Igår kväll var mannen och två av killarna på basketlandskamp. Sverige mot Makedonien. Sverige förlorade. Yngste sonen gillade denna spelare mest.

Jim Nyström?

Det är kul att bo i Luleå för då kan man gå på basket! Första aha-upplevelsen.

Tänk vad torftigt utbud det varit där vi bott. Det enda man eventuellt kunnat besöka är någon div 3 hockeymatch eller fotbollsmatch. Och bio kunde man inte gå när man ville. Filmen kom två bestämda dagar och ville man se den var det bara att gå.

Typiskt nog har vi mindre råd att gå med alla fyra barn på bio nu när vi bor där det finns överflöd av filmer och tillfällen att välja på.

Medan mannen och några barn var på basket passade jag på att skruva upp lite stripa hyllor lite varstans. Eftersom vi inte är rädd om väggarna så behövde jag inte fundera så mycket. Pang på. Upp med hyllorna  bara. I köket med dess rivna tapet (som jag inte ser längre) smackade jag upp tre stycken för diverse småpryttlar. Bättre att samla allt på ett ställe.

Inte världens mest exklusiva samling, men rätt typisk för oss. 

Det kommer definitvit att komma till en hel del prylar. Hyllorna har bara hängt uppe några minutrar här. 

Igår skulle vi äta surströmming hos mina föräldrar. Det var bestämt på morgonen. Vi skulle ta båten och komma nån gång vid fyratiden.

När äldste sonen anlände från skolan vid halv fyra var han trött och less och hade lite ont i huvudet och ville således inte åka båt vilket tar över en timme, medan bil tar cirka tjugo minuter. Jag förmedlade detta till fyrabarnspappan som stod och målade härbret med falu rödfärg.

Han blev sur och vägrade åka om vi inte åkte båt. Sonen å sin sida vägrade åka med annat än bil.

Jag medlade och försökte få någon av barnrumporna att ändra sig. Höll väl lite på sonen som iallafall hade ett argument. Tvärstopp i kommunikationerna.

Så många gånger jag skyddat familjemedlemmarna och kommit med svepskäl och vita lögner kände jag att nu tänker jag inte skydda dem. Jag sade exakt som det var till mina föräldrar. "Två trilskande hannar vägrar vika sig. Vi kommer nog inte".

"Men det var ju synd på potatisen" säger mamma. Och optimist som hon är säger hon att de ändrar sig nog. "Vi väntar en stund".

Själv är jag betydligt mer pessimist och funderar om jag ska skita i stridstupparna och åka själv med de andra tre i familjen.

Hinner inte tänka klart förrän mamma ringer och säger;

"Vi kommer till er. Vi packar in löken och potatisen och tunnbrödet och burkarna med strömming och kommer".

Och det gjorde de.

Och det blev en jättetrevlig surströmmingsmiddag och de hade till och med tagit med varsin starköl åt mig och mannen.

Det var såååå gott.

Det var femte gången denna sommar som jag åt surströmming.

Och jag njöt.

Båda äldsta killarna har i år blivit riktiga surströmmingsälskare som ber om att vi ska äta det. Och igår smakade åttaåringen också. Han som grät första gången han kände lukten. Han gillade det inte. Sa han. Men det brukar gå över! 

Det är ganska bra att ha skruttiga väggar. Då törs man sätta upp en massa saker med häftstift utan att få ångest över hål i tapeten. Inte för att jag brukar drabbas så hårt av det men lite återhållsam med hål brukar jag väl ändå vara...

Nu använder vi köksväggen som en anslagstavla. Eller en vernissagevägg. Där hängs alla teckningar upp för allmän beskådan. Huller om buller och kors och tvärs.

Ett härligt blickfång vid middagsbordet.

I dotterns rum är väggarna riktigt fula. Men vi ser det inte. Vi ser bara  en möjlighet att hänga upp grejer. Dottern har en målning av Leonardi da Vinci på väggen som hon är förtjust i. Eller målning...

Hade det varit en målning av Leonardi skulle ju mina försörjningsbekymmer varit över...

NU ska jag och dottern in till stan och köpa lite tyg.

Projekt på gång.

Björsby Handelsträdgård säljer dessutom ut allt med 70 procents rabatt. Vet inte om jag behöver något, men kanske slinker jag förbi. Vem vet om jag kommer hem med ett helt dammset eller annat nödvändigt? 

Här skulle 11-åringen ha sagt "men orka damm!" 

Han har rätt.

Inte orka damm.

Inte i år.

Orka damm annat år. 

Får jag presentera mitt senaste loppisfynd!

Konstigt att jag föll-den är ju gul! Riktigt postgul!

Men okej, jag måste lära mig att gilla gult! Och gult i en miljö utan alltför mycket gult-ja det kanske inte blir så fult!

Gult är inte fult! Gult är kult!

Detta är nog ett gammalt sjukhusnattduksbord. Skivan till höger går att dra ut och är höj och sänkbar. Den får nog bara stå i hallen ett tag om jag känner mig rätt. Det mesta i vårt hus flyttar runt och byter både rum och funktion. Jag tror att den kan bli ett bra skrivarebord. Eller till den där scannern som jag går och önskar mig...

då kan man ha skrivarpapper i stora lådan och färgpatroner och annat kontorsmaterial i de där lådorna.

I badrummet kan den också komma att stå. Perfekt för allt pryttel som man har där. Ja användningsområdena är outtömliga. Såna möbler gillar jag.

Synd bara att den var gul. Nej, förresten, den passar att vara gul!

Så det så!

När jag har mycket att stå i, vilket är ungefär alltid, blir jag glömsk.

Jag är alltså alltid glömsk.

Senaste tiden har jag dock börjat oroa mig för mig själv.

Hör bara:

Igår, första dagen hemma utan barn skulle jag steka upp lite palt till mig själv. Slog på plattan, snörde i palthacket och sänkte värmen och passade på att springa till datorn och skriva en stund.

Försjönk fullständigt i mina funderingar när jag hörde några konstiga ljud från köket/hallen. Efter femte sjätte spraket eller smällen började jag fundera om det var i proppskåpet det gick blixtar. (Vi har nämligen råkat ut för det förra helgen då Luleå Energi fick göra en akututryckning och koppla om en kabel som inte betedde sig bra. Sorry sidospår.) Jag ilade till proppskåpet när det hördes igen och hör då att ljudet kommer ifrån köket.Blir fullständigt överraskad över att det var palten som gav ifrån sig ljud, eller rättare sagt oljan jag stekte i som blivit för varm och sprätte. Vilken tur att den signalerade! Jag hade totalt glömt bort att jag lagade mat!

Blev lite skraj för mig själv.

Jag glömmer nästan alltid att ta med lappen jag skriver när jag ska handla och glömmer alltid vad de stod på den. (Tack för att jag lever i mobiltelefonens tid!)

Jag glömmer OFTA att packa barnens gympakläder, skicka med frukt, få med läxböcker och så vidare.

Hela sommaren har gått utan att jag kommit ihåg att ringa den där firman som kommer och byter stuprör och skräddarsyr dem efter husets längd så att de blir skarvfria. Tänker tanken varje kväll. På morgonen är den bortblåst.

Jag vet att det bara är en fråga om att skaffa sig rutiner men är man en sån här människotyp som jag så är det svårt att ändra sig. Oftast går det ganska bra ändå. Fadäserna är inte alltför många.

Trots allt.

Men så senil som min man varit en gång det blir jag aldrig! Han åkte iväg för att lämna igen ett släp på OKQ8. När han kom fram till macken hade han släpet kvar hemma!

Gissa om vi två kom ihåg vår bröllopsdag den 15/8???

Jag kom ihåg det igår när jag lade in bilden på vårt bröllopsskåp. Nåja, det är ju ingen av oss som blir sur då. Båda är lika glömska.

Stor händelse! Big event! Pommac badade för första gången!

Inte för att han behövde, utan för att vänja sig. Tänkte bada honom varje vecka. Jag hade inget shampoo eller något. Bara varmt och skönt vatten och så duschade jag honom också.

Ja, det syns kanske inte hur han njuter på denna bild, men han var definitivt avspänd och ville inte springa därifrån. Han stod still och lät sig duschas så jag tror att han gillade det.

Nu tar jag gärna emot tips på bra produkter för hans päls. Något som luktar gott utan att vara för parfymerat för en hund. Och som inte ger torr hud. Vill ju inte framkalla mjäll hos honom som ju ger mig allergi.

Så tips emottages tacksamt.

Blir det för ofta att duscha en gång/vecka?

Han stod helt lugnt och lät sig frotteras sen också. Skakade ur pälsen först senare. Jo, han gillade att duscha!

 Har snott en idé rakt av från en tidning idag. Annars brukar jag kläcka de flesta idéer själv. Ett behov uppstår och jag löser det. Här insåg jag inte behovet förrän jag såg det.

Tyget hade jag redan liggande i ett skåp. Så ni som sett detta i någon hustidning; jag erkänner, jag har HÄRMAT!

I love grööönt!!!

Så det var lätt idag.

Här kan du se andra tisdagsteman: bloggar också om grönt.