Alla inlägg under juli 2007

Av Persilja - 31 juli 2007 22:51

Idag har jag beställt en rulle tapet. Först hade jag tänkt ha den på garderobsdörrarna i hallen, men vid närmare eftertanke blir den mycket bättre uppe i den övre hallen som bara har en vägg med dörr med tapet. Resten av väggarna har pärlspont. Detta tapetmönster är det.

Har älskat den sen jag lade mina ögon på den. Den finns i ljusblått och jeansblått och beige också. I ljusblått skulle jag gärna ha den i nåt barnrum eller vårt sovrum. Men denna är allra, allra finast tycker jag. Men så är jag också ovanligt svag för grönt.

Vi får se vart den hamnar...

Andra impulsköper kläder. Jag impulsköper tapetrullar och tyger.

Av Persilja - 31 juli 2007 21:00

Vi tog en tur med båten till stugan och barnen kastade av sig kläderna och badade nakna direkt ner från bryggan. En halvtimme senare var vi på väg därifrån. Stugan måste undra vad som händer. Från att ha varit permanentbostad hela sommarlovet tidigare år (under kirunaåren) har den nu blivit degraderad till utflyktsmål, ja knappt det...

Det är inte många timmar vi spenderat där i år. Men det har ju inte heller varit något vidare väder och så har vi faktiskt fullt upp här i huset. 

Kommer vi någonsin mer att få tid och ro att bo i stugan? Jorå! Nästa år säkert!

På hemvägen åkte vi till ett av stadens nyprojekterade områden; Kronan.

Jag har inte varit dit ännu, trots att jag varit grymt nyfiken hur länge som helst. Vi fick till och med chans att köpa tomt där i första etappen men vi bodde då i Kiruna och orkade inte ta tag i en nybyggnation då. Med facit i hand är jag glad att vi avstod eftersom detta hus känns som hemma. Men hade vi byggt nytt hade vi säkert känt samma för det huset. Nåväl, det var jättekul att se området som ligger väldigt nära stan och är väldigt eftertraktat. Det var verkligen nybbyggarstämning där! Alla hus syntes att de var nybyggda. Det var nytt och fräscht men också massor av jobb kvar på tomterna. En del hade hunnit längre än andra. Det är en speciell känsla på ett nytt område. En slags positiv känsla. En känsla av liv och fart. Uppåtanda.

Många snygga hus, många mindre snygga och många helt alldagliga hus. Ett hus stack ut rejält. Det var helt svart (eller riktigt mörkbrunt) och syntes verkligen i mängden. Snyggt, tyckte jag att det var.

Och ditt hus B, tyckte jag hörde till ett av de snyggaste. (Jag tror det var ert jag såg!? Hörntomt i början?)  Bra läge på tomten också! Jag har ju sett ert inuti på din blogg så det var roligt att spana i verkligheten. 

Nu ska jag servera kvällsmat till fem hungriga barn. Imorgon åker kirunagästen hem med femtåget. Då blir barnantalet bara fyra igen.



Av Persilja - 31 juli 2007 20:40

Idag har det ÖÖÖSt ner! Bra städdag. Fick fnatt över badrummet/tvättstugan (tyvärr tvättar jag i badrummet) som var kaos och började med att röja upp och skura där. Sen fortsatte energin till hallen. Den var minst sagt i kaos. Jord, sand, blöta regnkläder, smutsvätt, saker på väg till garaget, saker på väg till soptunnan, saker på väg upp, saker inte på väg nånstans, bara mellanlandade för skojs skull. Fy sjutton hur det såg ut i det rum alla besökare och husinvånare först sätter foten i. Jag städade och tömde och rensade upp. Och oj så välkomnande det blev!!!

Nu hoppas jag att det håller sig i en dag vecka månad iallafall! 

Av Persilja - 31 juli 2007 09:33

Det finns mycket att åtgärda i det hus vi bor i. Om man vill. Men inget som MÅSTE åtgärdas.

Det är vi som bor här och om man struntar i vissa "gästers" kritiska blickar och kommentarer så känns det rätt bra. Vi har sönderrivna tapeter i köket och har inte bråttom att sätta upp nya. Visst, vi SKA tapetsera, men det gör vi när inomhussäsongen börjar. Vi har fula väggar i nästan alla rum och börjar man granska detaljer är det inte mycket som är fint. Men det är som att jag inte ser det. Jag ser bara det som är bra. Resten stänger mina ögon sig för.

Men plötsligt får man en kommentar eller ett besök där ens ögon öppnas och man ser allt med deras ögon och då kan man bli lite svajande. Plötsligt tycker man att man inte alls har fint! Men det är sällan. Såna människor behöver man kanske inte umgås med för mycket...

Inredning är ju till för de som bor där. Passar det inte besökarna så kan de ju faktiskt gå...

Det finns kommentarer som är sårande;

"Här kan ju bli hur fint som helst" eller "Jamen, här kommer ni väl att kunna fixa så fint". Vi har en hembesökare som brukar säga så jämt och jag har börjat säga "Men vi tycker att det är fint som det är!" Jag är så less på den som måste komma med subtil kritik. Säg rakt ut att det är fult eller håll truten eller allra helst LJUG! 




Av Persilja - 31 juli 2007 09:04

I vår förrförra lägenhet, i ett gammalt SJ-hus i Kiruna, trivdes jag ypperligt. Området var rena bullerbyn och lägenheten hade massor av trivsel och gammal charm. Det var där vi lärde oss vad vi tyckte om och det var nog boendet där som hjälpte oss att välja det hus vi idag bor i. Att se fördelen med öppna vidder och charmen i ett gammalt hus.

Den lägenheten hann jag möblera om rekordmånga gånger i. Vi bytte rum sinsemellan en massa gånger också. Så vi hann verkligen utnyttja varje kvadratmeter i den bostaden. Här kommer lite bilder från den lyan.

Sovrumsbild. Och sängen på ett nytt ställe i rummet.

En härlig öppen spis hade vi, dock ej eldningsbar, men oj vad vi brände stearinljus.

Jag hade mycket rött på den tiden, ja nu för tiden också, men mer röda tyger uppe på väggarna hade jag då.

Sen läste jag en feng shui bok och fick veta att man inte skulle ha rött till barn för att det kunde skapa oro och aggressivitet eftersom färgen sänder ut energi även i mörker. Sant eller inte, jag tog bort det röda och skapade svalare fonder till deras sängar...

Men nu är det 2007 och vi bor på ett nytt ställe med nya förutsättningar. Det är kul att flytta! Det är kul att få börja om.

Men det känns också bra att veta att här ska vi bo. Man behöver inte jäkta. Det blir som det blir och vi bor in oss i sakta mak och huset får faktiskt bestämma lite själv också...


Av Persilja - 30 juli 2007 20:10

Vi var på IKEA för någon vecka sen för att köpa en bänkskiva men fick komma hem med oförrättat värv. Jag köpte dock en sak; denna lampskärm.

Den är varken ny eller unik på något sätt, har funnits i deras sortiment länge, men det var plötsligt som att jag såg den för första gången. Jag vet att mönstret finns som kudde och matta och annat också. Jag blir glad när jag ser den. Den är färgstark och det gillar jag. Mitt hem är inte särskilt färgmatchat. Nej, herregud, snarare rörigt och en salig blandning. Gillar att besöka bloggar där allt är lantlig stil. Med mycket vitt och naturfärgat. Men det lyckas jag sällan med här hemma. Kommer alltid dragandes med något färgstarkt. Så det är lika bra att acceptera att min stil är mer åt det "konstnärliga" hållet än åt det lantligt romantiska. Fast ändå är det såna hem jag gillar att hänga med näsan över.

(Visst låter det mycket bättre med konstnärligt hem än rörigt hem.)

Hallen/trappen är nog det som måste åtgärdas rätt fort. Jag tycker att det är så mörkt. Det är som att gå in i en  mörk skogsstuga. Ska måla väggarna ljusa och gärna även själva trappen. Men var ska orken till det komma ifrån?

Ja, det är det jag håller på med nu, bloggar mig i form! Det är ett jättebra sätt att få saker gjorda. Blogga om dem och det sker!

Nästan iallafall.

Nu ska jag ta en trisslott och vinna 25 000 i månaden i 25 år. Hörde du det bloggen!


Av Persilja - 29 juli 2007 22:53

Finns det nåt som en mamma kan bli gladare av än när barnen håller sams och visar kärlek mot varann? Jag tror inte det. Då är man i det närmaste i himmelriket. Sen när de slåss och visar hat mot varann, ja, då är man på det andra hetare stället. Just nu sitter 7-åringen och 8-åringen ch ritar vid köksbordet och surrar med varann så där hemtrevligt som bara syskon kan..

Tidigare i dag bråkade de så att det nästan rykte om dem.

När de ryker ihop blir jag alltid så trött. Det sveper en trötthet över mig och jag vill bara gå därifrån och inte vända mig om. Men oftast, vid syskonbråken, så blir man inblandad vare sig man vill eller ej. "Mamma! Hör vad hon gjorde!" eller "Mamma! Han slog mig" och så skriker den andre: "Jaha,men vad gjorde DU då?" osv osv. Att försöka ta ställning och utreda vem som gjorde vad är dömt att misslyckas. Jag säger alltid bara att nu slutar ni, båda två eller allihopa. Sluta NU. Och den som fortsätter är den som får mest åthutningar.

Nu på sommarlovet är 13-åringen uppe längst på kvällarna. Vi vuxna är de som kroknar först men de mindre vill man ska ligga i sängen innan man själv kan slappna av. Alla i familjen utom 8-åringen sover på övervåningen. Där ligger tre sovrum i fil, med ett trapphus emellan. En Norrbottensgård är ju lång och smal. Längst in sover 11-åringen, i rummet i mitten ligger 13-åringen och i sista rummet sover vi vuxna och sjuåringen (dottern). Hon vill inte sova i eget rum ännu och jag gillar att ha barnen nära. Men 8-åringen sover alltså själv på nedervåningen. Det tycker jag är tufft. Men han har alltid varit tuff. Aldrig mörkrädd.

Funderar nu vart vi ska vänja valpen att sova.

Jag utgår ifrån att det blir jag som får gå upp och gå ut med lillskrutten på natten första tiden så därför är det väl smartast att han får ligge i vårt rum. Nära min säng. Men sen vill gärna 13-åringen ha honom sovande i sitt rum och det kan jag tänka mig eftersom det passar alldeles utmärkt att han får bli en viktig person i valpens liv. Det har hela tiden varit en liten plan hos mig. Att han ska få en uppgift och en betydelsefull roll. Det behöver han. Han är i den åldern då han är så självkritisk och tycker att han är kass på allt och känner sig lite övergiven då vi flyttat från hans hemstad och hans invanda kompisar. Valpen är en liten kompensation för att vi sabbat hans liv. Det kommer säkerligen att bli hur bra som helst för honom framöver, man fram tills dess har han förhoppningsvis en viss glädje och tröst i valpen. Sen vill ju alla andra också ha valpen så den fyller många önskningar och funktioner. Men 13-åringen är nog den som längtar mest.

Sen jag.

Jag längtar verkligen.

Nu är det bara 14 dagar kvar! 


Av Persilja - 29 juli 2007 20:40

Vi har precis kommit hem från en tur till stan där vi sett bio. Simpsonsfilmen har vi sett. Mina barn är sedan länge Simpsonsfans. De har sett Simpsons i flera år och köper/önskar sig då och då någon säsong på DVD. Jag är alltså väldigt bekant med Simpsondssoundet eftersom det varit bakgrundsljud i många år för mig. Men jag har aldrig sett ett helt avsnitt. Jag har ju sett någon sekvens då och då när jag passerat bruset ibland. Så för mig var det premiär.

Det var okej! Helt okej.

Sämre filmer har jag sett. Men också bättre. Nu har jag iallafall sett karaktärerna och förstår ju varför barnen är förstjusta.

Barnen tyckte filmen var jättebra. Jag förstår att man blir glad när en tv-serie man gillat länge går och blir biofilm. Allt blir så mycket bättre på bio. Och historien mindre snuttifierad.

Så de var SÅ nöjda. Hade bilen full med barn. Vi tog upp sju platser på bion, jag och sex barn. Kirunakompisen och en bykompis.

Nu for de och badade. Men nu fick pappa ställa upp. Jag ska ta en kopp te och bara njuta av tystnaden. 



Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12 13 14 15
16 17 18 19
20
21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Juli 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se