Idag har jag beställt en rulle tapet. Först hade jag tänkt ha den på garderobsdörrarna i hallen, men vid närmare eftertanke blir den mycket bättre uppe i den övre hallen som bara har en vägg med dörr med tapet. Resten av väggarna har pärlspont. Detta tapetmönster är det.

Har älskat den sen jag lade mina ögon på den. Den finns i ljusblått och jeansblått och beige också. I ljusblått skulle jag gärna ha den i nåt barnrum eller vårt sovrum. Men denna är allra, allra finast tycker jag. Men så är jag också ovanligt svag för grönt.

Vi får se vart den hamnar...

Andra impulsköper kläder. Jag impulsköper tapetrullar och tyger.

Vi tog en tur med båten till stugan och barnen kastade av sig kläderna och badade nakna direkt ner från bryggan. En halvtimme senare var vi på väg därifrån. Stugan måste undra vad som händer. Från att ha varit permanentbostad hela sommarlovet tidigare år (under kirunaåren) har den nu blivit degraderad till utflyktsmål, ja knappt det...

Det är inte många timmar vi spenderat där i år. Men det har ju inte heller varit något vidare väder och så har vi faktiskt fullt upp här i huset. 

Kommer vi någonsin mer att få tid och ro att bo i stugan? Jorå! Nästa år säkert!

På hemvägen åkte vi till ett av stadens nyprojekterade områden; Kronan.

Jag har inte varit dit ännu, trots att jag varit grymt nyfiken hur länge som helst. Vi fick till och med chans att köpa tomt där i första etappen men vi bodde då i Kiruna och orkade inte ta tag i en nybyggnation då. Med facit i hand är jag glad att vi avstod eftersom detta hus känns som hemma. Men hade vi byggt nytt hade vi säkert känt samma för det huset. Nåväl, det var jättekul att se området som ligger väldigt nära stan och är väldigt eftertraktat. Det var verkligen nybbyggarstämning där! Alla hus syntes att de var nybyggda. Det var nytt och fräscht men också massor av jobb kvar på tomterna. En del hade hunnit längre än andra. Det är en speciell känsla på ett nytt område. En slags positiv känsla. En känsla av liv och fart. Uppåtanda.

Många snygga hus, många mindre snygga och många helt alldagliga hus. Ett hus stack ut rejält. Det var helt svart (eller riktigt mörkbrunt) och syntes verkligen i mängden. Snyggt, tyckte jag att det var.

Och ditt hus B, tyckte jag hörde till ett av de snyggaste. (Jag tror det var ert jag såg!? Hörntomt i början?)  Bra läge på tomten också! Jag har ju sett ert inuti på din blogg så det var roligt att spana i verkligheten. 

Nu ska jag servera kvällsmat till fem hungriga barn. Imorgon åker kirunagästen hem med femtåget. Då blir barnantalet bara fyra igen.

Idag har det ÖÖÖSt ner! Bra städdag. Fick fnatt över badrummet/tvättstugan (tyvärr tvättar jag i badrummet) som var kaos och började med att röja upp och skura där. Sen fortsatte energin till hallen. Den var minst sagt i kaos. Jord, sand, blöta regnkläder, smutsvätt, saker på väg till garaget, saker på väg till soptunnan, saker på väg upp, saker inte på väg nånstans, bara mellanlandade för skojs skull. Fy sjutton hur det såg ut i det rum alla besökare och husinvånare först sätter foten i. Jag städade och tömde och rensade upp. Och oj så välkomnande det blev!!!

Nu hoppas jag att det håller sig i en dag vecka månad iallafall! 

Det finns mycket att åtgärda i det hus vi bor i. Om man vill. Men inget som MÅSTE åtgärdas.

Det är vi som bor här och om man struntar i vissa "gästers" kritiska blickar och kommentarer så känns det rätt bra. Vi har sönderrivna tapeter i köket och har inte bråttom att sätta upp nya. Visst, vi SKA tapetsera, men det gör vi när inomhussäsongen börjar. Vi har fula väggar i nästan alla rum och börjar man granska detaljer är det inte mycket som är fint. Men det är som att jag inte ser det. Jag ser bara det som är bra. Resten stänger mina ögon sig för.

Men plötsligt får man en kommentar eller ett besök där ens ögon öppnas och man ser allt med deras ögon och då kan man bli lite svajande. Plötsligt tycker man att man inte alls har fint! Men det är sällan. Såna människor behöver man kanske inte umgås med för mycket...

Inredning är ju till för de som bor där. Passar det inte besökarna så kan de ju faktiskt gå...

Det finns kommentarer som är sårande;

"Här kan ju bli hur fint som helst" eller "Jamen, här kommer ni väl att kunna fixa så fint". Vi har en hembesökare som brukar säga så jämt och jag har börjat säga "Men vi tycker att det är fint som det är!" Jag är så less på den som måste komma med subtil kritik. Säg rakt ut att det är fult eller håll truten eller allra helst LJUG! 

I vår förrförra lägenhet, i ett gammalt SJ-hus i Kiruna, trivdes jag ypperligt. Området var rena bullerbyn och lägenheten hade massor av trivsel och gammal charm. Det var där vi lärde oss vad vi tyckte om och det var nog boendet där som hjälpte oss att välja det hus vi idag bor i. Att se fördelen med öppna vidder och charmen i ett gammalt hus.

Den lägenheten hann jag möblera om rekordmånga gånger i. Vi bytte rum sinsemellan en massa gånger också. Så vi hann verkligen utnyttja varje kvadratmeter i den bostaden. Här kommer lite bilder från den lyan.

Sovrumsbild. Och sängen på ett nytt ställe i rummet.

En härlig öppen spis hade vi, dock ej eldningsbar, men oj vad vi brände stearinljus.

Jag hade mycket rött på den tiden, ja nu för tiden också, men mer röda tyger uppe på väggarna hade jag då.

Sen läste jag en feng shui bok och fick veta att man inte skulle ha rött till barn för att det kunde skapa oro och aggressivitet eftersom färgen sänder ut energi även i mörker. Sant eller inte, jag tog bort det röda och skapade svalare fonder till deras sängar...

Men nu är det 2007 och vi bor på ett nytt ställe med nya förutsättningar. Det är kul att flytta! Det är kul att få börja om.

Men det känns också bra att veta att här ska vi bo. Man behöver inte jäkta. Det blir som det blir och vi bor in oss i sakta mak och huset får faktiskt bestämma lite själv också...