Alla inlägg under juni 2007

Av Persilja - 25 juni 2007 08:39

Från strålande sommarvärme i helgen till svala hårda vindar idag.

Fast det är bra arbetsväder iallafall.

Idag och imorgon och i övermorgon måste jag jobba som en tok med att tömma radhuset som får nya ägare 29/6.

Nu drar jag en kort resumé för eventuella nytillkomna läsare; vår familj har bott i Kiruna i drygt åtta år och under tiden har vi haft vårt lilla radhus kvar i Luleå, där vi bott på en del lov. Annars har det stått tomt med sänkt värme och gamla skruttiga möbler och porslin osv. Dock fullt beboeligt. Sen när vi bestämde oss för att flytta till hemstaden igen köpte vi detta hus som vi nu bott i en dryg månad. Och så sålde vi radhuset. Efter att jag stajlat det så att det såg jättefint ut.

Nu ska jag alltså tömma det. En hel vind full med saker som vi burit upp under en tioårsperiod. Plus porslin, skrot, skräp och diverse bråte. Efter tömningen måste det förstås skuras och göras klart för de nya ägarna som ska ha nyckeln i sin hand på fredag denna vecka. (För den som vill kika hur det såg ut efter stajling kan ni välja den 17 mars i min blogg-där kan man se alla stajlade rum både före och efter.)

Men nu måste jag först sitta och vänta på att rörmokarna ska komma och göra klart all vattendragning i detta hus. En kran utomhus ska det bli och ett avlopp i övre badrum inför eventuellt bad däruppe så småningom.

Av Persilja - 24 juni 2007 17:38

Då var dotterns andra kalas avklarat! Phhhhuuuuuuuuu!

Det känns verkligen som en enorm anspänning som jag nu fick pusta ut ifrån. Annars är ju barnkalas bara roligt att ordna, men jag känner mig som sagt lite låg just nu och all stress och anspänning bara ökar på symptomen. Dessutom känner ju dottern inte alla flickor i klassen så bra och vi slog till och bjöd dem allihopa så det blev en stor grupp flickor (10 st) som skulle roas och samsas.

Men allt gick så bra. Det var underbart väder så de kunde sitta ute.

Även om glassen och chokladfingrarna snabbt smälte till rinnande konsistens...

Efter fikat blev det busiga lekar på gräsmattan. Alla tjejer fick kasta vattenballonger på frivillig storebror. Det var med stor förtjusningen tjejskaran tog sig an detta uppdrag!

Och jag tror det var med lika stor förtjusning som 8-åringen fick 10 tjejers odelade uppmärkamhet! 

Av någon snäll Kajsa som kommenterade fick jag denna PMS-länk. Där ser man att det är just precis för att jag haft dessa kalas att stå i som gör att symptomen varit värre än vanligt. Deppen har verkligen hängt över mig. 

Som ett tungt blött skynke.

Och samtidigt har jag fått spela glad och sprallig på ytan...

Sovit, vilat och slappat, samt motionerat skulle jag istället roat mig med. Men det är ju inte alltid det går.

NU när alla kalas är över kanske jag kan deppa ihop och gå vidare! Haha! 

Av Persilja - 24 juni 2007 10:05

Min trädgård präglas just nu av förväntan. Knoppar överallt och annars mest  försommarblommor i förfall. Pionvallmons svullna knoppar inbjuder till stor nyfikenhet; vilken färg kommer de att bli?Inte en färggnutta avslöjas ännu, men i dagens värme kanske den spricker upp lite så att man får kika innanför det gröna skyddande knopphöljet.

Kroll-liljan har jag fått lära mig att den heter avslöjar inte heller vilken färg den tänker bli. Vet ingenting om den, kan den ha många färger? Önskar mig helst vitt! Det ska bli roligt att se vad det blir! Pionerna har mängder av knoppar men de är nog minst en vecka bort;

Tippar på cerise! Ljusrosa vore en bonus!

Chokladblomman har en enda blomma som håller på att blomma ut, men den har varit bedårande vacker med sin mörkt chokladbruna sammetsblomma.

Jag visste inte ens att den fanns innan jag såg den på handelsträdgården! Den doftar milt av kakao! Undrar om den tänker blommar mera? Undrar om den överlever vårt klimat? Jag vet ingenting om den!

Försökte fota stjärnflockans knoppar, men kameran valde en annan favorit;

blodfingerörten! Den är så skir och näpen men ändå så intensivt röd. Fantastisk blomma!

Stjärnflockan kommer snart. 

Vid en sten hittade jag något som jag inte vet vad det är ännu, en näva? Eller lupinblad?

Ja, där till höger om solrosen i plåtburk...

Det är spännande att se trädgården vakna till liv. Och jag vet inte ett smack om vad som ska komma! Spännande!!!

Av Persilja - 23 juni 2007 19:24

Då var dotterns första kalas avklarat! Molnfri himmel, och helt vindstilla och lagom varmt. Kunde inte beställt bättre väder! Vi kunde sitta ute och fira.

På morgon sjöng vi för 7-åringen som var trött. Det var första gången hon inte var vaken och låg och väntade på oss. Nu sov hon så djupt så att vi fick sjunga två ggr för att väcka henne ur djupsömnen.Lillvännen! Vart tog dessa sju år vägen? Nyss låg vi på BB!

Igår kväll fick hon en vuxenstor säng. Den förra utdragssängen har hon egentligen vuxit ur för länge sen men hon har älskat den så mycket att hon velat ha kvar den så länge som möjligt. Varje natt har vi vaknat av smällarna när hon stöter skallen i kanten eller sparkar med benen på den.  Men hon sov gott i sin nya säng!

Av Persilja - 23 juni 2007 00:20

Hjälp, vad jag hunnit mycket ikväll! Fast nu är jag spytrött och jag har ganska mycket kvar, tårtorna t ex. Men jag känner mig själv och har lagt kalaset kl 16.00 för att slippa stressa. Så vi hinner nog.

Sydde ett flaggspel som blev fint. Ser välkomnande ut där det hänger på väg in på gården.

Sen har jag målat sonens rum klart och möblerat och gjort fint. Han har tagit våra gamla avlagda möbler som vi haft i radhuset och som jag helst velat bli av med, men barnen tycker ju om åttiotalsstilen (ve och fasa) så de får väl ta de grejorna och göra 2000-tal av dem.

Som det ska va!Soffan tycker jag är svinful, men han älskar den. Grå skinnsoffa, riktigt svulstig och eländig. Men trasmattan har jag slängt dit för att mysa till det lite. Inte hans val dock.

Sängen ska få ett annat överdrag, den bruna är inte så fin, fast det tycker ju han. Jag vill dämpa det rosa med mycket vitt och grönt. Han vill ha orange, brunt och rött och gult till. För att liksom murra till det ännu mer. Han älskar varma färger. Och det är hans rum! Jag låter honom ta ledningen i inredningen. Jag bara försöker så gott jag kan att få in lite av min smak! Typiskt mammor va?

Grannen har fest. De är fulla och skränar men det låter rätt trevligt. De har skojigt. De skrattar, skränar, sjunger, spelar fotboll osv. Dansar i trädgården också. Värre vore det om de var fulla och bråkade-sånt hatar jag att behöva lyssna på. Fyllebråk. Usch.

Nej, dessa grannar har en trevlig och högljudd fest, men det är helt okej, det är ju midsommarafton! Men aj, vad ont i huvudet de ska ha imorgon, hihi!


Av Persilja - 22 juni 2007 18:07

Jag borde lyssnat på råden-haha! Men jag är en envis typ.

Släpade med en till stora delar ovillig barnaskara på ett traditionellt midsommarfirande på Gültzauudden. Min entusiasm var på topp och räckte för att få dem in i bilen och för att hålla humören på topp in till stan. Sen började pms-hormonerna svalla och jag kände irritationen växa för varje klagomål som kom ur de äldres munnar. Det började när vi kom fram till platsen. Man såg att det strömmade till folk, en del med kransar i håret, många med fina klänningar och det muttrades över än det ena än det andra ur mina tjuriga barns munnar. Måttet blev rågat när vi kom fram och kön var lååååång och mina barn säger att de vägrar stå i kö och att de hellre tar en glass på en mack än att stå i denna folkmängd. Det här är liksom en del av spelet. Det har bara blivit så. Jag är entusiast, lockar med familjen på olika saker och de klagar, men de följer och de tycker oftast efteråt att det var okej, kanske till och med roligt. Men klagas görs det, hela tiden.

Så också denna gång och i vanliga fall hade vi stått kvar, köpt vårt fika, slagit oss ner på gräset och deltagit i midsommarbalunsen. Men nu hade jag som sagt pms och mitt i alla klagomål får jag nog och säger bara:

Jamen DÅ ska vi inte stå här och lida-då går vi härifrån! Och så vände jag på klacken och gick därifrån i rask takt. Ilsk. 

De andra lommade efter, förvånande över min ovanliga reaktion men de förstod att jag var arg och diskuterade inte mer, klagade inte heller.


Nu är vi hemma.

På hemvägen lugnade jag mig och stannade på en mack, hyrde tre filmer och köpte läsk och chips och så blev det som jag ju tänkt hela tiden, en dvdkväll i lugn och ro.

Alla hade varit nöjda med det.

Vi hade sluppit denna vända till kulturen.

Men å andra sidan gjorde jag ju ett försök. Som vanligt. Det är väl det som räknas...

Nu har jag ett arbetspass á la mega framför mig. Måla klart sonens väggar. (Andra varvet.) Möblera upp hans rum. Städa nedervåningen, göra två tårtor och sen förbereda dotterns födelsedagsfirande till i morgon bitti. (Flaggspel, ballonger osv.)

Så det är bäst jag gör det NU!

Glad midsommar på er alla! 

Av Persilja - 22 juni 2007 09:10

För 13 år sen, på midsommarafton, hade jag och min man inga barn.

Ett liv utan barn höll på att ta slut.

Då, innan första barnet var fött, hade jag väldigt många tankar och föreställningar om hur allt skulle bli.

Vad spännande det hade varit att få kika in hos sig själv idag, 13 år senare! Föga anade jag att vi skulle ha fyra barn!

En vecka efter denna bild föddes äldste sonen.

MYCKET efterlängtad!

Tre månaders kolikkaos följde efter de sju första dygnens lugn. Sen skrek han och var orolig och närhetstörstande i princip dygnet runt. Han sov bara om han fick vara tätt, tätt och höra hjärtslag. Då blev han lugn. Om han inte hade ont i magen förstås-då hjälpte inte ens närheten. Det var en tuff tid. Efter cirka tre månader blev han lugnare och lugnare och resten av spädbarnstiden och småbarnstiden var han den lugnaste och nöjdaste av alla. 

Omställningen från inga barn till ett barn är gigantisk! Fantastisk, men stor och omvälvande.

Den kärlek och beskyddarinstinkt man upplever är så ofantligt stor. Större än det egna jaget.

Denna dag, midsommarafton, för 13 år sedan, firade vi i Kalix. Hos brorsans svärföräldrar. Vi dansade runt en egengjord midsommarstång, åt ugnstekt lax, fiskade abborre från bryggan och åkte hem mitt i natten. En vecka senare föddes lilleman.

En ny era tog vid.


Imorse när jag vaknade var himlen blå, inte ett moln i sikte, vinden ljum och livet känns mycket lätt att leva.

Vad spelar det för roll att vi inte har några planer för midsommar? Vad spelar det för roll att jag och mannen inte har samma åsikter om vad som behöver göras? Varför krånglar man till allt så?

Just nu, när alla sover, innan något tjafs hunnit starta, då känns allt så okomplicerat och lätt. Vilket det ju egentligen är. Det är ju egentligen bara sjukdomar som kan  komplicera livet, så att göra det krångligt alldeles själv är ju så onödigt!

Säg detta åt mina PMS-hormoner som bestämmer sig för att infilterara mitt sinne med en massa krångeltankar!

Men JUST nu i detta nu-har inte PMS:et runnit ut i blodet!

Så NU är livet lätt att leva och jag är så TACKSAM!


Av Persilja - 21 juni 2007 16:23

Duschen har kommit! Nu är den installerad och premiärduschad!

Väl värd att vänta på.

Sköööönt! Nu kan vi tvaga oss till midsommar! Mouhahaha!

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5 6
7
8 9 10
11
12
13
14
15
16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29
30
<<< Juni 2007 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se