Idag har det varit spegelblankt och sol. Perfekt väder för en långtur med båten. Vi åkte från vår hemmahamn som ligger en bit utanför stan och åkte hela vägen in till centrum där det finns en stor småbåtshamn. På vägen passerar man järnverket och malmhamnen och alla lastfartyg. Det är spännande att åka där bland alla stora fartyg. Isbrytarna har sin hemmahamn där också. Och en lyxkryssare låg inne i lasthamnen. Stor och vit och lyxig.

Inne i hamnen tankade vi och jag och dottern gick in på Willys och handlade iklädda flytvästar. Det känns annorlunda att handla där då. Man är liksom turist bara för att man kommer via vattnet.

En härlig somrig dag.

Skönt att vi tog oss tid till lite båtliv. Det ger verkligen sommarkänsla!

Efter fem timmar på havet var vi lagom möra och frusna. Vi envisas med att sitta ute och i fartvinden. Det är mysigast. Men hur varmt det än är blir man helt nedkyld efer ett tag. Men det hör liksom till.

Satt och tänkte på valpen hela tiden. Tänkte att nästa sommar står vår vuxna hund där framme i fören med öronen fladdrande bakåt, som en galjonsfigur. Så gjorde vår förra hund. Han älskade verkligen att åka båt!

Bäst att vänja valpen med båtfärder redan från start!

Haha, där fick jag till det. (?) Ingen fattar något. Men jag fattar.

Vid olika rensningar föröker jag vara duktig och verkligen rensa och inte hamna i det där tillståndet jag har så lätt att hamna i "men det här kan vara bra att ha". Till det har jag läst alltför många feng shui böcker. Bra att ha grejor sänker en. Det visar att man inte har någon tilltro till framtiden. Man förväntar dig dåliga tider och måste hamstra. Men om man rensar och röjer öppnar man upp för nya bättre tider. Så att kasta ska vara BRA!

Likväl trillar jag dit och sparar på en del "bra att ha" grejer.

Titta bara vilket fint vindspel jag gjorde av en trasig sån där spelleksak.

När vinder blåser klingar det nästan en liten melodi! 

Värmen mellan människor är nog den som värmer allra mest!

Jag har inspirerad av min bloggvän IT-mammans FANTASTISKA trädgård någonstans i Sverige (söder om dalälven) blivit inspirerad till nya gångar i min trädgård. (Hon har en grusgång i sin trädgård som man ska kunna gå och äta sig igenom, körsbär, äpplen osv. Vilken underbar idé va?) Jag har ingen grusgång. Ännu. Man vet ju aldrig. Men jag hittade en massa hemgjorda betongplattor bakom härbret, totalt överlövade och bortglömda och dem tog jag och provade lägga ut där jag vill ha en gång. Och se:

Vilken magi det blir. Plötsligt är det mycket roligare att knata till tvättstrecket! Där plattorna tar slut, där byter jag material. Där kan jag lägga natursten eller något annat jag ramlar över. Jag tänkte mig att den påbörjade gången ska leda vidare runt i trädgården i sneda vindlande böjar. Nu får plattorna ligga där någon vecka så att gräset gulnar under så har jag perfekta mallar att gräva ur. Sen är det bara att trycka ner plattorna i marknivå. Tack för inspirationen IT-mamma! 

I Luleå har vi ett "Världsarv". Det är Kyrkbyn i Gammelstad som är med på världsarvslistan.

Jag har bott alla mina första tretton somrar mitt i världsarvet. Det var en idyll utan dess like!

I en liten liten stuga bodde jag och mina två syskon och mina föräldrar under hela sommarlovet. Här är vi på väg in i den. Den består av en farstu med liten jordkällare, ett rum och en sovalkov. I rummet finns en järnspis. Vi barn var väl ute hela somrarna, jag minns inte en enda regnig dag, och på kvällarna satt vi i stugan och åt kvällsfika och tvättade oss i en balja med vatten. Någon gång gick vi till mormor och morfar som bodde i en liten pensionärslägenhet längre bort i kyrkbyn. 

Nu när jag står därinne förstår jag inte riktigt hur vi rymdes så bra. Men vi hade bara det allra nödvändigaste. Inga leksaker som tog en massa plats, bara det porslin vi använde, diskbaljor, pannor och sovplatser. Det var nog ändå rätt mycket semester för min mamma. Tänk vad lite städning det blev på somrarna.

När jag var tretton år var kyrkstugeepoken över. Då köpte mina föräldrar den stuga de har idag som var betydligt större och hade en enorm trädgård. Men jag skulle inte vilja byta bort en endaste vecka av mina sommarveckor då jag lekte i kyrkbyn med min bror. Vilka äventyr vi var med om! 

När jag åker dit nu som vuxen känns det magiskt! Alla minnen kommer tillbaka. Men det går inte att köra i repris. Mina barn skulle inte tycka det var kul om vi bestämde oss för att börja vara där om somrarna. Deras minnen skapas här och nu. De kommer att få ett nostalgiskt skimmer över sig när de kommer till denna by kanske! Eller för de äldsta kommer nostalgin när de kommer tillbaka till trakterna i Kiruna.  

Men det är på denna trapp jag klev ut varje morgon med en ny härlig somrig dag framför mig. Full av förväntan och livsglädje!

Och nu är det  ännu mera jättespeciellt också eftersom det har blivit världsarv! 

Ooo, så svårt att tvingas välja!!! Alla är så söta och alla ser ut att vilja bli valda. Efter många turer enades vi om att ta den enda hannen som hade något avvikande i utseendet. Hans haka är lite vit och hans bröst har en vit fläck. Liten, men väl en fläck. Så nu är det gjort.

Här ses han i 11-åringens famn: Tittar man noga på bilden så ser man den vita hakan.

På nedanstående bild ser man lite av bröstfläcken. Han är så söt!

Nu ska de besiktas hos veterinär och sen samma dag, måndag den 13 augusti, får han flytta hem till oss!

Tänk!!!

Det är lite overkligt! Det har gått så fort. Fast så är det alltid för oss. När vi väl bestämt oss då ser jag till att det blir aktion. Varför vänta när man kan få det NU?

Visst hade vi kunnat vänta och köpt valp nästa år, men varför undrar jag. Jag hatar att vänta...

Barnen också. Mannen vill inte vänta, han vill förhala!

Nu kommer vi att åka dit då och då och hälsa på hos vår valp. Vi har betalat 1500 kronor i handpenning, så vi kan nog säga "vår".

Det har blivit barnens favoritställe! Det syns kanske...

Nu får ni gärna säga vad han ser ut att heta!

VAD ser han ut att heta???

Många förslag finns det:

Löken

Sixten

TomTom

Gurkan

Sundström

Leopold

men inget känns bra. Ännu.

Vi ska fundera vidare.

Kom gärna med glada förslag! Det är skoj! 

Verkar som om övriga Sverige har dåligt väder, iallafall om man kollar bloggar...

MEN vi har sol!

Bäst att gå ut innan regnet och mulenheten når norrbotten.

Maken och svärfadern är på härbretaket för andra veckan i rad. Det vore fint med uppehåll tills takpappen är på plats!

IDAG ska vi nog åka och välja den där valpen.

En STOR dag i vårt liv!

Nu är det nog klart!

Diskussionen har gått varm och segrare blev majoriteten. Visserligen som väntat men jag tror att förloraren i diskussionen inte känner sig överkörd utan kan acceptera förlusten som en man och kanske till och med känna ett litet sting av glädje? Det vore min dröm.

Ibland känns det så jobbigt att driva den här familjen!

Vi drar nästan aldrig åt samma håll. Vi har alltid en motsträvare eller bromskloss. Vad det än gäller. Vi är en familj med många viljor och många åsikter. Och vi försöker vara demokratiska men utan att bli stillastående. Man kan inte avstå från alla förändringar bara för att någon/några vill åt annat håll. Vi måste försöka samsas men det blir som sagt oerhört tungjobbat. Finns det stora familjer där allt är lätt och alla strävar åt samma håll? Eller där alla är lika varann och vill samma saker?

Jag kan ibland snegla på familjer med bara en mamma och ett barn till exempel. Och kan tänka; så vilsamt! Så skönt! Sån frid!

Samtidigt vill jag ju inte avstå en enda familjemedlem ur min familj. (Hm nåja, ibland så...en...hm...mouhahaha!)

Tillbaka till valpen nu.

Vi har bestämt nu. 

Det BLIR!!!

Hurra!

Visst har jag tänkt att det blir innan denna diskussion också men då har jag tänkt att vi väl får ta ett majoritetsbeslut och helt enkelt strunta i den negativa rösten. Men det känns ju SÅ mycket bättre att ha ett fullständigt enhälligt beslut, om än under protest. 

Så vi ska få valp!

Jiiihaaa!!!

Måste åka och välja en i morgon. Och då kanske vi tar en hane ändå... 

Men hur i hela friden ska man kunna välja en av alla söta?

Alla kommer ju fram nån gång var. Alla busar. Någon sover. Någon råkar kissa. Ska man låta lotten/ödet välja? Den första som kissar på golvet tar vi! Eller den allra första som går fram till mig?

Svårt blir det.

Sen skulle ägaren måla valpen med nagellack nånstans i pälsen så att vi vet vilken vi hade valt...

13 augusti!

DÅ!

Nu känner jag precis som innan jag skulle föda varje barn. Mycket måste ordnas. Mycket ska vara klart innan.

Man måste "boa" inför nya familjemedlemmen. Herre jisses vad jag tycker detta är spännande!!!