Hm!

Då har Kuriren varit här och fotat och gjort "hemma hos" reportage hos oss.

Det känns lite konstigt.

Man blir plötsligt så kritisk och jag kände mig rentav lite löjlig. Vad tusan gör de här, tänkte jag. Jag såg de trasiga tapeterna och allt fult och skruttigt och ofärdigt och jante flåsade mig i nacken. 

Som tur var var skribenten och fotografen så rara och gulliga att jag fort kände mig lite mer avspänd.

Men så fort de gått kände jag återigen det där olustiga och fick tankar som att " vad har vårt hem som är värt att visa" och  känslan av att folk kommer  att fnysa åt oss. Säga "ja, vissa gör då allt för att vara i tidningen" och sånt. Säger folk så?

Och i så fall varför? 

Är inte det ren och skär avundsjuka?

Jo!

Jag bestämmer här och nu att:

1. Ingen säger så.

2. OM någon ändå säger så , då är de bara avundsjuka.

Jäpp.

Nu fiskar jag efter snälla kommentarer tror jag.

Nu ska ni skriva "OH, det är väl klart att de vill skriva om ert hem" osv. Ni märker att jag håvar?

Så sätt igång!

Vad väntar ni på??? 

Haha!

Det är iallafall skönt att det är över.

Eller det är inte över.

Nu är det inte över förrän det har varit i tidningen och alla reaktioner (snälla och gulliga och elaka och missunnsamma) haglat förbi.

SEN är det över.

Sen kanske det rent av känns kul.