. Till maten drack vi ett gott rött vin och så naturligtvis Pommac!

Sonen skulle öppna, det var en flaska med smällkork. Här sitter han mellan sin farfar och morfar. 

Och här åker precis korken i taket. Jubel!

Nu sover födelsedagsbarnet och han var SÅÅÅ nöjd med sin dag.

Det är jag också!

Nu ska jag också sova!

Ni MÅSTE titta in hos ett FANTASTISKT fint hem, precis i min smak. Som jag skulle vilja ha det...färgerna möblerna, enkelheten, romantiken, aaaah! Suck!

Dagens färdigställda syprojekt:

Det kunde jag inte motstå att lägga beslag på själv. Det är perfekt för ett ihoprullat gästtäcke. Det har hamnat på 8-åringens säng, han som blir nio år imorgon! Ska sy flera såna till försäljning, då jag tyckte det blev fint!

Pommac gillar att sniffa på våra kläder. Plötsligt har klädhögar fått en funktion, de är perfekta sovplatser!

Här sniffar han på mattes morgonrock (hur har den hamnat på golvet-jag som är ordningssamheten själv). Och efter en stund hittar jag honom snusande på lillmattes pyjamasbyxor:

Det ser såååå inbjudande ut att ligga och sova en hel förmiddag på ett fårskinn. Äldste sonen avundas Pommacs liv. Tänk att bara få sova och äta brukar han sucka! Det har varit underbart väder hos oss idag. Dock ej de sommartemperaturer som vissa fått njuta av, men väl omkring 15 grader, inte illa. Kan ännu bli lite lycksalig när jag ser mitt växthus!!!

Tänk att det är mitt! Längtar redan till nästa säsong då jag kommer att ha tid för det!!! I år har det bara varit försummat och jag har mått pyton över det.

Nostalgi!!!

Min bror och jag nån gång på 70-talet...

Jo, jag var precis så busig som jag ser ut. Ingen söt liten docka utan en riktig busunge. Alltid smutsig av alla lekar vi hittade på.

Min bror håller på att scanna in alla gamla negativ. En gärning som jag är så tacksam för. Många av bilderna har jag aldrig sett i färg eftersom min pappa framkallade alla bilder själv med sin egna kopieringsmaskin. Mörkrum hade han på toa. Och idag behöver vi inga mörkrum. Men kommer bilderna att hålla eller att försvinna...Det får vi se...