Finns det nåt som en mamma kan bli gladare av än när barnen håller sams och visar kärlek mot varann? Jag tror inte det. Då är man i det närmaste i himmelriket. Sen när de slåss och visar hat mot varann, ja, då är man på det andra hetare stället. Just nu sitter 7-åringen och 8-åringen ch ritar vid köksbordet och surrar med varann så där hemtrevligt som bara syskon kan..

Tidigare i dag bråkade de så att det nästan rykte om dem.

När de ryker ihop blir jag alltid så trött. Det sveper en trötthet över mig och jag vill bara gå därifrån och inte vända mig om. Men oftast, vid syskonbråken, så blir man inblandad vare sig man vill eller ej. "Mamma! Hör vad hon gjorde!" eller "Mamma! Han slog mig" och så skriker den andre: "Jaha,men vad gjorde DU då?" osv osv. Att försöka ta ställning och utreda vem som gjorde vad är dömt att misslyckas. Jag säger alltid bara att nu slutar ni, båda två eller allihopa. Sluta NU. Och den som fortsätter är den som får mest åthutningar.

Nu på sommarlovet är 13-åringen uppe längst på kvällarna. Vi vuxna är de som kroknar först men de mindre vill man ska ligga i sängen innan man själv kan slappna av. Alla i familjen utom 8-åringen sover på övervåningen. Där ligger tre sovrum i fil, med ett trapphus emellan. En Norrbottensgård är ju lång och smal. Längst in sover 11-åringen, i rummet i mitten ligger 13-åringen och i sista rummet sover vi vuxna och sjuåringen (dottern). Hon vill inte sova i eget rum ännu och jag gillar att ha barnen nära. Men 8-åringen sover alltså själv på nedervåningen. Det tycker jag är tufft. Men han har alltid varit tuff. Aldrig mörkrädd.

Funderar nu vart vi ska vänja valpen att sova.

Jag utgår ifrån att det blir jag som får gå upp och gå ut med lillskrutten på natten första tiden så därför är det väl smartast att han får ligge i vårt rum. Nära min säng. Men sen vill gärna 13-åringen ha honom sovande i sitt rum och det kan jag tänka mig eftersom det passar alldeles utmärkt att han får bli en viktig person i valpens liv. Det har hela tiden varit en liten plan hos mig. Att han ska få en uppgift och en betydelsefull roll. Det behöver han. Han är i den åldern då han är så självkritisk och tycker att han är kass på allt och känner sig lite övergiven då vi flyttat från hans hemstad och hans invanda kompisar. Valpen är en liten kompensation för att vi sabbat hans liv. Det kommer säkerligen att bli hur bra som helst för honom framöver, man fram tills dess har han förhoppningsvis en viss glädje och tröst i valpen. Sen vill ju alla andra också ha valpen så den fyller många önskningar och funktioner. Men 13-åringen är nog den som längtar mest.

Sen jag.

Jag längtar verkligen.

Nu är det bara 14 dagar kvar! 

 

Minne

30 juli 2007 00:27

Kul att du gillar min blogg. Du har en trevlig blogg också. Vad mysigt att få en valp. Jag tror du tänker rätt med 13-åringen. Ha det gott

http://minnes.blogspot.com

 

Maria-Jag blommar

30 juli 2007 06:05

Precis så känner jag med mina två äldsta 8 och 6 år. Så härligt när de leker och är sams och så hemskt jobbigt när de bråkar, helst önskar man ju att de ska lösa det själv...och lätt är det ju att ta den yngstas parti...blir ju orättvist ibland. Svårt att som medlare vara opartisk och förstå vem som har gjort vad. Lösningen brukar vara att försöka sära på dem, låta dem gå åt varsitt håll och vara för sig själv en stund.
Härlig läsefåtölj du visar i ett tidigare inlägg! Och så undrar jag över den blåa blomman som finns i pojkarnas rabatt, den längst bak på bilden, vet du vad det är för en (alltså vad den heter)?

http://jagblommar.blogspot.com

 

Persilja

30 juli 2007 09:47

Maria-jag blommar: Det är GURKÖRT. Jag älskar den men många anser den vara ett ogräs eftersom den är en hejare på att fröa av sig. blommorna kan du garnera tårtor och sallader med, de smakar lite gurka.

 

kicki

30 juli 2007 12:09

Längtan efter en valp...gud va mysigt, vi fick vår för 1,5 år sedan, vår 5:e hund...
Vi har altid gjort så att vi legat nere i köket md valpen de första nätterna, bredvid hans plats som i de flesta fallen är i köket, lätt att springa ut när han/hon vaknar...denna gången har vi klarat det galant, inte en fläck inne...sen är det ju lika hos er vad jag förstått att du är hemma precis som mej varje dag, då har man ett försprång...
kramis och lycka till
kicki

http://kickilettenstrom.blogg.se

 

kicki

30 juli 2007 12:15

Kom på en sak till, vad är det för sort på babyn, ras alltså....så otroligt söt...svårt med namn, vår hette alpha vill så det fick bli ville...han är en wachtel...och vår ögonsten...
kram igen, kicki

 

christine

30 juli 2007 15:30

nej,jag har ingen blogg... än iallafall.känner verkligen igen känslan av lycka när ungarna inte slåss,retas eller diskuterar,små stunder nån gång då och då,jag håller andan och myser,

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...