/B

4 september 2007 08:57

Känner fembarnsmamman igen sig? Oh yes!
=)
(Hundar har jag glömt otaliga ggr. Värre: vi skulle glömt vår sjuårige son hemma i fredags när vi åkte till begravningen om det inte hade varit för min kompis som larmade oss.. *hemska föräldrar*)
Hur gick det förresten med de elaka barnen i sonens klass? Hoppas det löste sig och att blav snälla igen.

Persilja

4 september 2007 09:25

Haha! Du måste ju ha det värre än mig! (Sa jag skadeglatt) med fem barn och två hundar! Skönt att veta att det finns fler. När man ser svala snygga morsor eller farsor glida in iskolan och höra att de har pastasallad i matsäcken och säkert hembkata nånting och ser ändå ut som om de kom från en lång avkopplande semester då är det extra skönt att få bekräftelse att jag inte är ensam som stressar och skapar kaos.
"De elaka" barnen är snälla igen och allt verkar gå bra. Skönt. Det var en rollfördelning som spårat ur där S tagit på sig rollen som den man kan reta och så jagar han de andra skrikande runt skolan. Så har det varit på lek länge. Men den rollen blev plötsligt läbbigt allvarlig och inte alls skoj för någon. Lärarna hade förvarnat att det inte skulle hålla, att de borde sluta med den jaga leken för att S inte skulle tycka de var kul hur länge som helst men S hade sagt att det var okej. Och det var det ju till det inte var okej. Så nu har de talat ut och leken har förhoppningsvis bytts ut till annan. Men det kan vara svårt att få en roll som ny, man ställer nog upp fast det inte riktigt känns bra. Bara för att få va med.

Ozzy

4 september 2007 09:40

Usch. Det låter som om du behöver lite morgon-love för att hamna på rätt köl. Du är en fin och god människa som inte är mer än människa! Du är idérik och helt fantastisk som faktiskt klarar av fyra barn, hund, stort hus och vrång man. My deepest respect! Du blev väldigt fin när du klippte dig också förresten. Kram!

Maria-Jag blommar

4 september 2007 09:49

Underhållande läsning! Jag är ibland rädd att jag ska glömma bort något av mina barn...men har hitills aldrig hänt!! Men det känns som om min skalle ska sprängas varje morgon när man ska komma ihåg allt som ska med, även om det är helt vanliga dagar (utan speciella matsäckar). Jag får alltid försöka coola ner mig själv och tänka: "Kommer vi försent så gör det INGENTING" (Och jag som är fröken...)Jag följer min 6-åring till skolan varje dag och hur tidigt jag än stiger upp så går det inte att komma iväg nog tidigt, det förstår jag inte!!

Persilja

4 september 2007 09:50

OzzY: Tack för morgonloven-den gjode susen! Vad snäll du var! Du kan ju! Haha! När du blir snäll blir man ju alldeles knäsvag! hihi!

Persilja

4 september 2007 09:52

Maria: nej, den som skapade dagen glömde bort att göra tiden lika lång på morgon som på kvällen. Minuterna går ju tredubblet så fort på morgonen.

maloppa

4 september 2007 11:07

Usch, lider med dig och skickar en bamsekram och en påse mentalt lugn till dig......
Mina mornar är faktiskt ganska ok, åker hemifrån 06:15 så då sover alla och maken ser till att de kommer iväg till skolan så hämtar jag dem efter jobbet. När jag jobbar kväll följer jag med till bussen kl 8 och tar samtidigt en promenad med hunden.
Finns knappt något värre än att få info sent om matsäckar, extragrejor mm. Lilleman är specialist på att "glömma" viktiga lappar.
Hoppas du får en bättre kväll, lämna över barnen och hunden till maken och kryp upp i soffan med en bra bok - ta hand om dig själv!

Gerda-Thyra

4 september 2007 11:07

Fniss... Vi har kompisar som glömde nyfödda bäbisen i affären! De packade kassarna, betalade och körde iväg med bilen.... kvar vid kassan stod barnvagnen med lille sonen...

Persilja

4 september 2007 11:58

Gerda-Thyra: Det är skoj låååååångt efteråt. Min svärfar lämnade maken på dagis och körde till jobbet med vespa (ljuva 60-tal). Väl på jobbet fick han för sig att han tappat maken längs vägen. Hade glömt att hna stannat vid dagiset! Hahaha°

Persilja

4 september 2007 12:00

Maloppa: Tack för omtanken. Det känns helt okej nu. Har ju startat om. Maken är tyvärr bortrest i tre dagar så det blir nog inga tekoppar i fåtöljen denna vecka. Föräldramöte ikväll, imorgon och på torsdag. S-u-c-k! Eller f-u-c-k!

kicki

4 september 2007 12:48

Jag läser din blogg nästan dagligen,för att jag helt enkelt inte kan låta bli,tycker om ditt sätt att skriva/beskriva kanske?
Kanske är jag en av dem som läser mera än kommenterar?Ibland sitter jag och svarar i huvudet,men skriver inget från okänt håll på sista tiden*s*
Ville eg bara skriva o säga att du är inte ensam om morgon bestyr och det slår aldrig fel att matsäckar och annat kommer precis samtidigt.
Ha en fortsatt bra dag alla fall-

Persilja

4 september 2007 13:33

Kicki: Tack, vad gulligt! Det är verkligen inte meningen att någon ska känna sig tvungen att kommentera!!! Däremot tycker jag nästan att det är "straffbart" att läsa utan att kommentera om man är en granne eller en förälder eller annan som man träffar dagligen. Det känns jättesugigt om det vore så! Jag tror inte jag har någon sån läsare, fast det vet man aldrig! Fortsätt läs du utan att kommentera! Och när du väl kommenterar är du så välkommen! Jag läser också många bloggar dagligen och inte sjutton hinner man kommentera överallt. Då blir det ju ett heltidsjobb. Ha det bra du också! Jag kikar in ofta hos dig också!

Dubbelörnen

4 september 2007 16:27

Skrattar så jag nästan är dubbelvikt... Jag vet, jag vet, inget roligt just då... men för mig här... *tårarna rinner*. Det regnar o du muntrar upp min dag!

Kramar

elaina

4 september 2007 19:11

Fnissar igenkännande:
men för min del va det inte en hund som gnydde, när jag va ½vägs till jobbet, utan Sonen: -Mamma, jag vill till lekis...
=0)
PS: fiskgratängen blev "nästan lika god som Farmors"

Lallis

4 september 2007 21:20

Äsch, sådana här dagar finns ju ibland och det är bara att lägga dem bakom sig. Säger hon som brukar bli sur hela dagen..*
fniss*
Men jag menar bara att alla råkar ut för det någon gång.
DU; får jag lägga till dig bland mina länkar? Så hittar jag till dig lite lättare:)
Kram Lallis

IT-mamman

4 september 2007 21:27

Jag säger bara en sak: Frysta pannkakor i frysen. Mina ligger där och väntar, så var är lappen om att barnen ska på utflykt? Jag vill glänsa i rollen som mamma! Kanske kan dra bort lite av kanterna här och där och trasa till dem så att de ser hemmagjorda ut? Kan det va nåt?

Persilja

4 september 2007 21:28

Lallis: Tack läna du, det är en ära. Nej, skulle man deppa ihop över såna här dagar skulle man ju inte få göra annat. De kommer och går hela tiden. Men mna kan ju försöka se de med humor...

Persilja

4 september 2007 21:34

Jo, jag känner till dina köpespannkakor, din bluffmamma där! Sicken stor uppblåst bluff du är! Mouhahaha! Som om jag skulle bry mig att de vore köpes!!! Men det är ju där jag brister. Att vara så planerad att jag har sånt färdigt i frysen! Tyvärr inte min grej. Jag är inte planerartypen. Dessutom har vi en löjligt liten frys. Ännu.

IT-mamman

4 september 2007 21:38

Nä, nä, kör med dina torra mackor då. ;-)

Lady Stalker

4 september 2007 21:40

Haha! Liknar mina kaotiska morgnar! Ja, nu är man tillbaka i vardagen igen!

Du skriver så träffande och roligt!

Persilja

4 september 2007 21:47

BluffIT-mamman; Hellre torra skinkmackor än bluffiga pannkakor som låtsas va bättre än de är! Näe, du måste ge barnen hemstekta pannkakor annars kommer deras barndom att vara helt förstörd. Nån måtta på vanvården får det va!
Skippa ett och annat inlägg och sluta ränna här så ska du se att du nog får tid att steka ÄÄÄÄKTA plättar!

Persilja

4 september 2007 21:48

Lady Stalker: Ska du säga? Du skriver ju sååå himla bra!

IT-mamman

5 september 2007 20:49

Ålrajt då! Jag har tagit dig på orden och inte skrivit ett endaste inlägg idag. Men sluta ränna här? Näe.