Måste ju rapportera hur det gått i min strejk.

Nu är det natt. Min man och tre av mina barn sover och min hund. (Jo, MIN hund, för vem stiger upp om natten, vem går på promenader, vem borstar, vem kämpar för att få honom torr? Jo, jag! Så det är min hund!) Jag har suttit i 11-åringens rum där det finns en teve och en DVD-spelare och sett film. Sandor slash Ida. Jag gillade den. Den var söt. 

Medan jag såg den har bordet blivit avdukat!

YES!!!

Det är förmodligen maken. Bordet är avdukat, dock ej avtorkat. Diskbänken ser fortfarande ut som skit, men diskmaskinen är laddad och igångsatt. Duktig liten make!

Jag vann!

Yeahej!

Trodde faktiskt att det var jag som i morgon bitti skulle få göra avdukningen. Eftersom det är jag som stiger upp först.

Jag hatar att dricka kaffe vid ett snuskigt bord. Alltså hade jag röjt...

Men jag slapp.

Där fick maken några pluspoäng. Även om det kunde ha hänt lite fortare.

Men det lönar sig att gå i strejk.

Så kvinnor därute, förenen eder! Strejka! Duka inte av bord om ni inte känner för det! Det dukar av sig iallafall. Stå ut med eländet! Gör det inte själv för att det inte annars blir gjort. För det finns hopp!  

Det största felet de flesta kvinnor gör är just att vara otåliga. Allt ska ske med en kvinnas effektivitet. Ni ska ju veta att vi kvinnor är överlägsna männen i effektivitet. Därför hinner vi som regel först. Men för att uppnå balans i arbetsbördan måste vi låta männen göra det i sin sävliga takt. Vänta in dem. Ge dem en chans.

Så ska ni se att det händer.

Blunda för stöket och skyll på mannen om det dyker upp oväntat besök.

Halleluja, det funkade! 

För alla er män som läser här, ta´t lugnt.  Jag drar er alla över en kam. Det finns undantag, jag vet. Men håll med om att kvinnor är effektiva varelser som klarar av många bollar i luften.

Kvinnor förtjänar RESPEKT.

Och hej och hå vad jag kom igång här då! Men det är ju inte var dag man vinner en strejk, hehehe! 

Gonatt, folks. Sleep tight!

Jag har gått i tillfällig strejk.

Eller vem vet. Kanske det håller i sig. Vad vet man???

Efter middagen som barnen hjälpte till att laga blev jag totalt trött och slut. Kände mig bara så där matt som man kan bli när man blir mätt. Matt mätt alltså.

Det räcker med att jag säger "nu får den och den duka av" och det blir gjort. Men jag kände bara att näe, jag ska också kunna resa mig från bordet, säga "tack för maten" och räkna med att bordet rensas undan. UTAN att jag måste tilldela uppgiften någon.

Jag vill att någon ska göra det själv. Maken gör det nog så småningon men han ser inte sånt. Det är först när han ska duka bordet till nästa måltid som han eventuellt upptäcker det. Barnen använder köksbordet till lek och att rita och är van att det är röjt. De har definitivt märkt det. Men bara satt sig bland tallrikar och ritat eller lekt.

Och jag tjurar. Jag har inte sagt något. Nej då. Det är en strejk i det tysta. Nästan som ett experiment.

Vi åt vi tretiden. Ännu klockan 20.30 har inget hänt. Kolla bara:

Varför jag håller på så här? Vill jag ha bråk? Vill jag ha en reaktion? Nej. Jag vill bara att bordet dukas av och att diskmaskinen töms och fylls och att den överfulla diskbänken blir tömd och avtorkad.

UTAN min inblandning.

Inte mycket begärt va?

Det kommer att ske, men det blir intressant att se hur länge det tar.

Annars har vi det bara mysigt. Dricker läsk, eldar brasa, ser film...

Men under ytan pyr det...

Fortsättning följer. Spänningen är olidlig. VEM kommer att duka undan och framför allt NÄR?

Missa inte nästa avsnitt i denna rafflande thriller!

(OJ, kanske det börjar märkas att jag inte sett teve på länge. Saknar alla thrillers jag brukade mata mig med...) 

Har haft god hjälp av sönerna att göra köfte (turkiska köttbullar). Mmh, de blev jättegoda och vi stekte dem i ugn och kokade ris så det kändes som att maten lagade sig själv. Dessutom lämnade jag köket med oavdukat bord och tänker inte gå in där förrän någon annan ser att det måste dukas av.

Med min vanliga tur kommer väl då något besök som man verkligen inte vill skämmas för. Så är det jämt. När det är som allra sunkigast då kommer de där besöken som man verkligen vill hålla fasaden inför. Det är en grundlag för slarviga familjer. Skammen ska verkligen gnuggas in i skinnet!

Men jag bryr mig inte. Faktiskt! Inte idag iallafall! För jag orkar inte. Orkar inte duka av bordet en enda gång till idag. Orkar inte tömma eller fylla en enda till diskmaskin idag. Orkar inte skura spisen eller torka av bordet. Jag är i strejk. Tyvärr.

Sköööönt. Ska gå och lägga mi en stund. Vaknade före skam och var uppe efter! Har väl sovit fem timmar eller nåt.

Min dotter har blivit stor. Inte får jag henne att ta på söta klännigar längre. Nej, coolt ska det va. Helst vill hon ha korta tröjor och visa magen men se det får hon inte för mig. Jag gillar INTE att småflickor klär sig som små vuxna. Som vuxna som spelar på sin kvinnlighet. Det är inte okej.

Så jag försöker hitta alternativ till henne. Så att hon fortfarande ser ut som en flicka på sju men ändå cool liksom. Det är svårt att hitta alternativ på affärerna. Antingen är det för avklätt och smått eller så för rejält och töntigt. Sånt hon vägrar ta på sig. Men man kan ju sy om kläderna. Det brukar jag göra. Här en tröja hon accepterar. Visst ser hon cool ut! Och samtidigt som den lilla flicka hon faktsikt är.

En pappa som jobbar hemma blir inte lika störd som en mamma som jobbar hemma. Ständigt och jämt blir jag avbruten och ibland blir man gaaalen på att inte få en timme hel arbetstid en endaste gång. Samtidigt har jag valt det själv och det är nackdelen som följer med hemma-arbete. MEN att sy och göra annat kreativt som arbete är stor skillnad mot pappersarbete hemma. Det är inte lika jobbigt att bli störd! Det är lättare att komma igång igen.

Jag har en lite udda passion. Tapeter. Älskar att se på dem, köpa dem, samla dem. Jag kan köpa en rulle då och då när jag ser nåt snyggt. Det är inte säkert att jag använder dem. Jag är bara så rädd att de ska utgå ur sortimentet innan jag hunnit använda dem. Nån gång tänkte jag tapetsera med lapptäcksteknik. Dvs tapetsera så länge en rulle räcker och så fortsätta med nästa. De här rullarna passar ihop men är ändå olika:

Nr 2 ärmed ursöta robotar! Nr 3 är randig med små blå ränder i de vita och den nyaste är den med moln. Love it! Så skön! Den måste bara upp! Men nu är jag dösugen på en storblommig tapet att tapetsera garderobsdörrarna i hallen med. De är nu målade gula vilket inte är min favoritfärg även om den är okej i nyansen. Men mot framtagna stockar skulle en ljusare färg bli snyggare. Och då gärna riktigt blommigt. Ett blickfång så att gästerna bara ser tapeten och lyfter blicken från skor och sand och soppåsar och koppel och skrynkliga mattor. Och som ni ser skulle inte vardagsrumsväggen förlora på att slippa sin smutsbeiga strukturtapet. (Så fuuul!)

Godmorgon! Tidigt uppe sent i säng. Så är det ibland.

Vaknade av valpen som behövde kissa och gick ut med honom. Den kalla morgonluften fick mig att piggna så nu ska jag sätta mig med morgontidningarna och riktigt mysa. Hembakt bröd, kaffe, te och färska morgontidningar. Det finns inget som går upp mot den stunden! Jag är ingen som byter ut papperstidningen mot nättidningen. Gärna både och men helst papper! Så kaffet, teet, smörgåsen, tidningar-here I come I´m all yours!!!

Jippi!!! Jag har ju nästan nattugglat!!! Höhöhö klockan är nästan midnatt och jag är vaken! Jippey!

Ikväll sover 11-åringen hos kompis vars föräldrar åkt till Kreta. Kompisens syster med pojkvän vaktar. De är bara 20 år och det verkar vara HUR kul som helst att få sova över när de är ansvariga. Sonen var i sjunde himlen. Vid 21-tiden kom hela gänget hit. Sonen, kompisen, en kompis till och dottern som är ställföreträdande mamma med pojkvän. De skulle hämta film att se. Vi är en väldigt filmintresserad familj och har ett ganska stort DVD-bibliotek. (Skryteliskryt!)

När de kom märktes det tydligt att syrran till sonens kompis var väldigt mån om att få komma in och se vårt hem IRL. Haha! Hon hade läst om oss i tidningen och var helt enkelt nyfiken att få se vårt hem. Jag bjöd naturligtvis in henne och lät mig smickras av hennes beundran. Det var roligt. Sonen var stolt över hennes "idoldyrkan". Fniss. Det är väl inte alltid man får vara stolt över sin mamma när man är elva år. 

Han visade verkligen upp oss och vårt hem. Haha! Roligt att jämföra med morgonens scen då han anklagade oss för att "förstöra hans liv" för att han var tvungen att ha hjälm på huvudet. Allt var glömt. Nu var jag coolaste morsan! Bara för att någon annan var impad.

Söta barn!

Man skulle ha varit en "kändismorsa" typ LenaPh eller liknande så hade barnen varit mer välvilligt inställda.

But then again! NO!

Nej, man får allt duga som man är. En bra mamma är impopulär mest hela tiden. Det är ju då man gör sitt jobb!

Har sett Lavender Girls på DVD. En riktigt romantisk film som följde med som bilaga till någon tidning. Två äldre damer som tar hand om en ilandspolad polsk ung man. Vackra engelska miljöer från 30-tal och mycket romantik.  Sevärd! Fällde till och med några tårat när han spelade violin. Så vackert snyft! Fast jag lipar alltid till klassisk musik i moll. 

Kika in hos B på Lyckliga gatans blogg så får ni se den första produkten från Persiljas Versktad.

Mer kommer!

Hurra! Kameran är tillbaka. Maken också. (Ja, ja, hurra hurra!) Så nu kommer det bilder till mitt inlägg. Lite luft i texten. Haha!

Så här blev det efter att jag fixade en arbetsplats till mig. Stökig med symaskin på men iallafall. En arbetsplats som inte är stökig är kanske inte en 

Ja, lite trångt ser det allt ut!

Särskilt från detta håll: Och det är med sannigen överensstämmande. Jag måste nog flytta ut någon möbel. Men vilken?

Ska fundera vidare...

Tog fram Pokémonfigurerna igår när barnen var sjuka. De var bortplockade och blev som nya.

Det lektes många timmar. Idag är bara dottern hemma, hon var inte riktigt kry ännu.

Nu ska jag gå ut med Pommac.

Han heter allt oftare Pomsipomsi. Kärt barn...