Tänk vad lite det behövs ibland för att piffa till ett utrymme. Vi har en slags "innerhall" dvs ett utrymme mellan kök och hall och vardagsrum och bad som inte är något annat än en smal slatt med fyra dörröppningar. Den var klädd med pärlspont och ljusblåmålad redan från start så den var jag nöjd med. Golvet däremot var uppsågat (uppbrutet) vid ett rörläckage tidigare och aldrig lagat. Bara lagt ihop. Där ska vi givetvis sätta nytt golv (funderar på schackrutigt linoleumgolv men det är väldigt litet utrymme så jag ska smälta och se.

Hursomhelst ville jag piffa upp det och jag lade dit en plastmatta från Ica Maxi (!) och en favorittavla i hemmet, våra handavtryck. Och vips ser det jättefint och välkomnande ut. Blicken dras dit och förbi den riktiga hallen som alltid är stökigt och rörig. Eller "grövig" som vi säger häruppe eller kanske bara lokalt kring norrbyarna...(min mamma är från en by här i närheten.) Se så fint det blev.

Det är mattan som gör det. Men även tavlan som tar upp det röda. Rött är en trevlig färg som välkomnar.

Härommorgonen, en av de morgnar då det var sol (känns som hemskt länge sen just nu) stod jag i trädgården och vevade upp vatten från brunnen till att vattna i rabatter och krukor. Det var väldigt varmt och jag tog av mig i bh och korta minimala shorts. Klockan var max halv nio och jag väntade inga besök och alla grannar verkade hålla sig inne. Så det kändes avspänt.

Ute på vägen kom en stor gul DHL-lastbil och kör förbi. Men den bromsar plötsligt och backar och stannar utanför vår lilla väg som vi delar med grannen. Jag tänkte att han skulle till grannen när jag ser chauffören hoppa ur och gå bak till flaket och hämta något.

Jag fortsätter att veva på brunnsspaken men ser i ögonvrån att han är på väg mot vår gård med ett paket i handen.

Jag hinner inte kasta på mig något. Står där i min raffiga svarta bh och känner mig SÅÅÅÅ generad! Bara så galet blyg.

Han kommer fram till mig och ser också lite generad ut, men glad! Han har iallafall kläder på sig! Jag ska dessutom signera med hans penna. Måste luta mig fram och skriva mitt långa namn...iklädd bh...

Det hade faktiskt inte alls känts lika pinsamt i en bikiniöverdel. Men en BH är så privat. Det är nästan som att vara naken. Jag brukar inte vara så pryd eller blyg, men det var hela situationen på något sätt.

Äh. Maybe I made his day! Haha!

Paketet var till mig.

Detta var i...

Snygga-ja-men jäkligt osköna. Ett felköp.

När har man användning av osköna gummistövlar???

När man ska vara finklädd? Haha!?

Här har stormat och regnat och varit brrrr-hutter-kkkallt i flera dagar. Riktigt kallt. Pionerna vill inte alls slå ut och det är väl lika bra annars hade de väl blåst sönder direkt.

Jag lockade en att slå ut inne i köksvärmen. Så här vackra ska de bli!

Gudomliga!!! Eller hur!!! Och jag har 20-30 knoppar på plantan. Längtar!!!

Nostalgi, det är många saker!

Nu när jag tömt radhuset har jag formligen varit dränkt i nostalgi. Kanske en orsak till min låghet?

Det är tungt att gå igenom allt om man inte är i form. Men också underbart.

En av de största nostalgiögonblicken får jag nog av bilderböcker från när jag var liten. Många bilder som jag haft i mitt huvud utan att veta var de kom ifrån. T ex har jag alltid älskat rutigt och prickigt. Särskilt prickiga gardiner. Sen hittade jag mina gamla pixiböcker från när jag var liten och där fanns förklaringen till min svaghet för detta med prickigt och rutigt. En bok, som var min favorit, handlade om en kattmamma som bodde i en liten stuga och där hade hon fluffiga rödvita prickiga gardiner. Svosh! Jag hamnade tillbaka i barndomens lyckliga sorglösa tillstånd på en gång av alla bilder.

Men allra allra mest nostalgisk kan jag bli av dofter. Ett doftminne kan verkligen föra mig tillbaka till en viss händelse eller en viss period och jag återupplever allt.

En doft har jag sparat. Konserverat.

Min parfym som jag köpte i London när jag var 18 år. Jag hade precis upptäckt att jag var förälskad i min nuvarande man, som jag varit kompis med ett år. Han hade också upptäckt samma sak men vi hade inte gått över den tröskeln från vän till käresta ännu. Londonresan var planerad sen länge och jag och min tjejkompis var där i några veckor, inneboende hos en familj. Där, i en by utanför London spirade kärleken med avståndet.

Parfymen som jag köpte började jag använda när jag kom tillbaka hem och vi blev ett par och den doften kommer jag alltid att förknippa med den där nyfunna, starka förälskelsen och de första stapplande stegen som par. Så kära vi var och så lyckliga.

Jag har sparat några droppar i den lilla flaskan, i en plastpåse, i kylen och tar fram och sniffar på den ibland och kastas direkt tillbaka till den där lyckliga perioden i mitt liv. Jag minns exakt hur allt kändes.

Doftminnet är starkare än andra minnen för mig.

Och detta är STOR nostalgi för mig: