Jag är omåttligt road av att testa kameran i nya situationer. Så nu plågar jag eventuella läsare av min blogg med mina experiment. Här har jag fotat blommorna på verandan upplysta av belysningen inifrån huset via fönstret.

Krånglade jag till det? Alltså lampan i fönstret kastar sitt ljus ut mot verandans blommor. De ljusa blommorna fångar ljuset. Bladen däremot syns knappt.

Jag testade även att fota (utan att ändra iso-talet eller vad skrutt det nu heter) bron i stearinljusbelysning. Så här blev det.

Hallå!!!

Ni somnade väl inte!

Jag varnade ju innan för att det var tråkvarning.

Nog om mina fotoexperiment.

11-åringen, Lucky Luke, lagade idag tacos tillsammans med mig. Vi använde sojafärs istället för köttfärs och fick en helvegetarisk måltid som alla åt av. Det känns bra. Jag försöker minst två gånger i veckan köra vegetariskt. Någon dag har vi fisk och någon dag soppa och då och då plättar. Så att vi inte ska käka kött/fläsk/korv varje dag. Jag och mannen var vegetarianer under ett år när vi var 25 år. Sen började vi sakta äta kött igen. Men jag tycker många gånger att det inte smakar gott. Vissa kötträtter är goda, som köttsoppa eller köttbullar. Men lasagne t ex är minst lika god gjord på spenat. Och tacos med sojafärs eller quornfärs är faktiskt godare. Och grillade grönsaker och halloumi är mycket godare än grillat kött. Tycker jag. Men barnen vill ha kött.

De behöver väl det också. Så jag är ingen fanatiker. Jag är bara återhållsam med köttätandet. Jag erbjuder alternativ.

Ja, se det var dagens präktiga inlägg!

Jag måste ju hålla stilen!

Det mulnade på här på eftermiddagen och kom en skur till och med. Maken har  börjat måla härbret med falu rödfärg trots regnet. Det ska gå bra. Det är ju vattenlösligt så färgen rinner väl lite lättare bara...

Jag har städat köket, dammsugit, skurat, sorterat, satt fram en liten bricka med matskål och vattenskål. Det känns verkligt nu!!!

Pirr!!!!!!

Gick en trädgårdrunda innan regnet. Så här ser min lilla Lupin ut som jag fått av min snälla bloggvän IT:mamma

Den är en botanisk sensation, tror jag, hahaha. Den blommar fast den bara är ett år. Se så söt den är.

 På nästa bild kan man se hur liten den är. Yttepyttig! 

För att vara lupin alltså...

Nästa år hoppas jag på en stor klunga med blommande lupiner!

Och de söta lammöronen har säkert vuxit till sig. Min dotter älskar att gå och känna på deras  lena blad.

Av en vän i verkliga livet eller hur man ska säga (är bloggvänner verkliga?)

har jag fått denna söta svarta pensé eller är det en viol?

Den är cool. Någon sa att en pensé förvandlas till viol om det kommer tillbaka andra året. Ja, jag antar att den fröar av sig och av fröna blir det violer. Eller iallafall små penséer. Jag vet inte om det är sant...Och denna bild är till dig IT:mamma. Du frågade ju om den i ett tidigare inlägg. Min trädgunga. Den hänger i vår gamla tall.

Här kommer nu en lektion i hur man lägger plattor till en gång enligt Persiljemetoden. (=krångelfritt, lite småslarvigt och låååångsamt...)

Börja med att lägg ut plattorna som du vill ha dem.

Vänta någon/några veckor.

Då hinner gräset under bli alldeles kvävt och gult och du får en perfekt mall att gräva efter. Sätt ner spaden längs mallen och gräv ur några centimeter.

Lägg i plattan och jämna till med jord om den inte ligger plant.

Sen när plattan är nedsänkt kan man köra gräsklipparen över.

Voilá! Klart...

Fast jag har bara hunnit nedsänka tre stycken ännu. Har några kvar...

En dag kvar!

Imorrn är det JULAFTON!

Det pirrar till och med i min mage.

Tänk vilken energi detta med valpen tillfört mig. Jag som var däckad och slut och därav nere i månadskiftet juni/juli! Jag har hämtat mig så enormt. Jag minns inte ens känslan jag hade då. Vad skönt att det vek hädan! Lite tror jag det är Pommacs ankomst som gör att det känns så bra. Jag har längtat efter hund länge. Barnen längtar också. Det har varit stor nedräkning här. Jag har jobbat med röjning av hus och igår satte jag upp små nät kring rabatterna där Digitalis (Fingerborgsblomman) står. Den giftiga. Så nu ska det vara svårare för valpis att nafsa till sig ett blad i förbifarten.

Att vi, jag och barnen längtar kanske inte är någon överraskning, men mannen har nu inte bara accepterat faktum, hans motvilja har vänt sig till engagemang. Han tog initiativet till att åka och köpa bur till Pommac igår. En stor hundbur i metall. Att ha i bilen. Men det blir nog en till att ha inne. Jag har varit motståndare till bur inomhus, eftersom det dels känns olustigt med bur och dels är så jäkla fult. Men han har lyckats övertyga mig om burens bra egenskaper. Hunden känner sig trygg där. Man KAN stänga in den om det skulle behövas någon gång. Hunden får ett revir som den accepterar och man kan ta med buren till stugan och till besökare där man övernattar och hunden känner igen sitt revir och blir trygg. Dessutom har många andra hundägare talat om burens förträfflighet. Så jag har gett mig.

Jag som hade förberett en gammal spånkorg modell större som hundsäng. En gammal tvättkorg jag hittade på Antikloppis. Nåja, jag får väl ha tvätt i den! Och Pommac kommer nog att välja andra viloplatser också. Fårskinnet i vardagsrummet framför öppna spisen, eller på bron med utsikt över gården osv. Buren blir väl en sovplats. En trygg sovplats.