Dagarna med Pommac blir roligare och roligare. Han tyr sig till oss nu och är trygg i vårt hus och vår gård. Vi åkte in till stan igår och hade Pommac med då ingen vill stanna hemma. Vi hade koppel på honom, men han tog inte ett steg på främmande mark. Jag tror inte att han var så rädd. Han bara vägrade att gå. Så fort vi satte ner honom (endast på lugna enskilda trottoarer) vägrade han att flytta sig. Vi hade honom i famnen hela tiden. Och turades om att gå in på Åhlens och tidningskiosken Aurora. Sen for vi fort hem till bylugnet och Pommac visade tydligt att HÄR är han hemma. Han skuttade ur bilen och sprang runt och rumlade av glädje. Hu, för storstan.

Men vi måste träna. Idag ska vi åka till Piteå. Då tar vi buren med så att han vänjer sig vid att ligga själv i bilen. Och buren har han ju accepterat så det ska nog gå bra.

Har ni tänkt på vilken besvärlig ätställning hunden får när man ställer matskålarna på golvet. Det måste ju vara kämpigt att svälja uppåt.

Ska testa att ställa brickan på en liten pall. Få se om han klarar av att äta utan att välta ner allt. Men det åker åt rätt håll, in mot väggen, så det ska nog funka. 

Han har hjälpt mig att tömma en flyttkartong idag!

Det tyckte han var skoj!

Snart får jag nog ta till ättikstricket som någon snäll tipsade om. Jag tror det var Pippi ?  Han gnager nämligen på inredningen! På bordsben, stolsben, öppna spisen (!), fotpallar och så vidare. Trösklar ger han sig också i kast med. Vi försöker finta honom med tuggben men snabbt gnager han igen. Vill inte riktigt vara hård med honom än (jo, jag vet att jag måste) men nån dag till måste han få vänja sig vid oss innan jag börjar uppfostra honom. Så ättikstricket lät snällare. Att pensla någon ättisklösning på det han inte ska gnaga på. Har EN gång fått dra honom  i nackskinnet. Han nafsade efter min strupe. Där var jag ju tvungen att visa vem som är ledare och nöp till. Hjälp vad han ylade. Ändå tog jag inte särskilt hårt. OCH ack vilket dåligt samvete jag fick. Stackars lilla bebis. Empatin tog över på en gång.  

Men jag lovar att bli hård!

Jag vet att det är bra för honom med en tydlig ledare och en fast hand och allt det där! Jag vill bara låta honom ha en smekmånad, eller i allafall en smekvecka. SEN börjar träningen till lydig trevlig familjhund!

Vi får kanske börja med bordskicket!