Jag längtar efter glitter och glamour men kokar köttsoppa och bakar bröd. Snacka om komplicerat känsloliv! Jag menar hur är hjärntrådarna kopplade egentligen?

Jag brukar inte ofta koka köttsoppa och baka bröd. Tyvärr. För det är ju gott. Men det ges inte tid till sånt. Eller tas. Jag prioriterar inte det nog högt. Dagarna är för korta.

När man blir gammal och fått pension och alla barn lämnat hemmet då finns tiden, men det är ju NU jag vill göra det.

Om jag blev snuskigt rik, då skulle jag leja bort disk, tvätt, städ och handling. Laga mat skulle jag göra, men bara lämna stöket och be husan karln som jobbar med städningen i mitt hus att röja upp.

När jag kom hem från jobbet skulle allt vara skinande rent och tvätten inlagd i skåparna och några kissränder och andra brunare ränder i toastolen skulle inte existera. Jag skulle glömma att sånt finns. Det jag tycker är värst av allt av hushållsgörat, det är att skura toan. Jag kan drömma mardrömmar om snuskiga toaletter. När sex personer (minst!) delar en toalett (den andra är gammal och äcklig så ingen vill gå på den) förvandlas en fräsch nyskurad toa snabbt till en vedervärdig ofräsch . 

Den behövs faktiskt skuras varje dag. (Fyra av manligt kön i hushållet=say no more.) Men städerskan i det här huset vägrar. Och trots det så rycker ingen vikarie ut. Så toan ser sunkig ut i flera dagar innan städerskan går ur strejk igen och skurar den. Ibland tvångsrekryteras personal men det är alldeles för resurskrävande så det händer bara ibland.

Ack ja om man vore snuskigt rik!

Nu har man bara snuskig toalett.