Min älskade 13-åring verkar trivas på sin nya skola. Han åker i väg utan knot och stiger upp utan att vråla "Jag haaatar skolan!"

Det är ett under!

Dag två, jag kanske ropar hej lite för tidigt. Men jag är glad för varje dag han visar sån glädje. Pommac har lockat fram det glada hos honom. Han är så vuxen och ansvarsfull. Han har gått två-tre trappsteg på utvecklingsstegen utan att jag sett det. 

Kanske är det någon sötis på skolan???

Eller bara sjysta kompisar.

Det är sånt här som gör en mamma glad iallafall.

Haha! Dottern har lekt "hemma hos" reportage med Pollydockorna och dockhuset!

Två pollysar kom med bil och en intervjuade och den andra fotade. Haha! Undrar var den inspirationen kom ifrån. Jag tjuvlyssnade till leken. Det var så sött så jag höll på att dåna!

Det var väldigt noga att inredningen stod som den skulle också! Och skynda skynda städa städa. Jag förstår inte ALLS var hon fått DET ifrån!!!

Hehehehe. (Rodnar.) 

Idag var det skolstart. Dottern fick sin första skolbänk! Eller nja, hon har en gammal från förra seklets början i sitt rum, men en riktig modern.

Jag fick stanna till klockan 10 innan hon kände sig trygg. Som tur var hade jag förutsett det och skaffat barnhundvakt.  Mormoroch morfar var här och skötte valpen. Fick utförlig rapport om bajset och dess konsistens och mängd så de tog arbetet på djupaste allvar som sig bör!

Sonen, den äldse, kom hem glad efter första dagen på "hemska" skolan. Det hade gått jättebra och allt det hemska kändes ohemskt. Skönt. För de andra två filurerna var det bara skoj och avspänt att börja skolan igen.

Ett brödrapar som går i de två mellankillarnas respektive klasser har byggt en pool i sommar och ikväll har det varit poolparty där. Woaw! Vilken  lycka!!!

Ska nu hämta hem dem från deras första poolparty.

De kommer nog att sova gott ikväll!

Min äldste son är den som är mest betuttad i nye familjemedlemmen, tror jag.

Det blev som jag trodde.

De är riktiga kompisar, den lille och den store.

Pommac gillar att vara riktigt nära 13-åringen.

Mysigt har de! En hund kan locka fram sidor som annars inte kommer fram. Eller som är svåra att locka fram. Det gör mig SÅ glad att se denna mjukhet hos min son! 

Jag visste att det skulle bli så här! 

De sista skälvande timmarna av sommarlovet!

Så fort det gått!

Äldste sonen skulle absolut vara uppe så länge han ville i natt. (Jag vet inte vilken tid han lade sig.) Han var väldigt bestämd i frågan och bara tanken att han skulle lägga sig tidigt för att träna inför idag- då han måste komma i säng i vettig tid- kändes löjlig att ens föreslå.

Imorgon börjar sonen åka buss till en skola längre bort.

På fredagkväll åt vi räkor. Det var länge sen och det är bra för barnen att träna att skala dem. Köpte oskalade också för säkerhets skull. (Som ju bara smakar salt.)

Igår åkte vi till Piteå.

Som alltid vid våra senaste utflykter utspelade sig hemska scener i bilen. En nybliven tonåring och en förpubertal elvaåring som inte hade ett dugg lust att åka bort just då och just dit och absolut inte med oss. Elvaåringen kom i gnällsjälvsvängning.Jag kan inte hålla truten heller. När han ökar nivån på hemskheterna han säger för att jag inte reagerar så reagerar jag till slut. 

Och så är grälet igång. 

Ungefär tre mil bort från Luleå infann sig lugnet och hätskheten lade sig.

Jag visste av erfarenhet att han skulle till och med vara glad innan Piteå. 

Tänk om man lyssnade på dem! Lät dem få sin vilja igenom. Då skulle familjen ALDRIG göra något tillsammans. De vill aldrig göra några utflykter längre. Men än så länge kan jag tvinga med dem och jag vet ju att de finner sig och har skoj. Det är bara att det hör till att klaga. Det är en naturlag.

I Piteå blev vi bjudna på lasagne och sallad och efterätt. Allt var himmelskt gott.

11-åringen som klagade så bittert innan vi åkte var helt salig. I Luleå finns en skatepark med ramper och grindar och boxar, men i Piteå finns en stor pool att droppa från och svinga runt i åttor i. Med skateboard då. Jag förstår att han njöt.  

Jag, som fick köra hem med ett släp ved som vi fick, och dessutom stigit upp halv sex med Pommac slocknade i soffan vid halv tio tiden.

Obegripligt för min äldste son som vill använda så mycket av natten till annat än sova. 

Dagarna med Pommac blir roligare och roligare. Han tyr sig till oss nu och är trygg i vårt hus och vår gård. Vi åkte in till stan igår och hade Pommac med då ingen vill stanna hemma. Vi hade koppel på honom, men han tog inte ett steg på främmande mark. Jag tror inte att han var så rädd. Han bara vägrade att gå. Så fort vi satte ner honom (endast på lugna enskilda trottoarer) vägrade han att flytta sig. Vi hade honom i famnen hela tiden. Och turades om att gå in på Åhlens och tidningskiosken Aurora. Sen for vi fort hem till bylugnet och Pommac visade tydligt att HÄR är han hemma. Han skuttade ur bilen och sprang runt och rumlade av glädje. Hu, för storstan.

Men vi måste träna. Idag ska vi åka till Piteå. Då tar vi buren med så att han vänjer sig vid att ligga själv i bilen. Och buren har han ju accepterat så det ska nog gå bra.

Har ni tänkt på vilken besvärlig ätställning hunden får när man ställer matskålarna på golvet. Det måste ju vara kämpigt att svälja uppåt.

Ska testa att ställa brickan på en liten pall. Få se om han klarar av att äta utan att välta ner allt. Men det åker åt rätt håll, in mot väggen, så det ska nog funka. 

Han har hjälpt mig att tömma en flyttkartong idag!

Det tyckte han var skoj!

Snart får jag nog ta till ättikstricket som någon snäll tipsade om. Jag tror det var Pippi ?  Han gnager nämligen på inredningen! På bordsben, stolsben, öppna spisen (!), fotpallar och så vidare. Trösklar ger han sig också i kast med. Vi försöker finta honom med tuggben men snabbt gnager han igen. Vill inte riktigt vara hård med honom än (jo, jag vet att jag måste) men nån dag till måste han få vänja sig vid oss innan jag börjar uppfostra honom. Så ättikstricket lät snällare. Att pensla någon ättisklösning på det han inte ska gnaga på. Har EN gång fått dra honom  i nackskinnet. Han nafsade efter min strupe. Där var jag ju tvungen att visa vem som är ledare och nöp till. Hjälp vad han ylade. Ändå tog jag inte särskilt hårt. OCH ack vilket dåligt samvete jag fick. Stackars lilla bebis. Empatin tog över på en gång.  

Men jag lovar att bli hård!

Jag vet att det är bra för honom med en tydlig ledare och en fast hand och allt det där! Jag vill bara låta honom ha en smekmånad, eller i allafall en smekvecka. SEN börjar träningen till lydig trevlig familjhund!

Vi får kanske börja med bordskicket! 

Nä, nu är det slutflummat!

Nu måste jag ta tag i min nya framtid.

På måndag börjar skolan och då börjar mitt nya liv också.

Jag har haft sommaren på mig att flumma runt och försöka flytta in klart och tack vare tidningsbesöket blev det ju lite mer eld i baken och det tackar jag för. (Även om viss städning och tömning skedde lite väl ostrukturerat där i slutet och ger en del merarbete...)

Så nu är det slutfunderat och slutflummat. Mindre ord (och tankar) och mer verkstad.

Ska sätta igång med ett projekt jag tänkt på ett tag och se vart det bär.

Det ska bli skönt med lite ordning och reda. Med tider och rutiner. Det ger mig utrymme och "ledig" tid. Som jag kan ägna åt erbete. Att ha fyra barn hemma på sommarlov (och ett antal kompisar mest hela tiden) ger en del merarbete om man jämför med skolterminen. (Efter en skoltermin längtar jag alltid grymt efter lov för att slippa alla rutiner, men det är glömt just nu.)

Idag måste dagen tyvärr ägnas åt en del shopping. Inte min favoritsysselsättning längre.

Det är en del garderober som behövs uppdateras. Äldste sonen växer så det knakar och de enda jeansen som var okej fastnade i cykelkedjan igår.

Man är väl inte ensam om att jaga efter skolkläder idag på stan...

Framförhållning?

Va?

Känner inte till det ordet.