Jag ska avslöja en liten konstighet om mig. När alla barnen är hemma och håller på med något, en kanske sitter vid datorn, en ser film, en leker och en annan sitter och ritar, då älskar jag att gå ut och promenera runt huset och kika in genom fönstren. Spionera på mina barn. Jag njuter av att gå därute i mörkret och kika in på min familj. Se dem utifrån liksom, inte bara bokstavligt talat. Se dem med nya ögon.

Jag får en enorm lyckokänsla och harmoni i kroppen när jag går därute och smyger. Jag känner mig stormrik.

Sen finns det ju dagar då jag vill gå ut ur huset då alla barnen är hemma ,men då av helt andra skäl. Då vill jag inte titta in i huset, jag vill bara gå iväg, lååångt därifrån!  

Sen älskar jag att gå på hundpromenader nu när det är mörkt ute, och kika in hos folk. Glo helt enkelt!!! Det är SÅ roligt att kika in hos folk! 

Skåpen är KLAR.

Kan faktiskt inte bestämma mig om den blev snygg eller ful. Ärligt. Jag koketterar inte nu. Jag tycker den balanserar på gränsen lite. På gränsen till hysteriskt ful! Fast jag blir lite glad av den.

Det är en kul idé. Och ett roligt blickfång i hallen.

Men eftersom  vår hall oftast är kaosartad är det inte säkert att jag kommer att gilla skåpen. Det kanske kommer att kännas rörigt!

Men så här blev det iallafall: 

Säga vad man vill, men någon dussinskåp är det ju inte längre...

Vi är nog ensamma om denna "pjäs". Barnen har varsin låda för sina saker, plånböcker, nycklar osv. 

Ja, ja, roligt var det iallafall att pyssla med! 

Inatt när jag lade mig (efter ett nån gång) hade det börjat blåsa hårt och snöa lätt. Så i morse var det lite vitt på backen. Jubel! Barnen, ja 7 och 9-åringen hoppade jämfota av glädje och gick ut och kände på den. Före 8.

Pommac var inte SÅ uppspelt. Mer nyfiken och luktade mycket på snön.

Men nu måste listan på grejer att göra utökas med:

-Söka fram vinterskorna. 

-Leta fram min vinterjacka.

-Söka fram vantar till de större barnen.