Vad har ni gjort ikväll?

Jag har haft härjande barn och hundar omkring mig. Pommac har roat sig kungligt med ballonger. Han älskar dem.

DÄR gick den sönder! Vart tog den vägen???

Mina två yngsta barn Tokfia och Tokfrans vände ut och in på sig själva och se vad som hände med armarna! Det bidde något fel!

Konstigt! Nu får de gå omkring så! Jaja, så kan det gå.

Se skåpen i bakgrunden! Titta noga! Ser ni luckorna?

NU en timme senare ser de ut så HÄR:

Och så här:

Jag är inte klar. Ska tapetsera lådorna också men orkar inte mer ikväll. Tänkte jag kunde få sitta på soffan en stund, som "vanligt folk"...

Vad tycker ni?

Rörigt och fult eller bara såååå snyggt? Själv blev jag nöjd! Det var roligt att göra och så skoj att mitt sparande av tapetslattar nu kom till användning.

Skåpen kommer nu att påminna mig om Kiruna. Alla tapeter kommer från olika lägenheter där. Meschplan, Lokstallet och Konduktörsgatan. Ack ljuva nostalgi!

NU ska jag ta ett glas rött vin och bara njuuuuta!

Gokväll!

Pommac har idag fått en ny bädd. Eller ett nytt tyg på den. Han var missnöjd. Det andra gamla tyget luktade nog mera hemtamt. Sönderkrafsat och ingrott.Det första han gjorde var att gnaga lite på det. Lite irriterat sådär. Nu har han vant sig och ligger där, men han ser lite sur ut???

Ja, i torsdags var Pomsi på valpkurs.

Där var fyra vovvar till. En vorstehvalp, en japansk spets (?), en kinesisk nakenhund som bara frös och frös och darrade, en dvärgpudel och så biffen Pommac. Störst och busigast och mest ouppfostrad av dem alla.

Men han blir ju ett fint material för läraren, haha!

Till Pommacs fördel kan sägas att han är mycket lättlärd. Det räcker oftast med en gång, har han fattat så sitter det. 

Vi tränade att gå fot i koppel, att kunna möta andra hundar utan att hoppa och busa, att sitta, stanna och komma på order. Allt gick jättebra. Vi tränar hemma nu också. Han vekar ha fattat stanna nu. Men ännu är valpen i honom så glad och sprallig så han glömmer sig. Jag vill ju inte dressera bort hans levnadsglädje. Han är ju så GLAD!!! Det vill jag uppmuntra. men det är en svår avvägning...

Sonen, som haft det lite tufft i skolan, var bjuden på kalas idag. Till Leos Lekland, ett paradis för lekande barn. Han har längtat och längtat. Nu på morgon ville han inte gå. Han har ingen att vara med säger han. Han tycker det är jobbigt. Mitt modershjärta värker och jag försökte övertala honom, men han vill verkligen inte. Så vi har ringt och sagt att han är sjuk. Tråkigt. 

Nu blev jag ju orolig över skolan igen!!!

Hemma är en trygg hamn för honom, men det känns outhärdligt tungt att veta att skolan bara är ett måste för honom. Att han går dit, klarar av det, men pustar ut hemma. Han är aldrig med någon efter skolan. Jag som trodde det var bra nu. Men det kanske aldrig blir bra. Bara drägligt. Jag ska iallafall nämna det för lärarna. Så att de vet. De kanske kan hjälpa honom att komma in i grupperna bättre. Den andre killen som jag skrivit om kämpar också på. Han har börjat vara med kompisar efter skolan, sina tidigare "antagonister". Måtte de inte bara bytt offer!

Men sonen säger att det inte är så.

Men trygg och glad känner han sig uppenbarligen inte.

Suck.