Plötsligt, när jag dammsög, (tänker inte ni också bra när ni dammsuger???) kom känslan över mig:

JAG HAR HITTAT HEM!

Jag har verkligen hittat hem!

Ingenstans längtar jag.

Förut, hela mitt liv har jag alltid längtat bort. Sneglat över staketet, sett grönare gräs.

Men nu gör jag inte det.

Och det finns hundratusen hus som är snyggare än vårt. Och jag kan finna hur många fel som helst på detta hus, men det är hela tiden med ett litet överseende leende i mungigpan.

Nog är det förskräckligt ful fasad! Men det är ändå mitt hus, så jag älskar det ändå.

Det är lite grand som ens egna barn. De må ha hur många fel och brister som helst-man älskar dem ÄNDÅ över allt på jorden. Huset når nästan dessa nivåer. Men bara nästan. Det är bara ett hus.

Men det är inte bara det att det är VÅRT. Vi har ägt hus förr.

Det här är en ny känsla. Det är RÄTT. Helt enkelt rätt hus.

Vi har äntligen hittat huset som väntat på oss. Vars själ tar emot oss med öppna armar.

Vi passar här.

Det känns som vårt hem för lång framtid.

Och det är en jätteskön känsla!!!