Alla inlägg under juni 2007

Av Persilja - 16 juni 2007 13:38

Har varit en sväng på handelsträdgården och ramlade över rosenbuskar; köp fyra få femte på köpet. Så helt plötsligt blev det rosor i stället. Fast rabatter blir det också. Fast inga pallkragar och inget gammalt nyuppgrävt land utan maken ska bygga egan pallkragar. Det kommer att bli hur fint som helst.

Fast inte idag. Först ska han klippa gräset. Sen ska han åka till stugan och hämta skruv. (S_UC_K_!) Maken till omständlig människa får man leta efter. Fast allt han bygger blir väldigt fint. Och en karl som bygger är ganska sexigt. Jag faller alltid lite när han är händig åt mig. Det är på nåt sätt mer romantiskt än rosor och choklad. (Har jag aldrig fått så jag vet ju inte  rikitgt...) Men jag gillar när han tillverkar något för mig!!! 

Oftast gör jag allting själv, för jag kan minsann också, men då får ju inte han glänsa och min tindrande blick blir mer till spegeln åt mig själv.

Så nu ska han få bygga några träkanter åt mig, Ska ställa dem i lite solfjädersform har jag tänkt.

Där ska jag ha sallad och ringblommor och krasse och salvia och lite annat smått och gott...

Men inte idag.

Idag ska jag gräva ner rosor nånstans.

Hurra trädgården börjar få form av mig! 

Av Persilja - 16 juni 2007 11:34

Igår hade jag tjejfest hemma hos mig. Är faktiskt lite bakis idag...ajj!

Ont i huvudvärken som någon bloggare brukar skriva, minns ej vem-jag sa ju att jag hade ont!

Men det var värt det, haha!

Vi hade jättetrevligt, satt och surrade och knaprade kex och goda ostar, chevré, västerbotten, mögel och vitlök. Mmmmh!

Inte undra på att min mage sa ifrån imorse och vred till och tvingade mig att gå på toa trots dunkelidunk i hjärnkontoret...

(Vansinnigt intressant information va? Vill ni veta färgen? Nej, jag skojade bara!!!!) 

Min man skjutsade hem ett gäng fnittrande och gabflabbande tjejer vid halv två tiden i natt. (Tjejer i åldrarna 37-47 år.) En hade bråttom hem för att göra barn vilket hon livligt deklarerade (ni hör nivån, va?) och detta har min man redan hunnit berätta för flera han pratat i telefon med. Lite längtansfullt kanske? Det var längesen han och jag tillverkade sådär på bestämda tider-haha! Men hon sa "kör fort jag har ägglossning" och han tindrade med ögonen och körde så fort han vågade. Haha!

Män, dessa enkelspåriga varelser. Mouhahaha!

Nu skiner solen och jag funderar på att gå ut och anlägga en rabatt. Har inte bestämt mig för om jag ska skicka maken att köpa några pallkragar och lite sådan där väv man läggger i botten så att jag bara kan ösa på jorden och plantera. Eller som jag ska gräva upp det befintliga landet som vuxit igen i åratal. Det är ett MEGAjobb.

Min huvudvärk vädjar; ta den lätta lösningen... 

Av Persilja - 13 juni 2007 22:44

Jobbat på bra idag har jag. Tackar regnet för det. Packat upp fler kartonger. Nej, alla är inte helt uppackade ännu. (Skyller det på solen förra veckan.)

Men det närmar sig. Iallafall de kartonger som finns i huset. Sen har jag ju en hel hoper kartonger i garaget också.

De hade jag tänkt att mannen skulle förbarma sig över men det går inte så bra. "Vi ska ju bo här hela livet-varför är det så bråttom" frasen börjar vara utnött nu!

Har inte hunnit måla andra rosa varvet ännu. Började istället med vårt sovrum som var sådär tillfälligt inrett med det vi hittade när första natten skulle sovas. Sen har det varit kvar så i brist på tid. Trädgårdsarbete och vanligt arbete och matlagning och umgänge har pockat på uppmärksamheten och sovrummet har vi bara gått till när vi varit så trötta att vi inte brytt oss att sängbordet varit en flyttkartong och lampan en bordlampa utan skärm osv.

Men idag har jag möblerat med våra "rätta" möbler och bäddat rent med sängkläder som hängt ute och lagt ut mattor och det känns så skönt och fräscht.

Jag har blivit så förnöjd.

Jag vill bli som Anna Stilla som nöjer mig och inte jagar efter förbättringar eller nya prylar hela tiden. Och jag känner mig en bra bit på väg faktiskt.

Varför vill jag ha nya tapeter i sovrummet? Visst, de är inte så vackra, de är fulla i hål och ganska skabbiga, men de är ändå rätt ljusa och jag blir inte ett skvatt lyckligare av att lägga pengar och jobb på nya tapeter. Och visst skulle det vara snyggare med ett trägolv, men plastmattan är ändå rätt ljus och inte något fel på. Och taket skulle absolut inte förlora på att få ett lager vit färg, men det är ju verkligen inget måste heller.

Vi har det fint som vi har det. Jag tycker ju det! Och det är på nåt sätt charmigare att göra fint med det man redan har. Mer en utmaning!

Så känns det nu.

Jag hoppas jag kan behålla den känslan.

För den ger frid.

Det är bara GULA väggar jag inte tycker är fint...

Här är en till bild på den rosa väggen som förr var gul, nu med ett grööönt bord till. Glada färger eller hur! Så här fint är det i badrummet:

Nåja, sanningen då:

Haha! Mycket tvätt är det...

Men man ser iallafall inte vår krajade dusch som tur är. Har INTE fått någon dusch ännu. Vi duschar på nåder och hoppas hoppas att det inte ska bli några skador på väggen bakom med detta provisorium. Men risken finns ju verkligen när vi duschar och allt bara hänger löst från väggen (duschstång, blandare, allt...

Näj! Nu är det nystädade sovrummet som lockar. Jag frös i natt, så kallt var det ute. Vi har alltid fönstret på glänt, men i natt var det på gränsen.

Men jag bara älskar att vakan till fågelkvitter. Ska ta ett tjockare täcke i natt och lyssna på kakafonin när fåglarna börjar vid ett-tiden när soeln går upp.

Godnatt alla!!! 



Av Persilja - 13 juni 2007 00:08

Ingen i vår familj gillar gult särskilt mycket. Okej, krisipigt gulgrönt eller riktigt citrongul-det är okej på sina ställen men i stort sett tycker vi alla att "gult är fult". Så vår första åtgärd i huset är att måla 11-åringens rum. Det var lejongult och fult.

Nu har jag ägnat sen klockan sex att måla om det. Det tog exakt sex timmar. Imorgon ska jag måla varv två.

Jag kanske rollar då. Nu hade jag fått för mig att måla med penseln kors och tvärs för att få ett levande uttryck, men det syns inte! Allt arbete var förgäves. När det torkade ser det ut som om jag målat rakt upp och ner och då kan jag lika gärna rolla vilket ju går SÅ mycket fortare!

Så idag har jag målat

och målat

och målat.Snygg färg sonen valt?!

Jag var väldigt skeptisk till att måla hela rummet i denna dova rosa men han framhärdade och det är hans rum och jag har bestämt mig för att låta dem välja själva så jag målade hela rummet i "Vildros" och ungen hade rätt! Det blev mysigt och ombonat i det stora rummet. Sen när han får in lite vita och knallgröna möbler och mattor ska ni få se på fint rum!

Han är jättejättenöjd och det är det som är huvudsaken. Och det kan ju faktiskt inte bli värre än lejongult-tycker jag! 


Av Persilja - 11 juni 2007 19:39

Vi har haft några droppar regn idag. Så man slapp vattna...

Men nu skiner sola igen.

Har pulat på med diverse saker inomhus.

Haft ett besök av en person som TAR energi vilket alltid tar en stund att hämta sig ifrån.

Börjar repa mig nu.

Tänk, de människor som GER energi, vad underbart det är att  umgås med dem! Men tänk om, ve och fasa, de uppfattar mig som en som tar energi då?

Jag tror faktiskt inte att jag suger energi ur någon, men det är ju ur min synvinkel. Jag kanske har SÅ fel.

Tänk om det är så att de som ger energi också förlorar energi. Jag tror inte det...

Men vad vet jag.

Men jag tror att det är samma typ av människa som tar energi från alla. Det är de som är ego och inte lyssnar på andra utan bara babblar på om sitt och inte ger någon energi tillbaka. De som ger energi kanske tankar tillbaka av mig samtidigt. Eller så är det kombinationen av vissa människor som skapar NY energi så att båda går ur mötet med nya krafter och ny inspiration. 

Ja, det var bara funderingar jag hade i och med att jag blev så trött av att ha besök av en energitjuv.

Nu ska jag snart åka iväg och se när 11-åringen spelar sin första fotbollsmatch. Han har fått nya fotbollsskor idag och var så förväntansfull när han åkte iväg.

Hela matchen iddes jag inte se när det var regn i luften och dottern fortfarande är lite halvhängig. Annars verkar hennes vattkoppssjuka vara av den lindriga sorten.

Jag joggade igen idag på förmiddagen. Orkade lite till. Flåsade lite mindre. Känns BRA att springa. Ska ut i morrn också. OCh i övermorrn och i överövermorrn och...jag hann till och med tänka på hur det blir när snön kommer-springer jag fortfarande då?

Joooo! Jag ska springa varje dag resten av mitt liv! Haha! Vi får väl se sa skeptikern Persilja...

Av Persilja - 11 juni 2007 09:07

 Obs! Innehåller massor av svärord och annat! Varning!

Måste skriva ett inlägg om fula ord. Det är så intressant vad vi måste ta till när vi blir riktigt arga.

För en del räcker det med någon stillsam ed medan andra måste ta i från fotknölarna. Och även om en del använder färre ord kan de få in mer ilska i de få orden.

Min äldste son säger med mycket sammanbitna tänder och massor av ilska som pyser ut så att det nästan ryker ur den lilla öppningen i munnen:


KÅ-U-KÅ!!!


Min mellanson säger eder och förbannelser i flera minutrar så att jag alltid till slut säger åt honom för att jag inte står ut en sekund till. Han går dessutom omkring när han svär så att spridningen ska bli så effektiv som möjligt. Hans favorit svordom är att sätta "anus" framför det han är arg på.

Anuströskel sa han igår när han stötte tån i tröskeln. Fast nu var jag då rakt för censurerande. Så här sa han mera:

Helvetesjävlaskitknullande AAAAANNNUUUUSSStröskel!!! (Och sa var för milt; han skrek!)

Hrm, 11 år.

Jag skäms!


8-åringen skriker mera och använder mycket fan och jävlar men inte värre än så. Däremot måste han alltid ha en syndabock och jagar den skyldige tills han fått ge utskällningen till rätt vederbörande. Oavsett om det är en vägg han slagit handen i eller lillasyster som slarvat bort något. Väggen måste obönhörligen straffas med ett slag som antagligen gör LIKA ont som det som orsakade vreden. Och om lillasyster eller annan person gjort något måste de under alla omständigheter stå till svars för sin handling och få en rättmätig utskällning. Förarbetet kan ta lång tid i anspråk. Han skulle kunna bli brottsutredare som vuxen.


Dottern, sex år, är (som alla syrror?) en skvallerbytta. Måste alltid rapportera till mor eller far eller bror om oförätter hon utsatts för och så ska underrättad myndighet komma med erforderlig tillrättavisning...


Själv är jag nog skyldig till äldste sonens svordom-även om jag svor tyst tills de var ganska gamla tills jag en dag inte kunde hålla tyst längre utan vrålade:


QUUUUUUUQ! rakt ut och efter det blev det förstås direkt en efterapning. Men den har inte funkat för alla, den svordomen. Bara för äldsten. (Stavningen bara för att inte locka hit googlare.)

För mig är det märkligt effektivt att säga QUQ. Det räcker liksom ofta. Men jag tar bara till det vid "högtidliga" riktigt jävliga tillfällen. Annars funkar helvetesjävlaskit rätt bra till vardags.


Min man är den som är mest belevad i denna sjörövarsamling. Han är mer högdragen och överlägsen vid sina utbrott vilket är mer irriterande än någon kan tro. Han kan locka fram den mest svartmuskiga svavelosande sjörövarbuse ur mig bara för att han är så "aristokratisk". Grrrr, vad det kan reta upp mig när han behåller lugnet eller ännu värre ger mig tillrättavisningar när jag svär. Men han kan han också. Han involverar svordomarna i sitt vardagsspråk istället och säger ofta fyfan vad gott eller jag är så jävla mätt eller så vilket jag tycker är lite fattigt. Det finns så vackrare ord att sätta framför gott och mätt...

Men vi äro alla olika under solen.


Nu vill jag hemskt gärna höra vad ni tar till när ni känner att det behöver osa ut lite ilska eller frustration.


Av Persilja - 10 juni 2007 22:17

Måste bara visa bilder på före och efter häggen. Det var ett vackert träd, det var det.

Men larverna var äckliga.

Väldigt äckliga!

Så jag planterar syrener som vi kanske kan njuta av om några år. Ska kolla vad man får betala för en syren imorgon.

De får aldrig några sjukdomar eller skadeinsekter verkar det som.

Och doften av syren är lika god som av hägg.

Min mormor hade en hemsamarit som hette Syrena. By the way.

Gäsp! Fan vad uttråkad jag är nu. Och uttråkande!

Mellansonen har gått med i byns fotbollslag. Träning två kvällar i veckan och match varje helg. 

Tre veckors sommarlov endast. Nu vill yngste sonen också börja. Samma där, träning två ggr och match en gång. Hjälp, sommarlovets frihet är hotad! Jag kommer att sitta i bilen en massa kvällar eftersom träningen oftast är i byn en mil bort. 

Men barnen kommer in i gängen och får motion. Så då får man ju offra sin frihet. Snyft! Till hösten börjar de basket och då blir det än mer skjutsande. Bosätter man sig i en by så är det så...

(Vad har vi gjort!!!???)

Nej, jag bara skojar.

Det är lungt. Jag kör så gärna bil... 


Av Persilja - 10 juni 2007 09:38

Senaste veckan har faktiskt, som för så många andra här i norrbotten, präglats av trädgårdsarbete. Har planterat krukor och lite nya perenner och ansat rabatter och bara suttit och funderat vad och vart jag vill göra mera insatser. Skyndar långsamt eftersom jag vill känna in mig först.

Har fotat lite och delar här med mig av bilderna.

Nedanför bron (alltså trappan till ingången) har jag satt luktärtor, rosa blomstertobak, blå kantlobelia (eller var det vit?) och makens födelsedagsros. Samt enslingerväxt som blommari blått senare på sommaren. Jag tror den hette cobeja eller liknande...Vid garaget där maken annars har en tendens att samla brädor och annat "rassel" har jag ställt några trälådor som ingick i husköpet (med fin jord och allt) där jag planterat dahlior, på en gammal stege har jag ställt pelargoner och så har jag satt barnens favoriter polkagrisrandiga petunior i en gammal spiklåda som jag släpade från Kiruna. (Vad SKA du med det skrotet undrade maken.Plantera i såklart!)I rabatten som är framför altanen har perennerna börjat ge sig till känna. (Sååå spännande att se vad som kommer!) Denna skönhet har jag ingen aning om vad det är. (Någon som vet?)Men detta vet vi väl alla vad det är! Jag älskar gamla hederliga torparväxter!!! Löjtnantshjärtan fanns det tre stora plantor av. 


Någon som minns att vi sågade ner en stor hägg? Den stod alldeles till höger om skottkärran. Den var full av häggspinnarlarver och resultatet av massakern blev faktiskt bra. Nu ser vi härbret från trädgården och det är fint. Dessutom blev det mycket ljusare och öppnare vid ingången. Rabatterna fick mer ljus.

Så här ser det ut från trädgården. Man ser stubben mitt i bild. Den ska vi nog fräsa bort. Det finns en trädgårdsfirma i Boden som gör sånt för en inte alltför dyr peng. Bakom kafégruppen ser man stammarna som vi sparat för att såga ved av. Det är grannens lada. (Såna har vi bara i norr tror jag?)

Här ser man en del av rabatten som fanns (så fin!) och så mina krukodlingar. Plus familjens signum; stök! Grejer på väg till garaget som ställts ut på bron och sen blir de kvar ett tag. Suck.

Därför är det bättre med närbilder där man bara visar det som inte är så stökigt... Glömsk som jag är minns jag inte vad jag köpt för växt där till höger. Men jag vet att jag valt den för att jag gillar den, så det blir nog en glad övverraskning när den nu går i blom.

Samma minnesförlust har jag när det gäller namnet på denna skira varelse. Tänkte att det här ska jag minnas, men väl hemma är det raderat ur minneskortet.  (Virus eller vad?) Men jag har inte trädgård för att lära mig en massa namn. Jag har trädgård för öga och näsa!

Och sist visar jag min absoluta inomhusfavorit-blomsterlönn. Eller klockmalva. Tänk, där kan jag namnet iallafall. Jag har en vit och en röd och de är minst tio år gamla. Jag klipper ner dem varje vår och sen blir de meterhöga innan hösten då de går i vila igen.

Och det var allt från trädgårdsnytt denna morgon!

Måste gå och trösta dottern som är ledsen för att hon är så "ful" med prickar i ansiktet... 

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5 6
7
8 9 10
11
12
13
14
15
16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29
30
<<< Juni 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards