Jag är omåttligt road av att testa kameran i nya situationer. Så nu plågar jag eventuella läsare av min blogg med mina experiment. Här har jag fotat blommorna på verandan upplysta av belysningen inifrån huset via fönstret.

Krånglade jag till det? Alltså lampan i fönstret kastar sitt ljus ut mot verandans blommor. De ljusa blommorna fångar ljuset. Bladen däremot syns knappt.

Jag testade även att fota (utan att ändra iso-talet eller vad skrutt det nu heter) bron i stearinljusbelysning. Så här blev det.

Hallå!!!

Ni somnade väl inte!

Jag varnade ju innan för att det var tråkvarning.

Nog om mina fotoexperiment.

11-åringen, Lucky Luke, lagade idag tacos tillsammans med mig. Vi använde sojafärs istället för köttfärs och fick en helvegetarisk måltid som alla åt av. Det känns bra. Jag försöker minst två gånger i veckan köra vegetariskt. Någon dag har vi fisk och någon dag soppa och då och då plättar. Så att vi inte ska käka kött/fläsk/korv varje dag. Jag och mannen var vegetarianer under ett år när vi var 25 år. Sen började vi sakta äta kött igen. Men jag tycker många gånger att det inte smakar gott. Vissa kötträtter är goda, som köttsoppa eller köttbullar. Men lasagne t ex är minst lika god gjord på spenat. Och tacos med sojafärs eller quornfärs är faktiskt godare. Och grillade grönsaker och halloumi är mycket godare än grillat kött. Tycker jag. Men barnen vill ha kött.

De behöver väl det också. Så jag är ingen fanatiker. Jag är bara återhållsam med köttätandet. Jag erbjuder alternativ.

Ja, se det var dagens präktiga inlägg!

Jag måste ju hålla stilen!

Det mulnade på här på eftermiddagen och kom en skur till och med. Maken har  börjat måla härbret med falu rödfärg trots regnet. Det ska gå bra. Det är ju vattenlösligt så färgen rinner väl lite lättare bara...

Jag har städat köket, dammsugit, skurat, sorterat, satt fram en liten bricka med matskål och vattenskål. Det känns verkligt nu!!!

Pirr!!!!!!

Gick en trädgårdrunda innan regnet. Så här ser min lilla Lupin ut som jag fått av min snälla bloggvän IT:mamma

Den är en botanisk sensation, tror jag, hahaha. Den blommar fast den bara är ett år. Se så söt den är.

 På nästa bild kan man se hur liten den är. Yttepyttig! 

För att vara lupin alltså...

Nästa år hoppas jag på en stor klunga med blommande lupiner!

Och de söta lammöronen har säkert vuxit till sig. Min dotter älskar att gå och känna på deras  lena blad.

Av en vän i verkliga livet eller hur man ska säga (är bloggvänner verkliga?)

har jag fått denna söta svarta pensé eller är det en viol?

Den är cool. Någon sa att en pensé förvandlas till viol om det kommer tillbaka andra året. Ja, jag antar att den fröar av sig och av fröna blir det violer. Eller iallafall små penséer. Jag vet inte om det är sant...Och denna bild är till dig IT:mamma. Du frågade ju om den i ett tidigare inlägg. Min trädgunga. Den hänger i vår gamla tall.

Här kommer nu en lektion i hur man lägger plattor till en gång enligt Persiljemetoden. (=krångelfritt, lite småslarvigt och låååångsamt...)

Börja med att lägg ut plattorna som du vill ha dem.

Vänta någon/några veckor.

Då hinner gräset under bli alldeles kvävt och gult och du får en perfekt mall att gräva efter. Sätt ner spaden längs mallen och gräv ur några centimeter.

Lägg i plattan och jämna till med jord om den inte ligger plant.

Sen när plattan är nedsänkt kan man köra gräsklipparen över.

Voilá! Klart...

Fast jag har bara hunnit nedsänka tre stycken ännu. Har några kvar...

En dag kvar!

Imorrn är det JULAFTON!

Det pirrar till och med i min mage.

Tänk vilken energi detta med valpen tillfört mig. Jag som var däckad och slut och därav nere i månadskiftet juni/juli! Jag har hämtat mig så enormt. Jag minns inte ens känslan jag hade då. Vad skönt att det vek hädan! Lite tror jag det är Pommacs ankomst som gör att det känns så bra. Jag har längtat efter hund länge. Barnen längtar också. Det har varit stor nedräkning här. Jag har jobbat med röjning av hus och igår satte jag upp små nät kring rabatterna där Digitalis (Fingerborgsblomman) står. Den giftiga. Så nu ska det vara svårare för valpis att nafsa till sig ett blad i förbifarten.

Att vi, jag och barnen längtar kanske inte är någon överraskning, men mannen har nu inte bara accepterat faktum, hans motvilja har vänt sig till engagemang. Han tog initiativet till att åka och köpa bur till Pommac igår. En stor hundbur i metall. Att ha i bilen. Men det blir nog en till att ha inne. Jag har varit motståndare till bur inomhus, eftersom det dels känns olustigt med bur och dels är så jäkla fult. Men han har lyckats övertyga mig om burens bra egenskaper. Hunden känner sig trygg där. Man KAN stänga in den om det skulle behövas någon gång. Hunden får ett revir som den accepterar och man kan ta med buren till stugan och till besökare där man övernattar och hunden känner igen sitt revir och blir trygg. Dessutom har många andra hundägare talat om burens förträfflighet. Så jag har gett mig.

Jag som hade förberett en gammal spånkorg modell större som hundsäng. En gammal tvättkorg jag hittade på Antikloppis. Nåja, jag får väl ha tvätt i den! Och Pommac kommer nog att välja andra viloplatser också. Fårskinnet i vardagsrummet framför öppna spisen, eller på bron med utsikt över gården osv. Buren blir väl en sovplats. En trygg sovplats.

Ja, då var ett rum till städat. Pommac kommer att få ett bra första intryck av sitt nya hem. Han känner sig nog trygg i detta rejäla välstädade hem! (Mouhahahaaaaa!) (gaaalet skratt).

Jag liksom föser ut grejorna ur huset. UT! Säger jag och föser ut dem. Bär och bär till garaget. Skjuter på problemet. När hösten och kylan kommer får jag bära in varje kartong igen för att sortera i husvärmen. Men just nu tror jag att jag ska hinna gå igenom allt medan sensommarvärmen är kvar -mouahhahaha hahahha!(mera galet skratt).

Nåväl! Minns någon hur allt såg ut för cirka en vecka sen? Här friskar vi upp minnet på tröga ouppmärksamma läsare som missade detta stök:

Men NU, mina damer och herrar! Trumvirvel-tadaaaa:

Och från ett annat håll bara för att visa att kameran inte ljuger-det ÄR städat i minsta vrå!

Ser ni! Vilket underverk! Vilken otroligt ordningsam familj som bor här! Kuddarna ligger på parad och mattan har inte ett veck och se till och med färska blommor har de plockat in från trädgården.

Eller...det ser vi inte här...men tro mig...i den bruna krukan står ett fång rosenskäror i vitaste vitt.

Här bor verkligen inte några slarvrar. Här bor människor med ordning och reda som honnörsord.

Banne mig!

Mouhahahahamouhahahamouhahahahamouhahahahha!!! (ekande galet skratt).

Det här med PMS är inte bara av ondo. Jag städar så bra av dessa retliga hormoner. Fast jag eldar upp mig först och eftersom det blir ordning lugnar jag mig lite. Igår röjde jag elvaåringens rum först, han hjälpte till. Han brukar sköta det själv men nu hade han haft övernattande kompisar i flera dagar och kompisarna hade verkligen svinat ner och slängt skräp på golvet och dragit fram alla hans saker. Det var totalmegakaos helt enkelt. Så efter vädjan från honom om att jag skulle hjälpa honom gick jag upp dit och högg i. Och gormade. Fy, så hemsk och gräslig jag var. Men det blev en totalupprycking. Vi möblerade om och rensade ut och fixade så han var så nöjd efteråt. Trots min orättvisa avhyvling.

Sen kom jag till hans brors rum. Jag beordade städning och folkilsk som jag var retade jag direkt upp honom. Han är ju själv full av "liknande" hormoner och tänder på alla cylindrar. Men som tur var hade han en kompis där som erbjöd sig att hjälpa till (han tordes väl inte annat stackaren) och det blev en total uppryckning där också. Visserligen smet de ut efter halva jobbet men det var okej. Jag bar ut en byrå och möblerade om och efter att sonen suttit vid sin dator en stund efter att han kommit tillbaka utbrast han spontant "ååå, det känns som att jag kan andas här plötsligt!". Då fattar ni kanske HUR stökigt det var innan.

Så nu är två rum vrålstädade. Skönt. Hoppas hormonerna räcker till vardagsrum och kök och hall också. Det krävs en megainsats för att få ut grejer som ska ut och packa upp kvarvarande kartonger och skura och dammsuga. Det måste vara klart innan lille Pommac anländer. Det bara känns så! Jag måste ha fått harmoni i kroppen för att kunna välkomna honom i vårt liv. Naturligtvis går det att ta hem en hund i stök också, men jag känner nästan samma energi som vid mina förslossningar. Massor av städhormoner och lust att bringa ordning. Hemmet måste vara perfekt. (Det lär det inte bli-men siktet är inställt på det i allafall.)

Hörde ni att Luleå ledde Rapports sol-liga. Jag läste det i DN idag. (I den mätningen från midsommar och framåt.) Visst har det varit en solig sommar, men det har regnat rätt mycket också känns det som. Fast att leda en sol-liga behöver ju inte betyda att det varit särskilt mycket sol. Det betyder kanske bara att andra delar ev landet haft lite sol, dvs mycket regn och mulet...

Nej, dags att utnyttja dessa negativa hormoner till något nyttigare!!!

Plötsligt, när jag dammsög, (tänker inte ni också bra när ni dammsuger???) kom känslan över mig:

JAG HAR HITTAT HEM!

Jag har verkligen hittat hem!

Ingenstans längtar jag.

Förut, hela mitt liv har jag alltid längtat bort. Sneglat över staketet, sett grönare gräs.

Men nu gör jag inte det.

Och det finns hundratusen hus som är snyggare än vårt. Och jag kan finna hur många fel som helst på detta hus, men det är hela tiden med ett litet överseende leende i mungigpan.

Nog är det förskräckligt ful fasad! Men det är ändå mitt hus, så jag älskar det ändå.

Det är lite grand som ens egna barn. De må ha hur många fel och brister som helst-man älskar dem ÄNDÅ över allt på jorden. Huset når nästan dessa nivåer. Men bara nästan. Det är bara ett hus.

Men det är inte bara det att det är VÅRT. Vi har ägt hus förr.

Det här är en ny känsla. Det är RÄTT. Helt enkelt rätt hus.

Vi har äntligen hittat huset som väntat på oss. Vars själ tar emot oss med öppna armar.

Vi passar här.

Det känns som vårt hem för lång framtid.

Och det är en jätteskön känsla!!!

Irritationer uppkommer när man minst anar det. (Eller man kanske skulle kunna ana det om man bara kikat i almanackan...)

Hursomhelst uppkom en sådan irritation plötsligt för mig idag.

Jag står och tömmer diskmaskinen och för hundrasjuttionionde gången tar jag rätt på delarna till termosarna som diskats i maskinen fast de egentligen ska diskas för hand. Det är nämligen så att korkarna till ståltermosarna är delbara coch det sitter en gummiring/packning på den också. All choklad som fastnat där inne i alla skrymslen och vrår försvinner inte mirakulöst där i diskmaskinen. Varje gång har någon del dessutom fallit ner under vagnen och hamnat i silen eller dess närhet.

Så det är alltid ett fasligt sjå att lyfta bort vagnen, ta rätt på försvunna delar och sen dessutom stå och diska det för hand.

Detta har jag som sagt gjort etthundrasjuttionio gånger förut och varje gång har jag känt ett sting av irritation. Men inte sagt något. Inte förklarat hur delarna diskas torkas och skruvas ihop för hand efter sin meningslösa sejour i diskmaskinen.

Men idag, då rann sinnet till. Ilskan. Tokspattet.

Hu. Jag skäms över mitt anfall så här efteråt. Men det är sån där irritation som byggts upp och så slutligen droppen som rinner över. Det är oftast så med mig. Jag är rätt mild och vän i långa tider men sen (lagom strax innan mens) tål jag plötsligt inte alls det jag tålt hur länge som helst.

HURINNIHELVETEKANMAN VARASÅDUMIHUVUDETATTMANOMOCHOMIGENGÖRSAMMADJÄVLADU
MMAIDIIOOOTISKASAK?

VA? 

TROR DU ATT DET HOPPAR NYDISKAT IN ISKÅPEN AV SIG SJÄLV. TROR DU ATT JAG TYCKER ATT DET ÄR ROOOOLIGT ATT PLOCKA TERMOSDELAR FRÅN DISKMAKSINENS INRE. DET TYCKER JAG IIIIIIINTE!!!!!

GRRRRRRRRR!"!!11 ARRRRRRRRRRR GHHHHHHH11

Sen brände jag mig på vattnet och då höll jag nog på att spränga en åder i skallen!

Men nu känner jag mig så lugn och fin så.

Men trots det står inte makens aktier så högt i kurs just nu. Han skulle nämligen hjälpa till att montera en hylla i vår lilltoa däruppe och började så smått fixa med det igårkväll. Fixade och donade vääääldigt länge utan att det blev någon hylla. 

Och i morse (innan termospryttelattacken) frågade jag vänligt (tyckte jag) om det blev någon hylla däruppe snart eller om jag skulle göra det själv. (Okej lite spydig var jag väl...) Han skulle bara dricka påtår (väldigt länge framför datorn) och sen fick jag det där skämmiga brytet och sen började han leta en tumstock och alla tumstockar var försvunna och då far han in till stan för att köpa en tumstock!!!!! Va? 

Grrr!

Nyss ringde han dock och undrade om något annat behövdes när han ändå var in till staden...

Jag är snäll nu. Men hyllan bör nog komma upp...

Ikväll åker han till Kiruna.

Skönt för honom kanske?