Jag blr galen på att inte kunna lägga in bilder i min blogg. Är van att kröna varje text med bild.

Måste se om det går att lösa.

Måste helt enkelt prioritera det problemet. Alltså.

Jag försvinner nu ur "etern" för att gulla med min kamera och se om den blir lite gladare och bestämmer sig för att sluta tjura!

Här och nu.

Här och nu känns allt perfekt.

Inga negativa tankar förpestar mitt sinne. Ingen trötthet lurar bakom kröken. Inga orosmoment.

Allt känns bra.

Orken på topp.

Barnen är harmoniska.

Vädret underbart.

Livet är en dyrbar gåva.

Tänk om man kunde frysa detta ögonblick. Ta alla känslor som denna stunden innhåller och mala ner dem i ett litet pulver som man sniffade upp i näsan när man behövde det. Snacka om affärsidé.

Fast det är väl det som kallas kokain?

Eller är det något annat?

Hahaha!

Här kommer en länk för er som vill se labradoodlevalpar. Det är "min" säljare som lagt ut dem på blocket.

Söta va?

Har nu googlat i frågan och lärt mig lite.

Kanske borde jag avstå den lilla sötnosen som jag fått för mig var vår! Det där med kroksvans kommer av en felaktig gen. Och navelbråcket  måste man hålla ögonen på då det kan orsaka svår smärta hos hunden om det är ett större bråck. Tarmen kan ramla ut i öppningen och orsaka tarmvred hos vovven. Det där med att ha koll, är inte vår starka sida. Vi har så fullt upp i vårt liv ändå så att ha det som en oro också kommer att bli ett stressmoment.

Så känner jag spontant nu när jag nyss läst detta.

Ska smälta informationen en stund... 

Har sett valparna igen.

De var utomhus och tumlade runt. Bedårande!!!

Nio stycken valpar, en hundmamma, en kattmamma och några små kattungar. Ni fattar vilket paradis för barnen! De ville aldrig åka därifrån!

Nu har jag dock ett dilemma. Jag tar gärna emot råd och tips eller bara instinktiva synpunkter.

Jag (vi) hade tänkt att det vore bäst med en tik.

Det finns endast en tik till salu dock och hon är hemskt söt och lugn och fin, MEN hon har två "fel". Hon har en kroksvans, dvs en slags knyck längst ut på svanstippen. Sen har hon ett eventuellt navelbråck också.

De sju hannarna är felfria.

Ska jag direkt skippa tiken och välja en hanne, eller ska jag ta tiken trots hennes brister?

Svansknycken skiter jag i.

Spelar mig ingen som helst roll. Om hon inte får besvär av det? Men navelbråcket vet jag inte ett smack om. Vad är det för nåt? Kan krävas operation sa han som säljer. Eventuellt. Så han säljer den för halva priset. 3000 kronor. Men operationen kan ju gå på minst det.

Och blir det fler problem av det? Jag måste informera mig. Och veterinär besöket blir samma dag som leveransdagen. Så jag vet inget förrän samma dag...

Ska jag skippa tiken redan nu?

Jag har någon inre röst som redan valt henne. Ska jag strunta i den?

Led mig!

Jag famlar i blindo!

Jag fick ett paket i förrgår, fullproppat med grönska från en trädgård i södra Sverige. Nämligen IT-mammans! Tack gulle dej!!! Det var allt möjligt i påsen. En massa frön och plantor av lupin, stockros, malva och akleja. Ni ska veta att det är en stor skatt för en trädgårdsfantast!!!

Stor lycka! Visst är hon snäll!!!

Tyvärr strejkar min kamera. Båda att fota och att läsa in bilder till datorn och nej, det är inte batteriet utan nåt annat. Tyvärr är instruktionsboken puts väck för tillfället och elektroniska prylar är ju inget man lagar själv, så det kan nog dröja innan den blir frisk igen. Suck! Vad gör man när man inte har någon kamera? Help!

Jag som har grävt en ny rabatt för mina nya skatter. Jag ville ju visa!

Här är idag strålande sol och jag ska nu gå ut i solen och njuta.

Hoppas hela övriga Sverige också bjuds på finväder!!!

För första gången i mitt liv har jag köpt en bok för dess utseende enbart. Jag kunde bara inte motstå mönstret.

Och titeln är ju också vacker. "Den blå rullgardinen". Jag är inte säker på att jag kommer att läsa den. Jag har så många andra olästa böcker som väntar på sin tur. Men dottern kanske läser den så småningom. Jag läste många Agnes von Krusenstierna när jag var tonåring. Dock ej denna inredningsdetalj...

I natt har jag drömt om hundar och ett liv med hund...

Jäpp, vi var och såg på valpar i går. Labradoodlevalpar. Pappan storpudel, mamman labradoodle (labrador/storpudel).

Jag sa åt barnen att vi skulle kika mest på mamman för att se hur valparna kommer att se ut som vuxna. Mamman såg mycket speciell ut. Jag är en sån som nästan alltid faller för det som är lite fulsnyggt. Det var just vad denna hundmamma var. Fulsnygg. Krullig päls som en pudel. Maffig i kroppen som en kraftig labrador. I ansiktet såg hon ut som Rastapopulus. Någon Tintinfantast som vet vem jag menar? Kolla in Plan 714 till Sydney, där finns ärkeskurken Rastapopulus med. En bättre allmängiltig beskrivning kan vara en näsapa. Haha! Det låter väl inte klokt! Men det var en klart charmig hund. Och jag är mer sugen på en lite större robust hund än en liten. Vi hade en engelsk setter för 15 år sedan så vi är vana vid större hundar. Det är pälsen som är viktig eftersom jag blivit allergisk och reagerar mer på hundar som fäller. Särskilt settrar! Snyft! Jag kan känna av denna krulltypen också, men det är inte akut, det är bara om jag kliar hunden först och sen kliar mig i ögat eller näsan.

Nåväl, valparna då? Jo, vilka valpar är INTE söta? De var förstås bedårande! Tyvärr har jag inte någon bättre bild än denna:Men ni ser väl ändå...

Det lutar nog åt att fyrabarnsfamiljen kommer att utökas med en liten familjemedlem i augusti...

Men det är inte spikat ännu.

Vi ska fundera.

Är det galet att binda upp sig med en hund när jag borde starta upp mitt nya yrkesliv?

Kanske.

Men jag kan ändå inte skaffa ett sånt jobb där jag är borta hela dagarna. Nej, jag ska ha ett jobb där jag jobbar lite udda tider. Morgnar/förmiddagar eller kvällar/nätter.

Barnen går ju iskolan i närheten och kommer att vara hemma vid ett-tiden så nog ska det gå!

Ska vi ha hund så är det ju NU det passar. Om några år är alla borta från hemmet betydligt mer. Och min trettonåring är perfekt i ålder att ha hund. Han behöver den ventilen att få ut sina mjuka känslor. Någon att få närhet till utan att det blir "skämmigt".

Haha! Jag håller på med operation övertalning för mig själv här. Märker ni det?

Jag vill ha hund. Barnen vill ha hund. Mannen har inte förstått att han vill ha hund-haha! Hans motstånd har minskat och det är inte alls hårdnaggat längre...

Operation övertalning pågår.

Det blåser ute. Hårt. Det är så tråkigt när det blåser på sommaren. Allt man har ute far så illa. Alla krukor, alla växter, parasoller, tyger, pooler, vinden sliter i grejerna som för att försöka förstöra så mycket som möjligt.

Mina pioner ligger ner av vinden.

Nordlig dessutom.

Min yngste son, åttaåringen, har fått en ny passion, (ÄNTLIGEN!), att spela gitarr. Han har lärt sig två låtar (på en sträng) Iron Man och Smoke on the Water och dessa övar han på till fulländning. Jämt hörs och ses han klinkande på gitarren.

Och glad är jag, för det har jag önskat länge att mina barn ska erövras av musiken. Fortsätter det så här kommer han att bli värsta trubaduren.

Han har det rätta romantiska sinnelaget också! Se upp tjejer-snart har ni en ny idol att avguda!

På begäran kommer nu en bild på nåt så erbarmeligt tråkigt som en ny spis. Varsågod:

Inget märkvärdigt. Det nya är väl att glasluckan är högre upp så man ser in i ugnen fast man står upp och det var väl fiffigt tänkt. Annars förstår jag mig inte riktigt på knapparna, varför man ändrat ett gammalt bra koncept.

De två knapparna till vänster är vänstra plattorna och de två knapparna till höger är de högra knapparna och sen är ugnsknapparna i mitten. Mysko!

Sen har den ingen indikatorslampa för när ugnen har rätt temperatur. Weird! Måste nog läsa broschyren tror jag...

Detta var INTE ett reklaminslag för Electrolux.